Barndomsåren

Bengt Lidner föddes den 16 mars 1757. Hans far var Olof Liedner som var kyrkoorganist tillika lackfabrikör. Modern hette Lisa Greta Boëthius. Även om barndomshemmet ej överflödade av rikedom, så lär familjen ändå ha haft en ansedd postion inom borgarskapet i staden. Betydelsen av faderns konstnärliga och framförallt musikaliska anlag har ofta framhävts i samband med att Bengt Lidners egenskaper har diskuterats. Det kunde dock, såsom Lennart Josephson skriver "bara i andra hand få något inflytande på sonen, som var ett barn på ett par år då Olof Liedner avled"¹.
Betydelsen av att Lidner kom från ett hem där det fanns möjlighet till läsning och framförallt fick möjlighet till att studera var troligtvis ändå det avgörande för hans senare utveckling.

Faderns död kom dock dessvärre att leda till att familjeidyllen något stördes. Efter några år kom dessutom modern att gifta om sig med Samuell Aurell. När Lidner blott var 14 år gammal dog dessvärre modern och han befann sig efter en stund i en position med både styvfar och styvmor.

Han fick som nämnts dock möjlighet att studera och kom att gå i Göteborgs trivialskola och
gymnasium. Det var under denna tid han fick den s.k. Lidnerska knäppen. Enligt den variant som hans ädla fru förtäljer gick det till på följande sätt:

                    Till informator hade han en tid den såsom Prediakant utmärkte Doct. C.J. Brag. Intill
                           11:te året var Lidners fattningsgåfva mycket trög. Men då härde en dag hans Informator,
                           liksom en knäppning i gossens hufvud, hvarvid denne skrek till och sade sedan, att han
                           känt en skakning ifrån nedra delen af pannan till bakdelen af hufvudet. Efter detta visade
                           Lidner ett ganska godt minne förenadt med en utmärkt lätt fattningsgåfva.²

Inom parantes kan man fråga sig om anektdoter av denna typ skall berättas i en biografisk text. De anekdoter som Lidner själv spridit är dock intressanta oavsett sanningshalten.De pekar på ett konstnärsideal som hänger samman med förromantiken. Tar man bort vissa överdrifter i anekdoten om knäppen så finns där kvar en upplevelse som jag tror de flesta upplevt på lärandets väg. Att helt plötsligt förstår man ett problem som man länge varit förbryllad över. Intressant är även uppgiften som florerat att även Thomas Thorild (som in i det sista var god vän till Lidner) skall ha haft samma informator.³

Av betydelse för hans utveckling inom skaldekonsten kom sedermera lektorn vid gymnasiet Johan Rosén att spela, såsom utgivare av Hwad nytt? Hwad nytt? En tidskrift i vilken Lidner första dikter kom att tryckas. Rosén stod som en central person i Göteborgs litterära värld under denna tid. Han var bl.a. en drivande kraft i den så kallade Vitterhetsklubben. Dessutom skapde han ett besynnerligt sällskap Nil nisi Svecanum (Blott Svenskt!)⁴. Det kan i sammanhanget framhävas att Rosén var god vän med Lidners far.⁵

I övrigt var dock Göteborgs gymnasium tämligen kaosartat under denna period. Av Warburgs livfulla beskrivning låter läsas att bl.a. den ovannämnde Rosén skall haft en tvist 1770 med en av eleverna Jan Fredrik Roempke. Rosén hade slagit pojken med ett paraply på kinden och blev åtalad av Roempkes far, som också var rektor på skolan, och hela gymnasistkåren blev tvungna att vittna mot läraren.⁶ Även den av Warburg återberättade lektionen som Beyer hade i teologi och som han berättar om själv i ett protokoll från tiden, tyder på viss oro:

                        midt då jag höll exegetisk lektion mellan 10 och 11 öfver Johannes-evangeliet, ett
                                oväsende existerade hela timmen igenom, hvars like aldrig händt under någon
                                föreläsning, så länge jag där varit, och det medelst stampande som, då jag en gång
                                påminte att de ville vara måttelige, än mera tilltog, ett ohyggligt tjutande och
                                stönande, understundom att ej förtiga ett hiskligt skrik och buller, då jag var i
                                uppträdandet i gymnasio och sammaledes då jag var i trapporna  att gå bort.
                                Bullret var så starkt hela den tiden, så att de beskedlige, stadige och hågade för
                                saken knappt kunde förnimma och annotera hälften av det jag föreläste, ehuru jag
                                brukade nog stark röst^.7

Warburg förtäljer också (efter Skarstedt) att "när biskopen kom åkande i en grof kappa vintertiden, uppmanade Gustaf Roempke, en yngre son af lektorn, sina medscholares att låtsa sig tro det vara en bonde och göra honom till skottafla för snöbollar.⁸

Från denna tid härstammar de första kända dikterna av Lidner. Det har förvisso hävtats att han redan vid fyra års ålder diktade en vers vid moderns bröllop. Han blev vid tillfället placerad vid en kista på grund av platsbrist och istället för bordsbönen skall han ha skaldat:

                            När andra gå till bords, går jag till kista.
                                    O Gud, låt mig då aldrig maten mista.⁹

Det finns dock inget, utom traditionen, som stödjer att detta första skaldeförsök faktiskt skulle ha ägt rum i verkligheten och det intressanta är att liknande anekdoter florerar även om andra skalder.¹⁰ Den första tryckta dikten av Lidners hand är dock från 1772, då Lidner var femton år gammal. Dikten, som är en gravskrift över Catharina Christina Sahlgren, maka till Nicklas Sahlgren publicerades i ett fyrasidigt tryck.¹¹

Tillbaka till startsidan | Tillbaka till biografins innehållsförteckning | Nästa avsnitt |

Noter
1. Se Lennart Josephson Bengt Lidner (Stockholm 1947) s. 7.
2. Eva Jaquette Lidner i "Företalet, med Lidnerslefverne, författadt af dess efterlefvande Enka" i Lidners sednare
samlade skrifter (Stockholm 1820) s. I
3. Se diskussion hos Stellan Arvidson Passionernas diktare Thorild 1(Stockholm 1989) s. 101.
4. Ibid, s. 117.
5. Se Karl Warburg Lidner ett bidrag till Sveriges litteraturhistoria (Sockholm 1889) s. 26.
6. Ibid, s. 53 f.
7. Ibid, s. 52 f.
8. Ibid, s. 54 f.
9. Ibid, s. 29.
10. Ibid, s. 29.
11. Se Samlade skrifter av Bengt Lidner Svenska författare utgivna av Svenska Vitterhetssamfundet XIV, del 4. kommentarer utgivna av Bernt Olssson & Barbro Nilsson (Stockholm 1991) s. 7

 
För litteraturlista hänvisar jag till Bibliografin