Att skriva en biografi över en sådan mytomspunnen person som Bengt Lidner är inte lätt, även om formatet är litet. Tidigare försök har tenderat att blanda ihop författaren med personen på ett ytterst olyckligt sätt. Detta samtidigt som personen Lidner gjorts till en smått bisarr figur vilken man inte förstått hur han klarade sig mer än en vecka utan att gå undergången till mötes.
Mitt syfte är därmed inte sagt att försvara Lidner i allt, eller att förneka att han finns bakom berättarjaget. Bilden av honom bör däremot bli mer balanserad. Många av de anekdoter som berättas om honom har exempelvis tillskrivits mången annan författare och måste därför tas med en liten nypa salt. Jag kommer dock, detta till trots, att flera gånger återberätta anekdoter. Anledningen är helt enkelt att för det första har många berättats av honom själv och är alltså en del av den bild han själv ville skapa. För det andra är de en del av en tradition som i sig har betytt en hel del för senare generationer och är därför intressanta att föra vidare..
Samma problematik gäller de dikter han författat. Det går inte att direkt dra en linje mellan personen och författaren Lidner. Det författaren skriver har naturligtvis påverkats av personen, men berättarjaget är en litterär konstruktion och fyller sitt syfte i berättelsen som naturligtvis inte behöver ha någon koppling till den verkliga Lidner. Det finns säkert en förklaring till att hans dikter ser ut som de gör, men han är också del i ett litterärt system där en viss typ av litteratur efterfrågas. Han skriver minst lika mycket för brödfödan som för att ge uttryck för sina personliga känslor.
Målet med denna biografi är således varken att svartmåla eller skönmåla författaren, utan att försöka ge en i möjligaste mån nyanserad bild av en man som onekligen ägde både goda och dåliga sidor.