(1998)

Chucky gets Lucky

Så kom då del fyra i serien om den onda dockan Chucky. Del ett (Child´s Play, eller Den Onda Dockan som den hette i Sverige) var ganska nyskapande och fräck när den kom 1988. Nu har det gått 12 år och Chucky har nu växt till sig och han har inte blivit snällare.

Handlingen i korthet:

När den sinnessjuke mördare Chucky blev dödad i en leksaksaffär i den första filmen sände han med hjälp av voodoo sin själ ut ur sig själv och lät själen ta över en dockas gestalt. Chucky´s ex-flickvän, som snart ska gifta sig stjäl dockan som nu har övertagit Chucky´s onda själ. Snart blir även hon en docka tack vare Chucky som surar till på henne efter ett tag. Deras enda chans att bli människor igen är att byta själ med varsitt levande offer. Dem finner de snabbt. Det blir de två nygifta tonåringarna Jesse och Jade. Morden kan börja.

Filmen är ca 1 timma och 26 minuter och den är skriven av Don Mancini som även gjort Scream och den rätt usla Jag Vet Vad Du Gjorde Förra Sommaren. Skådespelarna (i den mån det finns några eftersom filmen ju mest består av de båda dockorna) Jennifer Tilly och de andra ungdomarna håller väl inte världsklass direkt men de fungerar i alla fall rätt skapligt.

Rob Zombie har stått för en del av filmens soundtrack och filmens öppning tillsammans med hans tunga musik i fint surround är faktiskt rätt tufft. Monster Magnet har också en låt med. Filmens effekter görs av en av branschens skickligaste effektmakare, Kevin Yeagher och de är ganska bra gjorda. Dockorna rör sig rätt bra och man har verkligen lyckats med deras utseende och agerande, till och med läppsynkningen är bra. En av filmens fördelar är att den driver med sig själv och med andra filmer. Scenen där Tiff lär sig voodoo med boken Voodoo för Dummies är ju rätt fyndig. Jämfört med del ett och två har den här en högre kvalitetsnivå och känns mer påkostad. Man kan väl inte påstå att det är en bra film, den är varken spännande eller otäck. Den är med andra ord som senare tids skräckfilmer/rysare är mest, varken bättre eller sämre. Filmen får @@+ av @@@@@, till stor del för dess ironi och för att den trots allt är rätt snyggt gjord.

Johan Åhlund

Klicka här för att komma tillbaka till Filmregistret!