***

Mina hundar och katter

 ***

Jag har haft både hundar och katter ända sedan 1972. Idag (nov 2001) återstår bara katterna. Min sista hund Hilda gick bort för två år sedan 12,5 år gammal. Också de andra hundarna blev gamla, Bessie, den första med badbyxorna som skydd mot solen i båten blev hela 13,5 år gammal.
Bessie med sonens badbyxor som skydd för solen var min första hund. Henne bytte jag mot en kaffekokare eftersom hon var för klen för utställningar. Bessie var seg men långt ifrån stark, hon tillbringde mycket tid på djursjukhuset för än den ena och än den andra åkomman. Trots det blev hon äldst av alla hundarna, hela 13,5 år. Min andra hund hette Lacy, här med hörlurar. Lacy var clownen i familjen, tro´t eller inte, men den hunden hade fler ansiktsuttryck i sitt register än den bästa skådis. Hon kunde till och med skratta. Skrattet och delvis också humorn försvann när Bessie gick bort. Lacy blev aldrig densamma igen - hon blev en mer som en normal vovve. Lacy var en frisk och sund hund och hon dog av akut urinförgiftning 10 år och åtta månader gammal.
Hilda var ett utställningsobjekt. Som liten blev hon Bäst i show och skulle tävlat för championtiteln. Men det visade sig att hunden var steril och hon behövde ingen championtitel för att vara sällskapshund åt mig. Hilda var liksom Lacy friskheten personifierad och enda gången hon besökte en veterinär, förutom de sedvanliga vaccinationerna, var när bakbenen slutade fungera. Då var hon 12,5 år gammal. Bassar är underbara lugna hundar att arbeta med. Dessutom tycker dom det är roligt att bli på- och utklädda.

Är inte Bessie underbar som Greta Garbo?
Kajsa min äldsta katt, hela 18 år någon gång i vår. Still going strong, men saknar numera spänsten i steget liksom huggtänderna i överkäken vilket inte tycks besvära henne särskilt mycket.

Jakten,  på råttor och småfåglar har hon däremot lagt ner...kanske något svårtuggat? 

Hon har överlevt tre hundar. Kajsa var ca ett år när Hilda föddes 1985. (Kajsa gick till djurens himmel den 7 december 2001)

 Yellow, min gul-vita hankatt , född 1994, i mitt sovrum där jag såg honom komma till världen - sist men störst!

Nedanstående bilder är tagna med digitalkamera:
Yellow, sömning till tusen, sommar och sol, han är ute nästan ute dygnet runt under de varma månaderna. Dagen till ära vankades kokt torsk till middag och då kunde han faktiskt vänta en stund även om solen sken på utsidan

Yellow är så lugn att man nästan kan tro att han är slö, men det är bara som det ser ut, han är en hejare på råttor som han gärna kommer in och visar upp på bästa mattan.

En praktkille tyckte veterinären som vägde honom - hela 5,8 kilo.

Dessutom är han passgångare, vilket ser ganska lustigt ut - i och med att han sätter ner båda tassarna på en gång hörs det till och med när han går.
Yellow lämnade mig, Mimmi och mamma Flisan den 17 september 2003 då det konstaterades att han led av en örontumör. 
Han lämnade oss alla i en outhärdlig sorg och saknad.

 Flisan, mamma till store Yellow och lilla Mimmi, henne fick jag som en åtta veckors kattunge. Då hade hon redan haft tre olika hem.

Flisan är en lynnig enmanskatt, kanske har hon haft en besvärlig barndom innan hon kom till mig?
Lisette Andersson lisette.andersson©swipnet.se
Mimmi småskit, så brukar jag kalla den här lilla katten som mer liknar en blank vessla än en katt. Inte mycket större än en halvuxen kattunge trots sina tre år och enorma matlust.

Det är skillnad på vikt på de båda syskonen, Yellow 5,8 kilo mot Mimmis knappa 3 kilo. 

Mimmi är kelig vimsemaja som har en enda stor idol - sin store gule bror Yellow.

 home.swipnet.se/lisettan/index.htm
Uppdaterad 020614