Efter årets PRIDE-festival har diskussionen om QUEER gått vidare. I Dagens Nyheter satte Lena Einhorn igång en avslöjande debatt genom en artikel med rubriken "Queerrörelsen ett hot mot feminismen".
Vi publicerar här på nätet Lena Einhorns första debattartikel och hennes slutord. Vi ville även publicera Don Kulicks inlägg, men vi har inte fått okey från honom.

Feminismen har länge varit ett av den lesbiska rörelsens fundament. Huvudfrågan för feminismen är "makt". I första hand mäns makt över kvinnor, men även makt som fenomen. Och detta sträcker sig in i den privata sfären, där vi även finner sexualiteten.

För vad många av dessa feminismens belackare kanske inte inser är att grunden till den grövsta homofobin, och speciellt den som yttrar sig som våld mot homosexuella män, knappast är heteronormen...
... Nej, förklaringen till detta hat står att finna i nedvärderingen av det kvinnliga.

© Lena Einhorn
Artikeln har tidigare publicerats i Dagens Nyheter 5 augusti 2002.

Lena Einhorn fick svar av Lars Jonsson, redaktör för tidningen "Kom Ut" och Don Kulick, professor i socialantropologi vid Stockholms universitet.
Don Kulick skrev bland annat att den som är "queerfeminist" skiljer sig från traditionella feminister för att man menar att "sexarbetare som påstår att de gillar det de gör" och andra grupper "i själva verket hotar heteronormativiteten och kan utgöra en källa för kritik och förändring".
Han skrev också att queer bara är ett hot mot den "intoleranta feminism" som unga kvinnor enligt honom brukar kalla "tantfeminism".

JAG HAR FÅTT två publicerade svar på mitt inlägg om queerrörelsens inverkan på feminismen. Lars Jonsson gör, tycker jag, en mycket pedagogisk presentation av queerrörelsen. Men han, liksom Don Kulick, driver tesen att mitt ärende är att "försvara tolkningsföreträdet för den traditionella feminismen" gentemot queerteorin.
Nej, jag har inget emot att queerteorin eller queerrörelsen existerar. Vad jag inte uppskattar är att denna queerrörelse blivit den enda accepterade politiska rörelsen i homovärlden! Om Lars Jonsson hävdar att människor "velat kapa queerbegreppet", så kan man väl i högsta grad säga att queerrörelsen har kapat feminismen. Det finns idag i homovärlden ingen annan giltig feminism än "queerfeminismen" (som alltså bör innehålla de av Jonsson och Kulick listade queervärderingarna när det gäller till exempel prostitution och pornografi – något som står i direkt motsättning till vad många feminister kämpat för).

JA, JAG ÄR MEDVETEN om att en dag på seminariecentret under Pride hade ett "kvinnofokus" (med efterföljande demonstration). Temat var "Queer Dykes" och "queerfeminism". Föredragen behandlade tre ämnen: Butch/femme (när ett lesbiskt par delar upp sig i en "manlig" och en "kvinnlig"; Drag Kings (kvinnor som uppträder som män) och historiska aspekter kring kvinnor i manskläder; och slutligen intersexualism. Queer så det förslår! Queeraktivisterna hävdar att de kämpar mot "heteronormativiteten" (heterosexualiteten som norm).

Det finns feminister som hävdar att vad queeraktivisterna ägnar sig åt är just en sådan efterapning av heteronormativiteten. Betoningen av hierarkiskt ordnade motsatser – såsom i butch/femme, över/underordning, sadomasochism (vilket den andra av de tre seminariedagarna ägnades åt), och förvisso även sexarbetare/torsk – är, kan man hävda, just en sådan efterapning (eller till och med förstärkning) av den polariserade och maktdefinierade sexualitet man lärt sig från heterosexualitetens värld.

Andra skulle kanske säga att det kommer från mannens värld.
Med detta vill jag dock inte på något sätt säga att queerseminarier inte har sitt berättigande. De har de. Vad jag inte uppskattar är att de numera är de enda kvinnorelaterade seminarierna under till exempel Pride. Och de som en gång protesterade mot detta går inte längre dit. Därav, förmodligen, decimeringen av feministiska banderoller i den stora Pride-marschen till noll.

I SITT FÖRSVAR för denna utveckling kör Don Kulick med en ganska försåtlig, och för debatten typisk, retorik: mina synpunkter är "tio år gamla", han bemöter min artikel "med en viss trötthet", jag representerar "tantfeminism"; och så kniper han till ordentligt och säger att "feminismen gick vidare för tio år sedan" (och underförstått blev queer). Säg det till alla människor (numera huvudsakligen i heterosamhället) som kämpat, och fortsätter kämpa, mot sexualiserat våld mot kvinnor, och ser prostitution, trafficking och kanske även pornografi som ett uttryck för detta! Du kanske inte håller med dem i allt – eller är beredd att stå på deras barrikader. Men försök inte osynliggöra dem genom att kalla dem förlegade.
Och ta heller inte ifrån lesbiska kvinnor rätten att kämpa vid deras sida.

Lena Einhorn

Mer Queerdebatt kunde du läsa i förra numret av Kvinnofrontens nyhetsbrev, där Emilia Claeson skrev om hur queer påverkat arbetet mot mäns sexualiserade våld mot kvinnor. Klicka här!