En evigt susande och tjutande värld.
På något sätt är det som att alltid gå omkring med ett par
solglasögon på natten.
Det går men är lite enerverande.
Eller att alltid vara tvungen att tvingas lyssna på vikingarnas
kramgoa låtar (bara det kan vara en plåga :-)
låt fem, sjätte takten om och om igen eller att lyssna på
sjätte tonen i "Blinka lilla stjärna" Allting bäddas
in i en ljudslöja.
Jag är trött så trött, både fysiskt och psykiskt.
Att aldrig sova riktigt ordentligt en hel natt.
Det är stressande att veta när du går och lägger dig att du
ska lyssna på samma konsert ikväll också.
För det är som värst när det blir tyst omkring mig.
Jag drar på att lägga mig tills jag är så trött att jag
stupar i säng.
En känsla av ensamhet och utanförskap.
Att vara bortglömd av läkarvetenskapen.
Det finns inget att göra åt det, går inte att bota.
Ibland så önskar jag att jag haft ett annat fysiskt handikapp
som syns, tex.
ett ben för lite eller en hand.
Men jag förbannar inte mitt liv. Jag försöker göra det
bästa möjliga
av mitt elände.
( Det är i alla fall varmt som optimisten sa om helvetet. )
Nu håller jag på och lära mig att leva med mitt handikapp för det är ett handikapp.
Har du något tips om hur man ska kunna leva med Tinnitus,mediciner eller länkar om tinnitus.