Lauritz Weibulls uppsats är ett intressant tidigt verk av "den svenske källkrtikens fader". Den s.k. weibullskolan kom att bli förhärskande bland svenska historiker. Skolan kan ses som ett sätt att göra upp med den tidigare nationalistiskt anekdotiska historieskrivningen genom att (vilket torde vara självklart för en nutida forskare) kritiskt granska källorna.

Weibulls uppsats handlar således om alla de anektdoter som berättats om Lidner (särskilt rörande hans tid i Lund), vilka i stort sätt alla ifrågasätts av Weibull och ses som just anekdoter utan verklighetsanknytning. Med tanke på hur tidigt detta verk publiceras är det en milstolpe för hela litteraturvetenskapen. Mycket av vad Weibull framför är i det närmaste självklart i dag. Det finns dock en risk med att sortera bort alla anekdoter som rör Lidner. Mytbild om Lidner  kan vara nog så viktig, eftersom han själv inte så sällan verkar ha bidragit till att de skall uppkomma.