Statsrådet flyter iland


- Statsrådet flyter iland -

*DFAFD* Och ditt liv skall synas dig likasom hänga på ett hår; du skall känna fruktan både natt och dag och icke vara säker för ditt liv. 5 MOS 28:66
Kap 1 Den löpske utrikesministern - Jag springer till Högberga, sa han till SÄPO-killarna, och tänkte samtidigt på sin älskarinna Veronica. De blev inte förvånade. Owe Storch försökte alltid hitta tider och platser att springa minst 35 minuter varje dag. Det vanliga var att de också måste springa. En del absurda situationer hade de varit med om. En gång hade Janne Nilsson, iförd kostym och slips, fått springa vid sidan om Owe genom Lissabons gator och genom Eduard VII:s park. Owe hade valt hotell Fenix bara för att det låg nära parken. Frågan var om det inte hade känts löjligast att springa kostymklädd just i parken. Sedan dess visste alla att det gällde att ha med sig bulsiga träningskläder som kunde dölja revolvern och telefonen. Owe var inte helt ung. Femtiofyra år, men vältränad och utan fett på kroppen. Inte särskilt lång, 171 cm, men såg rätt lång ut, smärt och rak i ryggen. Resning var vad han hade, sa alla. Säpo-Janne och hans kollega Anders P skulle bara hämta Owe vid hans hem på Lidingö och köra honom till landstingsförbundets kursgård Högberga fågelvägen cirka 8 km. Klockan var åtta på morgonen. Det var en fin höstdag. Klart i luften, en aning kyligt men löven var bara lätt gulnade. Ingen av de båda var ombytta för träning men Owe avfärdade deras tveksamheter inför att han skulle jogga ensam till Högberga. - Här springer jag ju utan er varenda dag när jag är hemma, sa han. Det är mina stigar. Ta bara min portfölj och väskan med kostymen. Se till att jag får tillgång till en dusch. Jag ska inte in förrän kl 10. Owe Storch var utrikesminister i de borgerliga regering som hade tillträtt efter valet. Han hade under det år han varit minister skött sig bra. Tydligt och klart hade han genomfört statsminister Ulf Nelsons instruktioner. Ulf Nelson, som hade arbetat med Bildt i Bosnien, had oväntat blivit partiledare för moderaterna när Carl Bildt bestämt sig för att dra sig tillbaka till den nyblivna hustruns slott i Italien. Owe och de båda andra kände varandra väl, men det var ändå en stor överraskning när Owe utsågs till utrikesminister. Det var inte det enda ministervalet som överraskade. Nelsons val av Laila Luzth, en snart pensionsmässig kommunpolitiker, hade förvånat ännu mer. Owe hade ett förflutet som UD-tjänsteman i Efta-organisationen där han haft ansvar för IT-frågorna. Ericssons köpte upp honom som internationell lobbyist och på det sättet hade han fått nära kontakt med den politiska världen. Han hade av egen kraft blivit nära vän till Helmuth Kohls rådgivare i IT-frågor. Det hade märkligt nog fört honom i kontakt med Carl Bildt. De senaste fem åren hade han jobbat åt moderaterna som konsult. Han hade gått in i partiet och varit en flitig partist i lokalföreningen på Lidingö. Partiet hade fört fram honom som riksdagskandidat. Först var han lockad av uppdraget men i sista stund hade han hoppat av. De ekonomiska villkoren var inte sådana att det var möjligt att leva på riksdags- mannaarvodet, hade han sagt till sin hustru. Och inte skulle det gå att ha extraknäck heller, i alla fall inte i den bransch där han kunde få pengar. Nelson hade lärt känna Owe genom att han ständigt frågade ut honom om den moderna informationstekniken. De hade haft långa samtal om den nya teknikens möjlig- heter att kontrollera människor. Deras utgångspunkt hade hela tiden varit att alla människor gör så gott de kan för att lura andra och vinna fördelar. Deras slutsats var att den som kunde kontrollera mest vann, i princip alltså. Det gällde att vara den som kontrollerade och att undvika att kontrolleras. Den yttersta frågan var om man ville ha makt eller