Äntligen hade han kommit fram.
Detta var insekternas heliga stad. Det var här ifrån som de
en gång hade regerat över världen, då innan människorna
hade funnits. De hade varit dinosauriernas, fiskarnas ock de nu utdöda
tutofonernas herrar. Ock nu var alltså Anders-Lennart här i
staden som, på den tiden, hade varit världens centrum. Vovilon.
Staden låg några kilometer söder om den stad som flera
tusen år efter insekternas maktperiod hade gått till ända,
blivit en av mänsklighetens arkitektoniska storhetsbevis, nämligen
Petra. Idag bodde bara, de som bland insekterna allmänt kallades,
Konkarna kvar i Vovilon. Konkarna livnärde sig på att leta rätt
på, ock tvätta Miniblomflugornas kånkenryggsäckar.
Därav namnet.Det låg nämligen till så här: Alla
miniblomflugor lever i 24 timmar. Därefter dör de av undernäring.
För när en miniblomfluga föds, utrustas den med en känkenryggsäck
som innehåller föda. Denna föda räcker i 24 timmar.
Ock eftersom miniblomflugor är mycket dumma ock outvecklade varelser
som endast lever för att reta människor till ½ vansinne,
klarar de inte av att skaffa mer föda än den som finns i ryggsäckarna.
När sedan flugorna dött kommer en konkare ock hämtar ryggsäcken
samt flugans dagbok. Konkaren tar dessa till Vovilon där miniblomflugans,
ock därmed kånkenryggsäckens, dag noggrant dokumenteras.
Väskan rengörs därefter noga ock skickas sedan till någon
av konkarnas "miniblomflugsutfodringsbyråer" runt jorden. Där
den sedan ges till en nyfödd miniblomfluga. Detta tillvägagångssätt
har pågått sedan år 537 f kr. Konkarna har därmed
ett mycket betydande register över kånkenryggsäckarnas
underliga vägar genom århundradena ock tillvaron. Just när
Anders-Lennart var vid "Kånken-Insuget", dit ryggsäckarna första
anländer, kom t ex en ryggsäck från en fluga som endast
levt i 20 timmar. Den hade blivit ihjälslagen av Stina-Astrid, 89
år, från Ödeshög i Östergötland, Sverige.
Det intressanta med den ryggsäcken var att den tillhört en annan
fluga, vilken för övrigt även den dött efter bara 20
timmar, som blivit mosad inne i Leonardo da Vinci's näsa. Den, väskan
alltså, hade även blivit utsatt för betydande slitage i
Platon's weekend-åsna's matsmältningsorgan osv. osv.
Konkarna var mycket historiemedvetna
insekter, så de hade inte förändrat stadens ursprungliga
utseende något. De restaurerade bara då ock då men utseendemässigt
flyttade man ca 15 000 är tillbaka i tiden när man gick in i
"Entréernas Grotta". Denna grotta upplystes av det ryska mineralvattnet
Drafna. Detta mineralvatten tappades på flaska i Tjernobyl. Därav
anledningen till att konkarna kunde använda flaskorna som lampor.
Flaskorna stod bakom "lampskärmar" av extremt tunn bivaxfilm. Detta
vax var tillverkat av de nu utdöda Filmbina. De hade specialiserat
sig på att göra just bivaxfilm, som huvudsakligen användes
av Tuggarbin. De i sin tur använde denna film till att kväva
ock paketera in bl.a. mammutar i. Offren tuggade sedan bina i sej allt
eftersom deras magar kallade på mer föda. Grottan mynnade ut
i en stor sal. Det var i denna sal som man som utomstående kunde
betrakra konkarnas arbete med sammanställning av kånkenryggsäckarnas
historia. Alltifrån Kånken-Insuget till distributionscentralen
som av konkarna kallades "Go - Goare - Goast". Härifrån skickades
ryggsäckarna ut till de olika byråerna.
