Universitetsstudier i Lund (1774-1776)
Bengt Lidner hade redan som gymnasist visat sin förmåga inom versens värld. Dessutom hade han visat ett gott läshuvud och han blev följdaktligen sänd till universitetsstaden Lund för att studera. Det blev dock en ganska kort sektion. Den 8 februari 1774 blev han inskriven på universitet och två dagar senare finns hans namn daterat på Göteborgs nation.1 Knappt två år senare den 9 januari 1776 blev han av sin styvfar satt på skeppet Finland på färd mot Kanton.2
Redan av detta faktum kan vi sluta oss till att han inte helt kan ha tillfredsställt sin styvfars förväntningar. Warburg låter, som en antydan härpå, citera kuratorns anteckning i Göteborgs nations protokoll, som fastställer att det är "ovisst, hvart hans öden skola föra honom".3
Åter till livet i universitetsstaden. Redan tidigt blev han del i nationslivet och tar på sig "partes oratorias". Även den akademiska karriären gick till en början bra och i december samma år stod han som författare till en avhandling om Europeiska revolutioner (De novissimis per Europam revolutionibus earumque caussis)4 Troligen var den dock skriven av profeesor Sven Lagerbring själv. Detta var dock legio under 1700-talet och således ej anmärkningsvärt. Däremot tillfogades några dikter till slutet av avhandlingen och dessa är troligen av Lidners hand. Det kan tyckas märkligt att professorerna ofta själva skrev avhandlingarna. För att förstå detta måste vi dock se till att själva ventilerandet av avhandlingarna spelade en minst lika betydande roll, som själva skriften. Texten tjänade som ett underlag till att lära sig retorikens svåra konst, att kunna försvara sina teser inför opponenternas skara Dessutom kunde professorerna ofta få sig en extra slant för arbetet.
Under sommaren 1775 gjorde Lidner en avstickare från universitetsstaden och begav sig till Ramlösa hälsobrunn, ett ställe som han tycks ha trivts förträffligt vid. Utav detta kom också en prosatext som publicerades i Lunds Weckoblad, nr 34 1775. 5
Åter i Lund när hösten nalkades, står han inskriven som "Juris studiosus", det vill säga som juriststuderande.6 I december samma år mötte han en person som opponent till några teser som han skall ha lagt fram på Göteborgs nation, nämligen Thomas Thoreen, känd under artistnamnet Thorild7 Deras vänskap kom att bestå livet ut. Deras vägar hade korsats redan tidigare i Göteborg. De var dock knappast gymnasiekamrater, ehuru Lidner slutade på gymnasiet samma år och började i Tyska skolan8 De hade dock gemensamma vänner och umgicks i samma kretsar, det verkar dock som att de inte utvecklade någon närmare vänskap förrän i Lund.9 Även denna tid blev dock alltför kort, eftersom Lidner redan till julen samma år blev bortförd från Lund. Detta när hans avhandling var klar och enkom ventileringen återstod.10 Ett betydande missnöje från styvfars sida måste onekligen ha funnits. Det har antytts, om än det må vara obestyrkt, att han helt enkelt blev tvungen att fly p.g.a. en alltför stor skuldsättning.11
| Åter till startsidan | Innehållsförteckning biografi | Till nästa avsnitt |
Noter
1. Warburg, s. 65.
2. Ibid, s. 77.
3. Ibid, s. 76.
4. Ibid, s. 66.
5. SS D. 4, s. 46.
6. Warburg, s. 75.
7. Ibid.
8. Arvidson, s. 257.
9. Detta påstående bygger bl.a. på ett brev skickat till Thorild, där han i inledningsfrasen skriver "Min Herre; Vi ha känt hvarannan i Lund" SS, D 3, brev nr. 8 s. 392 Brevet är daterat till 1784. Som flera förtattare anfört tyder detta på att de inte var gamla barndomsvänner, ehuru han i sådana fall knappast torde använt titeln min herre, ej heller ha behövt anföra till tiden i Lund, inte minst då denna period tillsammans i Lund, endast varade i knappt tre månader. (Se härom Arvidson s. 257 ff.) Det är dock mycket troligt att de började umgås ganska omgående, inte minst med tanke på att de såsom Arvidson flerfalt framhäver hursom borde ha känt till varandras existens redan i Göteborg. Det var inte fler studenter vid denna tid i Lund, än att man kände de som tillhörde samma nation, om så endast ytligt..
10. Warburg, s. 75.
11. Ibid, s. 75 f.För litteraturlista, se Bibliografin