 |
HISTORIEN OM ROSA & BLÅTT |
|
Småflickor
i rosa och pojkar i blått – det är väl självklart?
Okej, visst har man hört om 1970-talets unisex-mode –
men det är ju länge sen nu. Och förutom på
det galna 70-talet har det alltid varit blått för pojkar
och rosa för flickor. Ju.
Va? Tvärtom!!!???
Omslag till Ladies' Home Journal 1912
 en
29 mars 1914, kunde oroliga mammor läsa i den amerikanska tidningen
The Sunday Sentinel, om hur de skulle
klä sina barn enligt könens olika färgkod:
"Om du vill ha färgmarkering på
den lilles klädesplagg, så använd rosa för
pojken och blå för flickan, om du vill vara traditionell."
I tidningen The Ladies Home
Journal 1918 (eller var det The Infant's
Dept.?) kunde man läsa motsvarande tips:
"Det har funnits olika åsikter
i saken, men den allmänt accepterade regeln är rosa för
pojken och blått för flickan. Anledningen är att
rosa, som ju är en mer bestämd och stark färg, är
mer passande på pojken, medan blå, som är mer spröd
och förtjusande, är sötare på flickan."
Dåtiden kopplade rosa till en ton av rött, vilket sågs
som en "intensiv" färg. Rosa associerades till starkt
och dramatiskt – liksom rött – vilket ju pojkar
skulle vara.
Jungfru Maria
En del pekar på att Jungfru Maria
i katolsk tradition kopplats ihop med blått. Det verkar vara
först så sent som på 1950-talet, efter andra världskriget,
som färgerna tycks ha bytt plats. Och jag har inte hittat någon
säker förklaring till varför det blev så. Några
menar att könens byte av färg har en koppling till att
nazisterna under andra världskriget använde rosa som färg
för att märka ut homosexuella – att det efter det
inte kunde fungera som stark "pojkfärg".
Hur som helst tyckte jag att färghistorien passade väl
ihop med min föreställning om "förr-i-tiden".
Inte har man väl sett en massa små rosaklädda flickor
på gamla tavlor till exempel?
Falska citat?
För att få mer information letade jag vidare via internet.
Då fann jag en annan källa, som skrev att han kollat
fakta och inte hittat citatet i det nummer av The
Ladies Home Journal som angavs. Var då alltihop en
skröna? Stämde det inte? Hur kunde man komma vidare?
Jag tittade på gamla målningar för att kolla hur
flickor och pojkar var klädda för länge sen. Jag
hittade många flickor i ljusblått, som pekade mot att
det kanske låg något i historien trots allt.
Gå till källorna!
Så kom jag på nåt – jag hade för en
tid sen hittat en amerikansk hemsida som specialiserade sig på
att publicera inlästa framsidor av amerikanska damtidningar
från 1800-talets slut och framåt!
Jodå, där fanns The
Ladies Home Journal bland en massa andra tidningar. Och ja,
flickorna var helt klart klädda i blått runt förra
sekelskiftet. Så många rosa pojkar hittade jag inte
(men en del!), däremot var rött en mycket vanlig pojkfärg.
Men inte lika genom-gående som att blått var en "flickfärg"
– för det var det absolut!
Det flickblå löstes upp
Jag följde flera tidningars omslag framåt i tiden och
runt 1920-1930-tal började flickorna bli mindre blå (och
vita). Över huvud taget var färgerna inte så låsta
då. Och rosa för flickor började det bli mer av
först framemot slutet av 1950-talet, men det var inte alls
så dominerande som nu. Historiskt sett har nog färgerna
aldrig nånsin varit så könsuppdelade som idag.
Sammanfattat intryck: Kring förra sekelskiftet
var "dresskoden" enligt kön och färg i stort
sett omvänd mot nu, och tvånget var inte tillnärmelsevis
så starkt som idag. En bit in på 1900-talet luckrades
kön-färg-kraven upp.
Så detta att det är så extremt viktigt att peka
ut kön och färg idag – vad säger det egentligen
om vår tid?
Gerda
Christenson
| 