 |
|
i min
sons snöstövlar
|
|
–mitt
i sommaren!"
|
| AV LISBETH FRISK FOTO:LEIF BOSTRÖM |
|
"Läkarna gav honom inget hopp. Det var bara en tidsfråga innan Sixtens tår skulle amputeras." "-Mina fötter var blåsvarta och de enda skor jag kunde gå i var min sons mjuka snöstövlar, berättar han." "Men hustru Svea hade en idé..."
|
| "För fem år
sedan talade läkarna om för honom att han inte skulle ha några tår kvar.
Då var båda fötterna blåsvarta, och tårna var som såriga små stumpar."
|
| " Han var inte ens fyllda 70, men snart skulle det bli rullstol … Svea försöke försiktigt få honom att söka hjälp på på annat håll, hos någon naturläkare eller akupunktör "Man förlorar ju inget på att prova tyckte hon." "Till slut plockade Sixten fram telefonkatalogen
och slog motvilligt upp ett nummer på måfå. Det blev Siv Ländströms
akupunktur- och homeopatmottagning i Kinna." |
| "- Så här
efteråt har homeopaten erkänt att hon själv tvivlade när hon fick se mina
blåsvarta, såriga fötter, berättar Sixten. Hon trodde nästan det var för
sent att göra något. Men när jag hade ätit de där sockerpillren i tre
veckor började fötterna ljusna. Efter tre månader var såren läkta!"
|
| "Tre år har
nu gått sedan Sixten började äta homeopatmedicin, två små piller tre gånger
om dagen. De innehåller ämnet secalecornum som tillsammans med en örtmedicin
i droppform ska öka blodcirkulationen. " |