Bengt Lidner i eftervärldens ögon    av Lars Lundqvist

 

Bland 1700-talets svenska poeter hör nog Lidner, efter Bellman, till den som är mest mytomspunnen. I dagens framstegsoptimistiska samhälle är det dock få som hört talas om honom. Av de som tycker namnet låter bekant är det "den lidnerska knäppen" som de flesta hört talas om, utan att för den skull kunna redovisa för vare sig dess innebörd eller ursprung. Många år har passerat sedan Lidner naturligt ingick i skolans litteraturundervisning, och på flera universitet där grundkursens litterturgenomgång genomstressas på en termin, saknas plats för annat än litteraturens portalgestalter. Det fanns dock en tid då intresset inte endast fokuserades till "knäppen" eller myten Lidner. En tid då han lästes och inspirerade många av de mest framträdande författare som Sveriges litteraturhistoria äger.

Lidners storhetstid var dock kort och det är främst det tidiga 1800-talets författare som läste och inspirerades av honom. Såsom tidigare visats av bland annat John Eric Bellquist och Fredrik Böök, är en av Tegnérs tidigaste dikter tydligt influerad av Lidner:

Ren tidens hvälfning återförde
För mig det sälla ögonblick-
Det ögonblick mitt hjerta rörde,
Som rätt til all min dyrkan fick.

Snart skulle första tändningen
Af Myhrmans dag vår glädje lifva
Och snart den djupa bägaren
Långt sorgen från vårt hjerta drifva,

Då hastigt, för vårt öga skymd,
Han flyr och andra vänner följer.
Så Solen sig i molnens rymd
För våra häpna blickar döljer.

Hvi flyr du? rör dig gå ej mer
Den suck vi för din välgång sända?
Mån du en bifallsblick ej ger
Åt detta rökverk vi dig tända?

Nej kom, du, som vår vällust var
Kom åter i vårt sköt tillbaka!
Ack! återkom, som Vän och Maka:
Ack! Kom som skyddare och Far!

Om ock på Nova Zemblas strand
Du ginge at din åsyn dölja,
Om ock uti det sälla land,
Som sköljs av Pactols gyldne bölja:

Du likväl skall det offer vinna
Utaf min själ du städse vann-
Min dyrkan skall dig altid finna,
När ögat dig ej finna kan.
 

Det mest påtagliga spåret av Lidner är förstås att "Nova Zemblas strand" nämns: Grefvinnan Spastaras död inleds som bekant med "På Nova Zemblas fjäll". Uttrycket har givits en innebörd såsom en extrem plats i antitesen. I övrigt ligger diktens likheter med Lidners poesi främst i stilmässiga likheter. Värt att notera är dock strofen innan, där Myrman apostroferas. En strof helt i linje med Lidners stil.

Den reservationen skall förstås göras att komparativa analyser alltsom oftast måste förlita sig på sannolika samband och kan inte likt naturvetenskapen påvisa absoluta samband. Det är således sannolikt att Tegnér inspirerats av Lidners poesi, men ingen absolut sanning. Senare kom dock Tegnér att alltmer närma sig romantikens språk och stil.

Andra mer givna författare som inspirerats av Lidner är framförallt Frans Michael Franzén, som skrev en av de första biografierna över honom. Känd idag främst för hans melankoliska bordsvisa. En annan författare som brukar nämnas i sammanhanget är den melankoliske Stagnelius som inte minst skrev en dikt till hans ära:
 

Den gyllne harpa, som vid Jordans stränder
I helgedomen Salems konung rörde,
Den klagoluta Lesbos´tärna förde
Ljöd ömsom, Lidner, mellan dina händer.
Som Klytia evigt sig mot solen vänder
Så du till himlen smäktade: dig störde
Ej lyckans glitter, du som tidigt hörde
Serafers kor i hoppets blåa länder.
Av stormen eggad brann din gudalåga.
En kamp mot bristen var ditt liv, men anden
I helig ro såg Edens strömmar flyta.
Lovsjungom snillet! Av dess trollförmåga
Besegras smärtan, lösas träldomsbanden
Och kvalets tårar sig i pärlor byta.
 
Utan att mer exakt gå in och analysera dikten, kan vi se att redan här är det lika mycket personen Lidner som hans diktning som fascinerar romantikerna. Lidner kom att mer eller mindre stå såsom idealbild för den romantiska konstnärsbild som kom att växa fram under 1800-talet. Det kan därför sägas att eftervärlden i lika stor del burit fram minnet av personen Lidner som hans diktning.

| Till startsidan | Till innehåll essäer och analyser |
 

               .