***

Egen presentation

***

En liten presentation av mig själv och mitt hästintresse som började tidigt, redan i tidiga tonåren. Hur och när jag kom in på hästarna minns jag faktiskt inte, men troligen var det genom någon klasskamrat.

Jag började rida på Göteborgs Ridhus, men bara ett par gånger. Det var inte roligt.

Ridhuset bytte jag snabbt ut mot Åby trav- och galoppbana där jag började rida hos travtränare Alf Dahlroth. Jag bodde ganska nära kapplöpningsbanan, på Guldheden, någon mil norr om Åby. På den tiden var man varken lat eller bortskämd och det blev att cykla fram och tillbaka till Åby om jag ville komma dit och det ville jag.

På den tiden fanns det två galopptränare på Åby, nämligen Robert Killick och Carl-Magnus Isaksson. Något senare tillkom Ernst Komoly och Weisbach. Min dröm var som hos de flesta andras, att få byta travstallet mot galoppstallet. Men det var svårt att komma in, konkurrensen var stenhård, varenda kille och tjej som red travhästar hade en enda dröm, att få rida galopphästarna istället. Men jag hade tur, en dag råkade jag nästan rida omkull Carl-Magnus Isaksson med en av Alf Dahlroths nordsvenskar. Carl-Magnus tog betäckning mellan två träd där jag också fick stopp på nordsvensken.

- Den dag du lärt dig att rida ordentligt, kan du komma upp till mig, sa han där jag stod mitt framför honom och skämdes ordentligt för att jag gjort bort mig inför honom av alla.

Men med de orden ringande i öronen red jag tillbaka med nordsvensken, ställde in henne i stallet och gick upp till Isaksson och sa: Här är jag.

Och på den vägen var det. Jag fick börja med att rida dom lite äldre och lugnare hästarna och på hösten när Carl-Magnus kom tillbaka från Jägersromeetinget hade han med sig fyra nya åringar, varav en av dessa var hingsten Iran.

Iran och jag fattade genast tycke för varandra och under hösten och vintern var vi i det närmaste oskiljaktiga. Jag skötte om honom varenda eftermiddag efter skolan och var också den förste som fick sitta upp på honom sedan vi vant honom vid träns, tyglar, jord och också så småningom sadel.

Jag glömmer aldrig den dagen Isak sa till mig att komma ut och sitta upp på Iran efter han linlöpt honom.

Min dröm hade gått i uppfyllelse, och med ben som kokta spagetti gick jag ut till Iran och fick sitta upp. Han kände mig väl och uppförde sig som om han inte gjort annat än blivit riden, men då var han också linlöpt innan och den värsta överskottsenergin var förbrukad.

Jag red honom sedan dagligen under hela hösten, vintern och våren, därefter startade Jägersromeetinget och andra fick ta över medan jag ägnade mig åt mitt ordinare arbete.

Visst hade han sina hyss för sig som att göra helomvändningar eller kasta sig åt sedan flera meter. I början när vi gick ut på banan kastade han av mig nästan dagligen, men stod alltid kvar och väntade tills jag kravlat mig upp igen på hans rygg.

Iran blev Sveriges bästa Tvååring 1960 och vann Svenskt Kriterium med halva upploppet. Han reds av champinjockyn Rolf Wuscha.

home.swipnet.se/lisettan/index.htm
Uppdaterad 020614