2. Jag tycker att han är en av de bästa rockpoeterna genom tiderna.
Det som jag har skrivit om Lundell är vad jag i många avseenden tycker själv. Det om Lundells låtar är vad jag tycker, medan en annan kanske tycker någon helt annat. Jag har helt struntat i vad de goda recensenterna tycker.
Redan när Lundell var liten så sa han att han skulle bli rockmusiker. Han kämpade hela tiden för att få skivkontrakt och lyckades till slut. Efter det har det varit upp och ner för Lundell och hans popularitet. Från den nästan overkliga hit-skivan, Kär och galen, till de tillfällen Lundell fick bäras av scen på grund av sin berusningsgrad. Lundell har alltid varit min stora idol och han kommer alltid att vara det. Som en okänd klok man sa en gång "Bellman, Vreeswijk och Lundell". Jag har skrivit om varje Lundell skiva som har kommit ut. Jag har även skrivit om några låtar, och jag har också skrivit några kommentarer till.
Ulf Lundell är en svensk sångare, låtskrivare, gitarrist, författare och konstnär. Lundell föddes den 20 november 1949. Ulf växte upp både i och utanför Stockholm. Han började spela i skolan, det var då främst Bob Dylan som inspirerade honom. Hans föräldrar, Gerhard och Ingrid ville att han skulle bli ingenjör, men Lundell var mer intresserad av musik och lyrik.
På våren 1967 fick Lundell jobb på ett kontor i Stockholm, och hade därefter en rad olika arbeten på bl.a. posten. Han uppträde då och då som solist på olika klubbar och restauranger. På slutet av 60-talet började Ulf skriva egna låtar, han började på engelska, men gick senare över till svenska. I början av 70-talet började han spela in en rad egna låtar på band, som skickades till skivbolag och artister. Pugh Rogerfeldt spelade 1971 in en av Lundells låtar. Runt 1971 började Lundell skriva på romanen Jack (Se Lundell som författare ). När boken kom 1976 blev den genast omnämnd som en generationsroman, sen dess har det bara rullat på.
Lundell sjunger som en golvad hjälte som reser sig på nio i var och varannan låt. Publiken behöver inte ens inbilla sig att detta vrak är fallet p riktigt. Först får den svage så mycket stryk att det är tveksamt ifall han ens överlever, så kommer den väntande vändningen, styrkan omfördelas, den svage reser sig och utkräver sin rättmätiga revansch. Det är ju så vi vill att det skall vara.
Det där är arenan, med sitt löfte om att saker och ting skall kännas. De som beträdet den får inte fuska. Man vill höra hjärtat dunka. Man tar vilka rim som helst, bara det svider. Men hittar man ingen smärta som åtminstone låter äkta, får man svårt att ta en sångare på allvar. Det låter bara tillgjort. Den här smärtan har Ulf Lundell.
Unga rock n´Roll artister är tvungna att anlägga en viss strävhet, för att inte säga heshet i sin sång, en konstlad raspighet som skall vittna om ett hårt och självförbrännande liv. Det ingår i rollen. Men den här tiden har gått förbi Ulf Lundell och han har kommit ikapp själva ämnet. När han sjunger om bakrus och misslyckanden och död kan han vara sig själv
Varje låtskrivare har sin särart. Lundell har sin och den är helt beroende av en förutsatt äkthet. Det finns ingen svindlande idé om världen i hans sånger, ingen stor vision om sakernas tillstånd. Det finns överhuvudtaget ganska lite rekvisita i hans texter, få föremål som kan skymma och låta hjälten gömma sig.
Lundell är ute efter ett personligt uttryck vars styrka och trovärdighet står i nivå med rösten, den måste bottna i vartenda ord. Han själv står som en garant. Talar man om hans sånger kommer man oundvikligen också att tala om honom, den han utger sig för att vara. Det är ingen ofarlig hållning, den krväer stort mod och gott omdöme för att bli gångbar.
Lundells röst har låtit sig påfallande lik genom åren. Han har besjungit förluster, men rösten kan ingen ta ifrån honom. Kanske finner han i sitt sökande att det bara är den som består, det är vackert så.
Det enda som Lundell minns av den första skivinspelningen är att de hade på sig fasansfulla ägglika hörlurar. Han tyckte också att det var en chock att komma till studion. Han hade aldrig spelat i band innan, för han hade bara suttit hemma med bandspelaren och gjort taper. Han blev ditsläpad av sin gode vän Joakim Strömholm. Det var tack vare Joakim som Lundell kom till studion, för Lundell var så nervös så att han funderade på att inte gå dit.
