Sommaren 2000 var vi tillsammans med Anna och Markus i Skottland. Vi började vår resa med färjan över till New Castle från Göteborg. Resan gick bra även om den är i längsta laget (24 timmar).
På båten kunde man äta smörgåsbord och frukost, men vi valde att ta med oss mat istället. Eftersom vi hade egen mat med oss kunde vi njuta av den på båtens soldäck, vilket inte var dumt, då solen stod högt på himlen.

Väl framme, klockan 10:00 brittisk tid, körde vi av båten och fick genast konfontreras med vänstertrafiken, 3 rondeller efter varandra gjorde att vi fick öva på vänsterkörning på direkten.

Visserligen var det kämpigt i början men man vande sig snabbt vid att köra på "fel sida"
Kanske gick det extra snabbt på grund av de pedagogiska klistermärkerna som båtbolaget delade ut.
Små pilar att sätta på ratten samt pilar med hastighetsgränserna som man kunde klistra på hastighetsmätaren.

Efter en stunds körning stannade vi till och åt lite medhavda hönökakor med svensk rödbetssallad och köttbullar, det satt fint.
Fortsatte sedan vår färd mot huvudstaden Edinburgh.
Eftersom vi inte ville köra runt i centrala stan för att leta efter hotellrum, stannade vi till en liten bit utanför staden på en turistbyrå. Här kunde de för 1 pund hjälpa oss med att hitta ett boende. Efter en stunds letande fann damen ett familjerum 5 minuters bussresa från Edinburg city, för bara 17 p per person. Billigt och bra!

När vi hade installerat oss på vårt familjerum tänkte vi äta lite grann, men när vi planerade vår resa hemma trodde vi att vi skulle stanna på vägen och äta , men man skall aldrig planera för det blir aldrig så ändå. Varför berättar jag detta. Jo för Anna hade med sig kycklingfilegryta och ris vilket vi inte kunde sätta igång och tillaga på rummet med vårt triangakök, men i nöden kommer man på de "bästa" ideerna. Vattenkokare och snabbmakaroner hade vi ju. Så vi värmde vatten och la makaronerna i en bunke, hällde sedan på det varma vattnet. Och efter en stund hade vi ljumna makaroner och kall gryta att äta. Gott, men det är ännu godare varmt!!

Men, men mätta och betåtna gick vi ut en stund på stan. Eftersom det redan hade hunnit bli kväll var det ingen idé för oss att lösa ett endagars kort på bussarna, utan vi köpte varsin enkelbiljett istället för några kronor.

Väl inne i stan gick vi upp och ner på Princess Street - huvudgatan. Här ligger affärerna tätt och det finns många som vill sälja allehanda skottskrutiga saker alltifrån kex till kiltar. Men vi nöjde oss men varsin glass på stan för att sedan orka vandra upp för alla de 287 trappstegen inne i the Scott Monument. I botten på detta stora monument finns en stay på Sir Walter Scott.
När man hade nått toppen kunde man se ut över nästan hela Edinburg.

Till nästa sida