inte. Så hade de båda skapat den nya organisationen IS - Inre säkerheten - som med mycket små personella resurser skulle hjälpa moderaterna att ha kontroll och undvika onödiga problem. Det var inte många som kände till verksamheten i sin helhet, bara två faktiskt. Det var de båda skaparna. En del medarbetare fick ibland det trista uppdraget att utföra deras smutsiga jobb, utan att veta att de arbetade för IS. Inget märkvärdigt när det var partiledaren som bad om hjälp. Owe behöll sina kontakter med teknikerna som låg på frontlinjen. Owes hustru hade ordnat sitt eget liv med Röda Korset och väninnorna. Hon hade åldrats och skämdes inte för det. De få gånger de syntes tillsammans trodde nog de flesta att Owe var ute och gick med sin mamma fastän hustrun bara var två år äldre än han själv. De hade ärligt talat inte mycket ihop. Trots det bodde de kvar tillsammans i villan. Han kom och gick i stort sett utan att bry sig om henne. Han ringde bara oregelbundet hem. De hade inga barn. Han hade inte kunnat producera några livsdugliga spermier. Owes starka sida var pokerfejset och förmågan att alltid behålla de kontakter han fått. Det som gjorde honom möjlig som politiker var också tydligheten i språket och oräddheten att ställa sig upp och stå för en åsikt. Det lät bra och var sällan provokativt. Ulf Nelson såg snabbt fördelarna. Ett fräscht ansikte men med lång erfarenhet av internationellt arbete och utan egna ambitioner. Owe var dock rätt less på det inrutade. Det som drev honom genom alla åren var känslan av att vara kung över situationerna, att känna spelet och aldrig avslöja sina mörka sidor. Han trodde inte att det var så många som ens anade hans många kvinnoaffärer. En del korta erövringar, andra längre förhållanden. Han hade med åren lärt sig tolka farorna och läsa vilka kvinnor som kunde hålla tyst. Men det var som om det var livets mening att leka med elden, behärska spelet och kalkylera riskerna. Ju mer utmanande desto större spänning. - Jag springer nog en extra runda idag. Vänta mig inte förrän strax före 10, sa han ännu en gång och gav sig iväg. Han längtade efter henne, Veronica Larsson. Hon bodde i en liten fin stuga alldeles vid spåret. Inte vid Lidingöbanan utan vid ett av de mindre frekventerade löparspåren. Det var inte första gången han planerade en lite längre löprunda för att hinna med ett besök hos Veronica. Nu hade han ringt henne på morgonen och hon skulle stanna hemma och skriva färdigt ett manus och behövde egentligen inte alls åka in till jobbet den dagen. Hon arbetade som journalist på FörbundsVärlden och var arbetskamrat med Christian Vinde, journalisten som hade belönats med stora journalistpriset för sina avslöjanden av kommunala skandaler. Veronica hade jobbat på Landstings- världen i många år. Hon var 45 år och hade alltid bott ensam. Redan som 17-åring hade hon haft ett förhållande med en av sina gifta manliga lärare. Brådmogen och kär hade hon trott på den stora kärleken. Men den höll inte ens över lucia. Hon organiserade klassen att lussa för sin älskare, hon ville se hur han bodde. Kärleken höll inte för mötet med läraren och hans fru i deras äkta säng. Det såg för vardagligt ut. Hans påsar under ögonen var inget hon sett tidigare. Och deras fula morgonrockar, likadana, hade nästan fått henne att kräkas. Men mönstret hade upprepats. Hon sökte sig ständigt till det förbjudna och så slapp hon att binda sig. Hon försäkrade sig ständigt om bekväma bak- dörrar ur alla förhållanden. Hon hade mött Owe på en IT-konferens. Hon hade intervjuat honom och sedan sökt upp honom på hotellet efteråt för att kontrollera ett par faktauppgifter. Han bjöd in henne på hotellrummet och de satt och pratade i flera timmar innan de gick ner och åt på hotellets restaurang. Det passade dem båda att fortsätta kvällen på hans rum. Men det var något