På Vargmåne hittar vi klassikerna Stockholm City och 67 67.
Denna andra platta är en helt annan historia än den första. Det är den som Lundell skulle ha väntat med, enligt de goda recensenterna.
Lundells minnen om denna skivinspelning är tämligen diffusa. På den här skivan var det första och enda gången Lundell ändrat en text pga personliga påtryckningar. Der var den kristna pianisten per-Erik Hallin som vägrade spela låten "Cobra Rex". En strof ur denna låt var ursprungligen "Mefistofeles han satt och skaka liver ur en drink, Jesus satt bredvid och hojta Trink Brüderlein, trink." Jesus blev ändrat till ett helgon, och Per-Erik tog plats vid pianot igen.
På denna liveplatta spelar Lundell tillsammans med gruppen Nature. Lundell själv brukar kalla denna platta för Sveriges första punkplatta. Lundell var innan konserten så nervös, att han nästan var paralyserad. På den här turnén var också Mats Ronander med.
Nådens år var tvungen att byta titel pga låten "Den lilla landstrykaren". Det nya namnet blev Dådens år. "Den lilla landstrykaren" var en William Blake text, och man tyckte inte att översättningen var passande. Materialet till den här skivan är skrivet i Åre där Lundell hade dragit sill tillbaka med sin fru Barbro och deras nyfödde son.
Denna skiva har fått sin titel från en tidig diktsamling av den amerikanska zenbuddhisten och poeten Gary Znyeler. Ripp Rapp är även det ljud som uppstår när man river sönder fotografier. Der är Lundell själv som har gjort original omslaget. Detta omslag fick framkallningsvätska över sig, så allting är omskrivet och hela partiet omgjort, av mannen som spillde kemikalierna. Denna var skiva var den första som Lundell arbetade ihop med Lasse Lindbom.
Denna skiva spelades in i England, närmare bestämt hos grevskapet Surrey söder om London, i en gammal Elisabethansk gård, med studio inrymd i en lada.
Denna skiva innehåller den oannonserade hinten "Som en syster", som först fanns med på Natten hade varit mild om öm. Niklas Strömstedt var med på denna skiva som pianist.
"Kär och galen är ett korkat uttryck, men det är sant" Ulf Lundell
Idén till omslaget kommer från ett texthäfte med sånger av Donovan. Man försökte ta omslaget på många platser, text på en klippa vid Kullen och Väddö, innan det togs på Gotlands östkust. Lundell skrev dessa texter under en lycklig tid, efter en tid som varit hård. Hans familj hade utökats med ännu en medlem. Det var på denna skiva som två verkliga vänner till Lundell steg in på scenen, Janne Bark och Hasse Olsson.
Efter det vilda lyckliga året kom den stora tomheten. Sweethearts är en coverplatta. Lundell har gjort covers på bla Bruce Springsteens och Bob Dylans låtar.
12 sånger skulle egentligen utgöra första delen av en triologi enkellp-plattor, men denna idé rann ut i sanden. Skivan är inspelad i en studio vid Svaneholms slott. Lundell ville göra en helt akustisk platta, och så fick det bli.
Den vassa eggen var tänkt som uppföljaren till kär och galen, den uppföljare som Lundell försökt undvika genom att göra Sweethearts och 12 sånger. Den här skivan är möjligen också Kär och galen, men nu är det de mörka sidorna av den saken som tagit överhand.
Titeln "Det goda livet" kan snarast upplevas som en grimas. Lundell skrev dessa låtar 1987, och hans skilsmässa var ett faktum. Under den här tiden var Lundell mycket vilsen, han hade ingen familj runtom sig, så han var tvungen att arbeta. Han slogs för livet, och han visste inte vem han var. När de spelade in plattan försökte de fortsätta där de slutade, alltså i Den vassa eggen, i den andan. Under den här tiden försökte Lundell sluta dricka.
Evangeline är skriven när Lundell levde i ensamhet och han levde i nykterhet. Lundell levde även med Gud och han var pånyttfödd och fylld av visioner, som man kan höra genom hela skivan. Denna skiva skulle egentligen bli en enkelplatta, men den svällde och blev en dubbel.
Detta är den platta som Lundell alltid velat göra. En enkel-lp, tio låtar, åtta upptempo, två ballader, rakt, enkelt, självklart. Bandet var handplockat och bestod av bla Werner Modiggård. under en lunch med Lasse Lindbom kom de fram till att det skulle göra en trippel-lp av allt material som fanns liggande, men det här arbetet kom att mynna ut i ännu en dubbel-lp.