Efter denna sal gick man igenom en
kort, slingrande gäng till "VovilonGrinden". Här började
det egentliga Vovilon. Staden låg nere i en, som människorna
trodde var en, vulkankrater. Detta gjorde att staden hade solljus på
dagarna precis som om den skull funnits ute på vilken slätt
som helst, med undantag av den helt transparenta bivaxfilmen som satt ½-vägs
upp i kratern. Denna var till för att inga insektstuggande, bevingade
nötter, fåglar eller vad som helst skulle kunna ha ett 24-timmars
gardenparty i staden. Denna typ film såg ovanifrån ut som granit
så dessa bevingade varelser kom aldrig på idéen att
försöka ta sej igenom den, för att på så sätt
utvidga sina matmarker. Filmen gjorde även så att regnvattnet
direkt forsade till vattenkanalerna utan att först ta vägen in
i Vovilon ock svämma över staden. Staden var i varje detalj en
fröjd för varje insektsöga. Ock inget annat i denna värld
kommer ens kilomil i närheten av den, vad gäller arkitektur eller
hantverk. Varje del av staden var från början byggd för
en sorts insekter ock präglades av sin arts arkitektur, sinne ock
byggnadskonst in i minsta detalj.
½-vägs till sidan 3...
Man kan säga att Vovilon inte
bara var en stad, utan en samling av alla insekters huvudstäder. Varje
huvudstad utgjorde alltså en stad i den ofantliga staden Vovilon.
Här hade, under insekternas maktperiod, alla insektsrasers främsta
representanter ur alla yrken samlats, diskuterat ock regerat. Nu levde
alltså bara konkarna här, men varje dag kom miljontals insekter
från olika arter till staden för att inspireras, få lite
historisk bakgrund eller bara för att, som Anders-Lennart, sitta på
ett café ock drömma. Så än idag kunde man faktiskt
uppleva den atmosfär som vilat över staden för 10 000-tals
år sedan.
Mitt inne i Vovilon låg "Storhetens
Museum" där man visade film, grejer ock hade föredrag om storhetsverk,
betydelsefulla händelser ock liknade kuligheter där Vovilon spelat
en avgörande betydelse. Just när Anders-Lennart var i staden
pågick en utställning med tillhörande dokumentärfilm
om de myggor ock flugor som invaderade Egypten före Israels folks
uttåg därifrån. Dessa svärmar hade nämligen
utfodrats av konkarna. De hade oxå peppat upp sej inför detta,
som av insekterna kallades, "Fly n' Eat-Mission" just i Vovilon. Denna
"mission" var del 1 ock 2 av Insekternas Sista Stordåd som finns
att läsa mer om i 2 Moseboken, kapitel 8. Del 3 av detta Stordåd
var gräshoppsinvationen, av insekterna kallad "Hop n' Eat-Mission",
var inte med på denna utställning. För den som vill verka
mer insatt finns del 3 av Stordådet omtalat i 2 Moseboken, kapitel
10. Filmen var tagen av manskapet ock behandlade tiden i Vovilon före
"missionen", själva tillslaget ock efterspelet då alla dråpliga
scener (!) omtalades i Vovilon. Efterspelet hölls av förståliga
skäl * av konkarna, som även sammanställt materialet till
dokumentären.
Efter denna hisnande ock kunskapshaglande
runda i Storhetens Museum tyckte han att det var dax för Café
0 K B. 0 K B står för OstronKnäckarBaggen, som ni säkert
redan listat ut. Här serverades, rätt igen från er sida.
ovanligt stora ock kittliga ostron tillsammans med väl tilltagna ock
saftiga kaffebönspajer. Här kände Anders-Lennart för
första gången en smula hemlängtan. Denna gången tyckte
t.o.m. han att det skulle bli kul att se ett ostron garva ihjäl sig.
En stark känsla av stolthet smög sig över honom där
han satt ock filosoferade. Han var ju den förste riktige Ostronknäckarbaggen
som satt sin fot på detta café efter människans inträde
på den stora scen som av latinarna kallas Tellus. Härifrån
skulle han skriva hem. Vad imponerade de skulle bli i byn när de fick
klart för sig att han, Anders-Lennart, var på Deras café
i Vövilon. Då kanske det skulle gå upp för dom att
livet trots allt var lite mer än att knäcka ett ostrons psyke
ock äta helgkvällsmåltider tills man såg ut som en
ostronknäckarbaggsboll...
..end, endare, endast...
created by: Mr Z
* = alla som ville verka mera insatta
förstår detta. För övriga som trodde de var tillräckligt
insatta = oförstående: Läs KällStällena!!
Heliz - som gav mej uppslaget till
Ostronknäckarbaggarna. Liza - som tjatade på mej så jag
satte mej ner ock skrev den här smörjan... Mr Senilo för
kokta ock välstekta idéer.