särskilt som hände. Hon blev kär i honom och han kände att något särskilt var på gång när han bjöd in henne på rummet. Det var nu fem år sedan. Det längsta förhållande hon någonsin haft. Och han hade aldrig gett sig in i något så känslostarkt. Det ropade fara i hela kroppen. Men han kunde inte låta bli att fortsätta. Hon längtade även denna morgon efter honom och hon duschade och klädde sig omsorgsfullt sedan han ringt. Han kände sig redan stark i hela kroppen >när han tänjde på stegen i spåret. Ingen såg honom när han vek av från löpar- spåret och tog genvägen till det ensliga huset, sneddade in från baksidan över gräset och smet in genom dörren. Det doftade gott i rummet och en lätt om- famning var hälsningen innan han sjungande smet in i duschen. En djup känsla av samhörighet överväldigade dem båda. Han omfamnade henne bakifrån där de stod i köket. Han snusade i hennes nacke medan han långsamt klädde av henne helt naken. Morgonvärme, med doftande färskt bröd på disk- bänken, värme i ljumskarna och så vände han långsamt på henne och satte sig på kökspallen. Hon gränslade över honom och sjönk ner och han gled in i henne. De satt länge med de väntandes längtan innan tillfredsställelsen kom. - Detta får aldrig ta slut. Jag stannar kvar hos dej viskade Owe till henne. - Du får aldrig lämna mej. Jag vill alltid vara din, viskade Veronica kärleksfullt tillbaka. Han väntade och väntade och hon kom och kom. - Kan du vara här hela dan? viskade hon till honom. - Skulle inte du … Han la handen över hennes mun och lekte vidare i kärlek. Tiden gick och klockan blev 10 och 11. Kl 12 var Owe och Veronica vrålhungriga och rusade upp till skafferiet. En helikopter strök över huset och strax efteråt plöjde en polisbil fram längs den enda vägen på husets framsida. Bakom kom en minibuss med poliser. En man hoppade ur bilen och närmade sig Veronicas hus. Owe störtade in i garderoben bakom dörren i sovrummet. Veronica öppnade dörren på framsidan. - Har du sett någon joggare här i morse? - Nej, jag vaknade nyss och skall just ordna frukost, svarade hon. - OK, om du ser något mystiskt häromkring ring det här numret, sa mannen med mycket spänd min. Jag råder dig att låsa dörren väl. Helst bör du flytta in till stan. Vi kanske återkommer till dig. Och så skrev han upp namn och telefon- nummer. Veronica skakade när hon låste dörren om sig och gick mot sovrummet. Klockan var halv ett på dagen och innan hon kröp ner i sängen till Owe satte hon på radion så att de skulle kunna lyssna på dagens eko och de senaste nyheterna. "Utrikesminister Owe Storch är försvunnen i samband med en joggingtur på Lidingö. Han skulle jogga från hemmet till kursgården Högberga, där han skulle föreläsa om svensk utrikespolitik. Men han kom aldrig fram. Polisen fruktar det värsta.Området längs spåret är finkammat med hundar och manskap. De båda Säpo-männen, som alltid följde utrikesministern, efter flera hot under de senaste veckorna, körde i förväg med Storchs kläder och kunde omedelbart larma polisen när utrikesministern inte kom fram i tid. Polisen utesluter redan naturliga skäl till försvinnandet. Statsminister Ulf Nelson har sammankallat regeringen till krismöte." Så nära katastrof har jag aldrig varit i min lek, tänkte Owe när polisen gått. - Hur ska vi klara ut detta, sa Veronica. Owe blev nu helt cool. Han log mot Veronica och smekte henne lugn. - Vi flyr från världen. Du och jag, bara vi två. Vi älskar varandra och lever här på landet bara för varandra! - Du är inte klok. Det går väl inte, svarade hon men såg med värme på Owe. Han berättade nu om deras kärlek, om henne och alla hennes egenskaper, om hennes kropp och smekte henne så hett att de snart älskade med varandra igen.

Skicka ett mail till oss för mer information För mer information All rights reserved by Cyberblue Media AB, 1999