Livslinejn är en samlingsbox med 5 skivor. Denna box innehåller inte bara utgivet material, utan även ett 20-tal nya outgivna låtar. Den innehåller också en del ommixat material.
På den här skivan slängs Lundell mellan lugnheten av att bo på ett ställe, och att komma ut på vägen igen. Den första låten heter just "Ute på vägen igen". Andra låten är riktad mot politiken och arbetslösheten, den heter Rött. Skivan avslutas med låten "Måne över Haväng", som illusterar hur svårt det är att binda sig.
Denna skiva är en trippel-live-CD som är inspelad under sommaren 1993. Här är gamla publikfavoriter med, som tex 67 67 och öppna landskap. Denna skiva är en av de mest varierande jag har hört. Den börjar lugnt, tempot byggs upp, för att senare explodera i ljud, innan de tre sista låtarna drar ner tempot igen.
Denna skiva har Lundell producerat helt och hållet själv. Alla låtar är akustiska. Lundell spelar allting själv, förutom på "Skuld" som är inspelad på Grand Hotel i Lund 1993.
Dessa två skivor är en hyllning till Lundell som 1995 firade 20 år som artist. Den ena skivan innehåller de låtar som Lundell själv tycker är bra. Den andra skivan innehåller de låtar som skivbolaget tycker Lundell lyckats bäst med. Men jag är inte benägen att hålla med, men det är klart, en hel del godbitar innehåller dessa två skivor.
Detta är en live-CD. På denna platta hittar man rariteter så som "Stackars Jack" och "Jag går på promenaden", dessa låtar har man inte hört lve på flera år. Skivan är inspelad i Göteborg. 25 kr av varje såld skiva går till ett byggnadsprojekt utanför Tuzla i Bosnien.
Att välja favoritlåt ur Lundells digra produktion är svårt, här nedan kommer ett antal låtar. Från den första skivan Vargmåne och framåt till Slutna rum.
67 67: I denna låt berättar Lundell om 18-åringens livsglädje och tro på alltings möjligheter. Detta är en tillbakablick, det är en 25-årings nostalgi, ett perspektiv Lundell ofta haft. "Låt oss blåsa på med Cream och Beatles. Jag har syrrans halsband och morsans fårpäls och farsan har sagt till mig att livet det skall levas glatt, så sitt inte där och lipa."
Poängen med denna sång är att det är en lycklig period som försvunnit, den tid då alla möjligheter ligger gripbara, då det väntar något spännande bakom varje hörn
Stockholms City: Inledningen till denna sång är en hathyllning till storstaden, men på slutet får maktlösheten övertaget. "Har du pröjsat allt du hade på plast och plock och virrat omkring i en drogad flock. Ja då vet du nog min vän, hur det känns, flugan på fönstret, flugan mot fönstret."
Lismare: Denna låt skildrar alla som kommer fram och dunkar rygg på Lundell efter framgångarna med Jack "Och man bänkar sig i fåtöljen och bjuds på kaffe med dopp, och man får veta hur begåvad man är och hur kul det är, att man är på väg opp Lis Lis Lismare, överallt dessa kalla grin Lis Lis Lismare, dom dunkar en i rygen och ler, men snart känner man kniven".
Som en syster: Denna låt är en kärleksförklaring till Barbro som blev Lundells fru 1977, och hur de alltid skall hålla ihop. "Vid dödens fötter kan vi aldrig ligga du och jag, för vi vet att han viker undan när han synas. Jag vill ta dej härifrån, jag vill bara ta dej hit till våran verklighet."
På fri fot: Denna låt är den klassiska rocklåten "Vi kan råna banken och festa som förr. Vi kan glömma det som glömmas skall. Vi är på fri fot, vi är på rymmen som förr, vi är på toppen av vågornas svall. Jag tror på det möjliga, jag tror på min dröm." Som förr, är ett av nyckelbegreppen i Lundells försök att hantera sin besvikelse över att glädjen försvinner.
Öppna Landskap: Detta är en av de låtar Lundell är mest känd för. I denna låt har Lundell äntligen fått ro. "Jag trivs bäst i öppna landskap, nära havet vill jag bo, några månader om året, så att själen kan få ro."
Chans: Denna låt är med på skilsmässoskivan Den vassa eggen. Den handlar om det som aldrig skall hända, otroheten och senare också skilsmässan. "Du vaknar i ännu en främmande säng, du köpte den med smek och smicker. Hon gav dej sin varmaste famn för en natt, du tar dina kläder och sticker. Du hade allting som du drömde om, alltihop försvann på en dag. Det skulle inte hända dej, det hände ändå och hon tog vad hon kunde ta."
