Var kan jag träffa på en Stenodactylus petrii?
Jo som namnet antyder så lever den i det vilda i de sandfyllda öknarna i Israel och Algeriet.
Släktet stenodactulus tillhör den över 800 arter stora Gekkonidaefamiljen. Det finns för närvarande 12 kända arter ur stenodactylus-släktet. Förnärvarande tvistar de lärde om en trettonde art man än har man inte bestämt sig för om det är en Stenodactylus eller en annan art.
Livsmiljö
I det vilda finner man den här lilla rackaren i sand och grus områden med gott om gångar och tunnlar som den byggt för att snabbt kunna dra sig tillbaka i om det blir för varmt eller om den känner sig hotad sv någon otrevlig predator. Den trivs vid bergsformationer och stenrösen och liknande. Den älskar att gräva och har man ett fint ökenterrarium så kan man få leta ordentligt efter sina små ödlor när de grävt en stund.
Utseende
Det här är en väldigt liten gecko, (den kallas ju inte microgecko för intet). Dess färg är sandgul, nästan guldfärgad och jag har sett ett flertal exemplar som har väldigt vackra (men små) mönster. Generellt sett ska hannarna vara lite mindre än honorna. En hane kan uppnå en maxlängd om ca 7,3 centimeter i totallängd. Kroppen blir alltså inte större än lite drygt 4 centimeter. Honorna lär kunna bli så stora som 9 centimeter i totallängd, (jag har dock själv aldrig sett vare sig en hane eller hona som blivit så stor).
Hur man ska hålla dessa små krabater i fångenskap
Eftersom alla Stenodactylusarter inte blir så stora behöver man inget jätteterrarium. Jag hade 2 st halvårsgamla exemplar i ett terrarium med måtten 40x40x40. Detta terrarie var jättelikt eftersom de båda ödlorna bara var 3.5 centimeter i totallängd! Hur som helst så verkade de trivas utmärkt, de sprang omkring och på natten var de framme och grävde och jagade foderdjur som bara den. Som bottensubstrat använde jag ett lager med 2,5 centimeter djup fin sand. Som prydnad lade jag in några grenar och ett par plastväxter. Ett litet rör i plast grävde jag också ner i sanden så att bara en liten pip stack upp, den blev populär och ödlorna började genast gräva gångar från den. Det måste sägas att dessa ödlor är ena jäklar på att gräva! De grävde ner sig under vattenskålen och under grenarna! En tjusig grund vattenskål införskaffades och ställdes i det svalaste hörnet av terrariet. Jag såg bara mina ödlor drick från vattenskålen någon enstaka gång men jag tycker inte att man ska oroa sig alltför mycket över detta, huvudsaken är att det finns tillgång till rent vatten hela tiden och att inte vattnet försvinner utav terrariets värme. Som värmekälla använde jag med fördel en 25-watts spotlight som monterades ungefär en decimeter ovanför sanden. Temperaturen låg på ca 28 grader i terrariet och runt 33-35 grader under spotlighten. Ödlorna verkade tycka om att ligga mitt i terrariet mellan spotlighten och väggen. Där temperaturen låg runt 27-28 grader. Jag sprayar terrariet en gång per vecka för att sanden ska bli litet mer kompakt, Det verkar de tycka om och börjar genast att gräva nya gångar och grottor. När jag sprayar ser jag till att en del vatten hamnar på väggarna i terrariet så att de kan slicka i sig en del droppar. På kvällen sänks temperaturen till normal rumstemperatur och detta verkar de tycka om och de kommer fram för att jaga foderdjur. Jag matar dem på kvällarna och brukar slänga ner syrsorna någon minut innan jag släcker ner terrariet.
Matsedel för Stenodactylus petrii
Innan du köper den här arten måste du vara beredd på att odla syrsor, om du inte har den turen att känna en som kan förse dig med mycket små syrsor. Eftersom arten är så liten (särskilt som juveniler) så kräver den ständig tillgång till små foderdjur. Jag ger mina petriis 4 syrsor varannan dag och ställer in en liten skål med små mjölmaskar en gång i veckan. Som vitamin och kalk preparat använder jag Reptivite som jag skakar syrsorna och maskarna i vid var annan matning. Det är kul att se när de är hungriga! Så fort som syrsorna landat i terrariet kommer ödlorna flygande ut från sina gömställen och hugger blixtsnabbt mot dem. När den har fått tag i syrsan skakar den på huvudet och sväljer glupskt ner den. Det ser otroligt aggressivt ut!
Slutord
Detta är en liten liten ödla som kan vara relativt svår att få tag på. Då och då dyker det upp ett par eller en liten grupp på någon trevlig köp-och-säljträff men mer är det inte. Detta är synd för det här är en trevlig och lättskött ödla som varken kräver stort utrymme eller stora mängder mat. Den kostar heller ingen förmögenhet att köpa och kräver inget dyrt stort och påkostat terrarie. Det finns dock en del personer i Sverige som håller dessa djur och man får väl önska dem lycka till och hoppas att de lyckas avla fram avkommor på dem så att fler kan få chansen att införskaffa några exemplar!
Copyright Johan Åhlund
