Linnea Nilsson är doktorand vid
Linköpings universitet, Tema Etnicitet. Den avhandling hon
arbetar med handlar om svart städarbete, hon har djupintervjuat
köpare och säljare.
Artikeln är tidigare publicerad i tidningen
Arbetaren 1-2/2006, Tema: Kvinnor och migration.
 tt
av de vanligaste argumenten för en skattesubventionering av
hushållsnära tjänster är att svartarbetet skulle
minska. Tanken tycks självklar: om det blir billigare att köpa
vit städning så kommer efterfrågan på svart
städning att minska och fler vita jobb att skapas. Det gängse
motargumentet, från exempelvis LO, är att svartarbete
alltid kommer att vara billigare, oavsett subventionering.
Både argument och motargument bygger här på samma
premiss: att priset är det enda avgörande för efterfrågan.
Men tänk om köparna av städhjälp vill ha något
mer än bara en billig tjänst? Tänk om det viktigaste
innehållet i städtjänsten är ett annat?
Såväl anhängare som kritiker till en skattesubventionering
tenderar att missa något som inte låter sig prissättas
i kronor och ören: det sociala sammanhanget, relationerna av
makt.
SEDAN ETT PAR ÅR tillbaka arbetar
jag med en avhandling vars empiriska bas hittills består av
närmare 30 djupintervjuer med arbetsköpare och arbetssäljare
av svart städarbete i hem i Stockholm.
De säljare jag intervjuat är papperslösa, framför
allt latin-amerikanska, kvinnor i åldrarna 19-53 år.
De intervjuade köparna består främst av kvinnor
i heterosexuella tvåkarriärshushåll i Stockholms
innerstad – den sortens familjer som stått i centrum
för pigdebatten. Det framställs ofta som att det är
oerhört synd om sådana familjer, framför allt om
de dubbelarbetande kvinnorna vars karriär och familjeliv inte
lämnar utrymme för egen städning.
I EN PILOTSTUDIE som gjordes 2003 under
ledning av forskaren Bridget Anderson studerades svenska arbetsköpares
attityder gentemot att köpa svart städarbete. Man kunde
konstatera att sex av tio beskrev svenskar som bortskämda,
i bemärkelsen att de kunde tacka nej till arbete på grund
av det sociala skyddsnätet. En intervjuad kvinna som köpte
svart städarbete uttryckte det som att "de
[invandrare] är generellt mer flexibla än svenskar. Svenskar
är så styrda av regler. Det är otänkbart för
en svensk att arbeta under helger eller nätter. Invandrare
ifrågasätter inte den typen av arbete de förväntas
utföra. Svenskar å andra sidan talar alltid om regler
som är formulerade av deras fackförbund."
De arbetsköpare jag intervjuat ger uttryck för samma sak:
det är just flexibiliteten och medgörligheten som är
de största fördelarna med den anställda, papperslösa
kvinnan. Det finns konkreta vinster med att anlita svart städarbete
som inte enbart handlar om pris. De människor som säljer
tjänsterna befinner sig i socialt utsatta positioner som leder
till flexibilitet och medgörlighet – just de egenskaper
som efterfrågas.
Svart, papperslös arbetskraft är oorganiserad och därmed
lättare att kontrollera; det handlar om människor som
inte ens äger den formella rätten att sälja sin arbetskraft.
Rädslan för att bli utvisad fungerar som social regulator.
Den konstanta osäkerheten – att inte ha uppehållstillstånd,
att inte kunna befinna sig i offentliga rum utan att känna
sig osäker – skulpterar kroppar som rör sig utmed
väggarna, som skyndar fram, kroppar som inte kan och inte får
ta utrymme eller synas.
NÄR JAG INTERVJUAT kvinnliga arbetsköpare
har det varit tydligt hur de definierar sig själva i relation
till den anställda städarbetaren. De uppfattar sig som
jämställda karriärkvinnor, vars kvinnlighet förvisso
är förknippad med att garantera ett ombonat hem –
men inte genom att själva utföra hemarbetet, utan genom
att administrera och kontrollera anställda.
