Leo min vän
Inte vet jag om jag är lycklig, men någonting har i alla fall hänt med mig. Någonting har hänt inne i mig. Jag har hittat någon som inte bara ser sig själv. Du och jag var en omöjlig ekvation. Men jag kände inte till något annat och trodde att alla män var som du.
Nu förstår jag att jag levt i en bubbla. En bubbla som du blåste upp omkring mig. Jag har varit din fånge. Jag ångrar inte din och min tid tillsammans, men jag förstår att det inte var bra för mig. Jag är ovan vid denna plötsliga frihet, och vet inte riktigt hur jag ska hantera den. Det finns en helt nu värld därute som väntar på mig.
Erik är helt annorlunda, och jag tänker ge hans och mitt förhållande en ärlig chans. Jag är öppen för hans kärlek.
Nej Leo… jag kan inte vara bitter på dig.
Du är ju min första och, tills nu, enda kärlek. Men allting tar slut någon gång, och jag måste vidare. Men skriv till mig. Min hopplösa luffare. Jag är alltid som en orolig mor för dig. Jag kan inte sova lugnt om nätterna om jag inte vet hur du har det.
Äsch…Skit i allt jag nyss skrivit.
Så här är det..
Sanningen…
Eftersom du lämnat lite saker efter dig blir jag tyvärr påmind om din existens dagligen. En röd skjorta som varit din har blivigt en bra fönstertrasa. Annars betyder du faktiskt ingenting för mig längre.
Ditt och mitt liv är över och jag vill helst allt du slutade skriva till mig. Allting blir bara så mycket svårare när dina gnälliga brev dimper ner på mitt hallgolv. Meningslösa trivialiteter skrivna för att få mig att känna mig skyldig. Jag vill inte ha mer av den skiten. Fattar du?
Sigrid
|
|