Carl Fehrmans kyrkogårdsromantik är en läsbar bok som diskuterar den s.k. kyrkogårdsromantiken som börjar göra sig gällande under 1700-talets slut. Fehrman pekar på de många ställen i Lidners diktning som använder kyrkogården som motiv. Han visar också  på Lidners personliga drag inom denna riktning: "föreningen av kykogårdsstämningen och modersminnet" (Ibid, s. 120.) Men även på inflytande från herrnhutismen och utländska föregångare såsom Young.

Boken ger en intressant inblick i en motivgrupp som känns mycket avlägsen i vår tid, men som samtidigt spelade en betydande roll inom diktningen långt in på 1800-talet, men som idag har förflyttats till scenrum för populärlitteratur och skräckfilmer.