Ofta återkommer de till sin rätt att
utöva det de är bra på i sin egen yrkesroll och
karriär. Och det är också det som deras städerskor
gör: de ägnar sig åt vad de är bra på,
nämligen att städa. Skillnaden är bara att städerskorna,
enligt arbetsköparna, inte utövar färdigheter som
de tillkämpat sig individuellt. De gör något som
de har en naturlig fallenhet för, och alltså har de inte
heller samma rätt att kräva högre lön eller
drägligare omständigheter. Som en av de kvinnor jag intervjuat
uttrycker det: "Varför ska jag behöva
städa när jag inte är bra på det, varför
skulle inte jag kunna anställa en liten polska?".
En majoritet av de arbetssäljare
jag intervjuat upplever att de definieras i termer av annorlunda
kultur och tradition. De uppfattas som per definition ombesörjande,
naturligt vårdande och lagda för städning, samtidigt
som deras egna behov som familjemedlemmar förnekas.
– Man ska bli tacksam. De ger en billiga presenter och man
ska le snällt och säga tack så mycket. Man blir
behandlad som en icke-person. Det är förnedrande, men
vad ska man göra? När jag blir sjuk eller när mina
barn blir sjuka blir de arga på mig. Men ingen betalar min
sjukpenning. Vad tror de? Att jag är lat? Man blir skitarg.
När jag kommer hem skriker jag på min man och mina barn.
Jag är bara så arg, ibland är jag bara trött,
men måste le, måste vara tacksam, säger Maria,
47 år från Peru.
DE ANSTÄLLDAS förhandlingsposition
när det gäller löner, arbetsuppgifter och timmar,
är ytterst svag; den upplevs rentav som hopplös. Det är
ofta svårt att höja lönen eller begränsa arbetsuppgifterna
efterhand, eftersom arbetsköparen snabbt etablerar tacksamhet
och välvilja som centrala honnörsord i relationen. Arbetsköparen
upplever sig som välvillig; arbetssäljaren förväntas
vara tacksam.
– Jag känner mig som en hund som alltid måste vifta
på svansen, ibland blir jag klappad på eller får
ett ben, säger Esther, 30 år, från Bolivia.
Den utsatta situation arbetssäljama befinner
sig i gör dem beroende av arbetsköparna på ett personligt
plan. Den anställda "viftar på svansen", och
därmed bekräftas också arbetsköparen i sin
identitet som välvillig arbetsköpare.
– Jag har en personlig relation till Alicia som kommer hit
och städar varje vecka. Hon är så rar och söt
och jag brukar ge henne parfymer och kläder som jag köpt,
men som kanske inte passar för mig, som tack. Det är rent
ut sagt förskräckligt att hon inte ska kunna få
bo och arbeta lagligt var hon vill. Jag tror att hon är glad
att få vara hos oss, hon börjar nästan kännas
som en del av vårt hushåll, berättar Ulrika, 52,
som betalar 40 kronor i timmen till Alicia som städat hos henne
i två år.
Genom att anställa en arbetare som är
isolerad och utsatt kan alltså arbetsköparen omtolka
en exploaterande relation som om den handlade om ansvar och stöd.
De sociala mekanismer som gör de städande kvinnorna fogliga
och medgörliga uppfattas och legitimeras som uttryck för
ett kulturarv. Nästa steg i relationen är en sexualisering
av kvinnornas kroppar: tillgängligheten, fogligheten och flexibiliteten
sexualiseras. Av 17 intervjuade kvinnliga arbetssäljare har
15 under något av sina arbetstillfällen i privathushåll
upplevt sig sexuellt trakasserade på sin arbetsplats.
EFTERFRÅGAN PÅ svarta hushållstjänster
handlar inte enbart om pris, tidsbrist eller anpassningsstrategier.
Lika mycket efterfrågas möjligheten att, genom relationen
till den städande kvinnan, iscensätta en specifik livsform
och identitet åt sig själv. Samtliga av de köpare
jag hittills intervjuat är osäkra på om de skulle
köpa tjänsten vitt om det blev skattesubventionerat, även
om samtliga är för skattesubven-tionering.
Och kanske är det inte så underligt.
Det är inte vitt städarbete de efterfrågat.
Linnea
Nilsson
Doktorand Tema Etnicitet, Linköpings universitet
Samtliga namn i texten är fingerade.
Illustration: © Gerda Christenson |
|
