|
Det var ju inte meningen att det skulle sluta så här, och hur jag än vänder ut och in på mig, så känns det ändå fel. Det känns som jag har legat i samma hotellsäng i en vecka nu. En baksmälla av hopplöshet sliter hjärtat ur kroppen på mig. Jag vet knappt om jag lever längre, eller om detta brev är avsänt från andra sidan. Först nu inser jag att det är allvar den här gången, och att det är en okänd värld framför mig. Jag vet att jag sårade dig en gång för mycket, och det var väl därför du tyckte att det var OK att gå i säng med den där ingenjören från Oslo. Du hoppas väl att han ska ge dig lite trygghet. Men du ska veta att jag också har försökt, men min hopplösa själ vill ju aldrig nånsin vill slå sig till ro.
Jag vet egentligen inte vad jag gjort med mitt liv. En vansinnes-rusning rakt in i väggen. Jag har inte sett någon annan än mig själv. |
Lev vidare
Leo