Bengt Lidners levnadsöde     av Lars Lundqvist

Succé i Stockholm (1779)

Turen hade tillfälligtvis vänt för Lidner och han lyckades ett tag riktigt bra med de mål han hade. En baktanke med resan till den kungliga huvudstaden var förstås att komma i kontakt med det blomstrande litterära liv som hade utvecklats där genom Gustav III försorg. Ett kort tag försökte han sig på tjänstemannabanan genom att inskriva sig vid krigsexpeditionen.1 Ganska snart skall blev han dock uppmärksammad av kungen för sina litterära talanger. Den alltid lika välunderrättade Gjörwell omtalar att han "stigit upp på hofparnassen som ett snille"2, redan under sommaren 1779.

Den anekdot som faktiskt är från en samtida källa (Lunds veckolbad) meddelar att Gustav III skall ha beskådat några konstverk, han fått av den franska ambasadören. När Gustav en längre tid beskådat porträttet av Trajanus, utbrister han "Om jag vore Trajanus!". Lidner hörde detta och framförde detta impromptu:
 

Men store Kung, kan du försvara
Den suck, som bröstet från sig ger?
Du önskar ju Trajanus vara:
Men du är Gustaf - det är mer!2
 
Det som skulle garantera Lidner Gustavs gunst, var dock framförallt den fabelsamling som han lät utgiva i samband med kronpinsens ettårsdag, vilka blev väl omtalade och som gauterades av flertalet.3

Det har ryktats om att han skulle ha medverkat i den oppositionella tidskriften Sanning och Nöje men det finns som Warburg påpekar dock inget direkt som tyder på hans medverkan.4 I övrigt ser vi honom upptagen i det nyligen startade sällskapet Par Bricole, som nummer 54 i matrikeln.5 Detta tyder på att han redan under sin första tid i Stockholm, stiftat bekantskap med kanske framförallt Carl Mikael Bellman, men troligtvis också med Olof Kexél och Carl Israel Hallman. Det var denna trio som hade startat sällskapet, mer eller mindre som en parodi på alla de seriösa ordenssällskap som hade en glansperiod under det gustavianska tidevarvet. Bland övriga bekantskaper i Stockholm under denna tid, syns kanske framförallt hans välgörare och vän baron Christoffer Bogislaus Zibet.6 Även om han inte fick någon tjänst vid hovet, såsom han hade hoppats på, så ville ändå kungen bekosta en bildningsresa åt Lidner. I april 1780 begav han sig således i väg till Göttingen.7 Redan den 28 januari 1780 håller Lidner dock ett avskedstal i Par Bricole och diktar:

I högst besupne Män, I Herrar Commendeurer,
af Er jag denna gång mit afskied taga får,
jag snart til andra Länder går
och det hos Bachus står
om nånsin ibland Er, jag glas til munden föhrer ;
Om inan dess jag dör och Kommer ej igien,
och någon par Bricoll vill efter Lidner fråga
Så sägen at han var en tapper Bachii vän,
han kunde ta en sup och föll för Astrilds båga./----/8
 
Det kan för en nutida läsare nästan låta lite patetiskt med kopplingen till döden i en avskedsdikt. Vi får dock inte glömma (även om Lidners dikter ofta har ett sentimentalt drag) att dödligheten var en helt annan på denna tid, än den är idag. En resa på den tiden bestod inte i att sitta i en skön stol och få drinkar serverade

Efter endast knappt ett år i Stockholm, bar det så iväg till nya mål. Gustav III ville finna en ny dramatiker i Lidner. Det var inte för inte som Gustav III kallades teaterkungen.

|Tillbaka till startsidan|Innehållsförteckning biografin |Till nästa avsnitt |

Noter
1. Warburg, s. 87.
2. Ibid, s. 88.
3. Ibid, s. 91.
4. Ibid, s. 93.
5. SS D. 4, s. 580.
6. Se Warburg angående relationen till Zibet, s. 87-95. Zibet blev en trogen vän till Lidner genom livet och stod som fadder till Lidners dotter. Zibet var andredirektör vid Kungliga Teatern.
7. Ibid, s. 95.
8. SS D. 4, s. 581 f.

För litteraturförteckning hänvisas till Bibliografin