Flykten till Finland (1787-1789)

Det är något oklart vad det egentliga motivet för hans flykt till Finland var. En äldre uppgift har gjort gällande att han försökte undgå att bli uttagen i kriget mot Ryssland, för detta finns dock föga stöd i övriga källor. Att han hade ekonomiska problem kan vi utgå från, även om hans situation hade stabiliserats tack vare en litterär uppskattande omgivning.

Innan han reste hade han dock misslyckats med en utgivning av sina samlade skrifter. Han hade redan tagit upp prenumerationssedlar och det var förstås något pinsamt att prenumeranterna icke fick något i gengäld för sina utlägg. I vad mån detta bidrog må vara osagt. Ett tungt bidragande skäl till att han for iväg till Finland var nog också att han hade en stor grupp beundrare som han kunde snyltgästa.

Det berättas nämligen att hans vistelse i grannlandet bestod i att "besöka" olika gods, eller som Warburg så träffsäkert målar det:

Det är en irrande trubadur, som vandrar omkring i syskonlandet hinsidan Bottenhafvet, en trubadur, hvars lyra äger nog så smältande och melodiska toner som de forna sångarne i Provences dalar, och som särskilt ägde förmåga att med sina strägaslag tjusa det kvinnliga könet. Den svenske skalden, som gästade finsak gods, var dock en snyltgäst af rätt besvärlig art, och sedan man med förtjusning lyssnat till hans sågner, sörjde han själf för att man blef led vid hans person.¹
 

Den kanske viktigaste händelsen i Finland, var nog dock ändå att han där mötte den kvinna som skulle stå vid hans sida tills döden mötte honom: Eva Jacquetta Hastfehr. 

Under sin tid i Åbo bedrev han också en process mot bokhandlaren Johan Christopher Holmberg. Som ovan nämnt hade Lidner icke lyckats att själv ge ut hans samlade skrifter, utan sålt sina manuskript till Holmberg, om än, i rättvisans namn, han ekonomiskt i det närmaste blivit lurad. Lidners kritik gällde (förutom den rent juridiska sidan av saken) att hans texter blivit förvanskade och dessutom utgett dikter under Lidners namn som han inte ville kännas vid. Enligt den genomgång som bland annat Warburg gjort tycks det dock endast vara en dikt som har annan upphovsman, nämligen Kellgren.³  Lidners irritation var dock nog snarast mot att Holmberg hade medtagit en del dikter från Wälsignade Tryckfriheten, Pehr af Lunds dagblad som Lidner medverkade i. Det finns flera betydande skäl till att Lidner värjde sig mot kritiken. För det första hade det politiska klimatet i landet blivit betydligt hårdare. Gustav III hade slutligen fått tyst på Pehr af Lund (som förvisso gjorde nya intressanta försök att trotsa regimen i tryckt form under 1790-talets början ) För det andra var dessa dikter osignerade och skrivna för "brödfödan". Det finns nog ingen skald under denna epok som skulle vilja att denna typ av dikter medtogs i en utgåva av samlade skrifter.

Under hösten 1789 återvände Lidner, tillsammans med sin fru, till Stockholm. Till den plats han kom att tillbringa den resterande delen av sitt liv på. 
 

 
| Tillbaka till startsidan |Innehållsförteckning Biografin | Till nästa sida |
 

Noter

1. Warburg, s. 188
2. Ibid.
3. Ibid. s. 202

För litteraturlista, se Bibliografin