et franska ordet för gängvåldtäkt är "tournante" (på svenska blir det ungefär "laget runt"). Och det är något som blir allt vardagligare för många unga tjejer som växer upp i franska förorter.

 Gängvåldtäktshelvete

För något år sedan berättade en ung tjej, Samira Bellil, i en självbiografisk bok om sin uppväxt i en fransk förort, där hon bland annat blivit gängvåldtagen två gånger. ("Dans l'enfer des tournantes" – "I gängvåldtäkternas helvete"). Hon skrev den "till sina systrar i helvetet", för att visa att det finns en väg ut.

    Sohane Benziane var en annan ung tjej i en fransk förort utanför Paris. Hon var 17 år när hon en kväll hösten 2002 mötte sin före detta pojkvän på gatan. Hon vägrade "ha sex" med honom, så han hällde bensin över henne och tände på. Sohane brann på en gräsmatta utanför ett garage i förorten där hon bodde, allt medan den före detta pojkvännen och hans kompisar tittade på.

     – Min syster mördades för att hon var upprorisk, sa Sohanes syster Kahina i en fransk intervju. – För hennes mördare var hon en sak. Det var som om han vandaliserade en bil.

    Ju mer objektifierade kvinnor och tjejer blir – genom pornografi och mansmaktskultur, ju mindre människovärde kvinnor och tjejer har, desto mer våld utsätts vi för.

    Men Sohanes död fick många tjejer att känna att de fått nog.

 Fyra tjejer började gå

Fyra tjejer – Safia, Loubna, Christelle och Ingrid – började tillsammans med två killar ("följeslagare") gå genom franska städer under parollen "Ni Putes, Ni Soumises" (Det är svåröversättbart, bäst gillar jag "Varken horor eller dörrmattor", men "Varken horor eller underordnade" är nog mer korrekt...)

    De började i Vitry-sur-Seine, där Sohane mördades, och gick genom 23 städer – Rennes, Nantes, Bordeaux, Toulouse, Marseille, Lyon, Lille med flera. De startade den 1 februari förra året och gick i över en månad. Överallt på vägen ordnades möten och demonstrationer. De satte också igång en namninsamling, där de uppmanade myndigheterna att göra något åt förortstjejers och kvinnors utsatthet.

    Ni putes, ni soumises skriver på sin hemsida att tanken var att ingen sedan skulle kunna säga "Vi visste inte vad som skedde."

    Idag kan ingen säga att de inte vet att män och killar i franska förorter terroriserar unga tjejer med sexualiserat våld, så alla måste välja om de vill göra något åt det eller ej.

 30.000 kom fram

Jag har inte riktigt fattat om tjejer och kvinnor hakade på marschen vartefter (det låter så ibland), men klart är att de kom fram till Paris på Internationella Kvinnodagen, 8 mars. Där var de i alla fall 30.000 människor som deltog under parollen "Ni putes, ni soumises" och där överlämnade de sin namninsamling, med 65.000 namnunderskrifter, till myndigheterna.

    Ni putes, ni soumises har väckt enorm uppmärksamhet i Frankrike, det är tydligt. Deras arbete verkar gå ut på att tjejer och kvinnor, framför allt de som har invandrarbakgrund och bor i franska förorter, kräver sin rätt till respekt och människovärde. De kräver att få ta plats i det franska samhället och de vägrar underordna sig och "välja" mellan att vara hora eller madonna.

    Och deras arbete fortsätter, vilket man kan läsa om på deras hemsida på internet.

    Om man kan franska. Och det kan tyvärr inte jag.

 5 krav

Jag har fattat så mycket som att de ställt 5 krav på myndigheterna och ett av dem är att det ska finnas skyddat boende för tjejer och kvinnor som utsatts för fysiskt, psykiskt och sexuellt våld. Ett annat är att en handbok i respekt för kvinnor ska spridas på alla skolor.

    Deras krav har antagits av myndigheterna och hittills har 50 lägenheter reserverats för skyddat boende för kvinnor.

    Nu är utmaningen att få igenom kraven i verkligheten också.

     – Det har börjat bli sprickor i tystnaden, sa en kvinna i en intervju på feminist.com. Tjejer har börjat säga ifrån: Det räcker nu. Vi tar inte mer.

Gerda Christenson