En fri man i stan: Lite senare på Den vassa eggen, så har Lundell fått ångest för vad som skall hända med barnen. "Så enkelt när vi träffades, nu är allt en härva. Och vad får jag se av barnen, en fjortondarsskärva."
Gå upp på klippan: Denna låt finner vi på dubbel-skivan Evangeline. Evangeline går i Guds tecken, så även denna låt. "Vill du se ett underverk, vill du se ett mirakel idag? & Gå upp på klippan, gå upp på ett berg, gå dit upp och stanna kvar där ett tag. Du behöver inga processioner, ingen guldbroderad skrud. Du behöver inga orgeltoner, för att gå upp och möta Gud."
Katt i fönstret: Denna låt handlar om en författare som hade ett förhållande som tog slut, sedan inledde han ett förhållande med sin romanfigur, och även det förhållandet tog slut. "Jag älskar kvinnan i min bok men snart måste vi lämna varann, det är historia och fantasi, men kärleken, den är sann. Gröna ögon, kolsvart hår som katten som kom hit en dag, och allt det andra ser bättre ut än det vi gjorde , du och jag. Jag skriver om ett annat liv, och jag vill inte komma till slutet."
Pigor och drängar: Denna låt handlar om förhoppningen över att ha någon känd eller adlig person i släkten, som sedan grusas när man får reda på att man är "vanlig". "Jag skickade mitt födelsenummer i ett brev till en databas i norr för att få besked. Det var pigor och drängar, pigor och drängar, pigor och drängar, så långt man kunde se. Jag hade hoppats på en gren från ett kungligt träd, jag hade hoppats på ett svärd som satt fast i ett städ. Det var pigor och drängar."
När Lundell står på scen så ger han allt, han håller inte inne med någonting. Han kan helt plötsligt rusa ut i publiken för att visa att han tillhör oss.
Lundell är en av de bästa scenartister som finns tycker jag. När man går på hans konserter så vet man att man får valuta för pengarna. Det är inte omöjligt att en konsert är mer än tre timmar.
På jubileumsturnén 1995 så följde även det "gamla" bandet, Janne Bark, Werner Modiggård och Micke "Nord" Andersson med.
Efter premiären så skrev kvällstidningarna så här:
"Sommarens stora vinnare" Johan T Lindwall Idag
"Lundell är alltid rätt" Måns Ivarsson Expressen
"Lysande Lundell" Per Bjurman Aftonbladet
Man började också jämföra denna turné med Kär och galen turnén 1983, men det fanns en väsentlig skillnad, 1995 så var Lundell nykter.
Lundell hade i början på sjuttiotalet fått några dikter publicerade i en tidning, men det skulle dröja ända till 1976 innan han fick en bok publicerad. Denna bok hette Jack. Den handlade om författaren, drinkaren, flummaren och egotripparen Jack och hans vänner, framför allt Jonny och Bart. Den utspelar sig i början av sjuttiotalet och fem år framåt. I början av sjuttiotalet var allt bra och de levde livet. Efter några år kom "baksmällan". Jack flyttar till Norrköping men klarar inte av att vara ifrån Stockholm. Tristessen slår in. Frågorna varför, hur och när börjar dyka upp i Jacks huvud. Inte ens vin och kvinnor kunde dämpa hans ångest.
Kritikerna var oense:
"Enligt uppgifter är Ulf Lundells debutroman föremål för högläsning på parksoffor och uteserveringar i Stockholm. Och på biblioteket är det köbildning för att få låna den. ---Den är en av de friskaste, originellaste, mest välskrivna romaner jag någonsin läst" Rune Gustafson Karlskoga tidning
"Romanen är tämligen ointressant" Christina Åkerman Kvällsposten
Det som Lundell skriver om har i många avseenden hänt honom själv. Joakim Strömholm (jonny i boken), tycker det är konstigt att Lundell kunde återberätta vad som hänt dem, med tanke på berusningsgraden vissa kvällar under de händelser som skildras i boken. För det är verkligen skildrat i detalj hur man kommer till och från krogar, hem till damer och bort från damer och hur de kommer in och ut ur livet.
Ulf Lundell har även skrivit:
Sömnen (1997)
Fruset guld (dikter) (1979)
Vinter i paradiset (1979)
Kyssen (1981)
Det är långt mellan lycka och leda (Turnédikter) (1981)
Hjärtats ljus (1983)
Tid för kärlek (dikter) (1984)
Tårpilen (1987)
En varg söker sin flock (1989)
Saknaden (1992)