Dumskalle!
Vad har du nu ställt till med? Och inte kan jag få tag på dig heller, din skitstövel.
Jag trodde vi hade löst alla problem. Varför gör du så här? Utan ett ord. Den här gången har du verkligen överträffat dig själv. Min älskade, dumma knöl.
Och var har du fått pengarna ifrån!? Jag misstänker att du sålt bilen, för den står inte i garaget. Skulle inte vi ha rest med den? Du och jag. Vi gjorde ju upp planer. Betydde de ingenting? Nåja, det kan göra detsamma nu. Förresten var det ju din bil. Jag har rest med dig för sista gången.
Men du... Jag vet inte om jag ska förnedra mig en gång till genom att vara orolig. Egentligen inte. Inbilla dig ingenting. Jag är luttrad efter alla dina upptåg. Du har ju en förmåga att alltid "försvinna" när det passar dig. Väx upp nån gång! Jag är så trött på dina fjantiga idéer om "livslust". Som står över allt annat. Jag går inte på det där längre. Du är inte världens centrum. Och absolut inte centrum i mitt liv. Det finns andra människor.
Jag tänker åka med Erik till Oslo en vecka, och jag tänker koppla av och trivas. Din sorti ska inte få tynga mina sinnen. Det är faktiskt skönt att vara i en sansad människas sällskap. Sansad. Lugn, stillsam. Förstår du vad de orden betyder. Jag hade nästan glömt bort att det fanns sådana män som Erik. Självsäkra, starka och trygga och med en någorlunda klar syn på sin framtid.
Egentligen borde jag väl kasta det här brevet. Men du ska få läsa det när vi ses igen. För jag vet att du snart kommer tillbaka. Ångerfull och darrig som en gammal alkis. Då, min vän, har du ett och annat att stå till svars för. Och du… Bli inte förvånad om "Sötaste Sigrids" värld ser helt annorlunda ut än när du åkte.
Styggaste Sigrid
|
|