Det krävs inte precis ett genis arbete för att inse att Blacula är en rip-off på Dracula. Han är ju trots allt »Dracula's Soul Brother«. I vilket fall så startat filmen 1780 i Transylvanien där den afrikanske prinsen Mamuwalde och hans underbara fru Luva ska träffa herre Dracula. De ska diskutera hur man kan få stopp på slavhandeln och dessutom få in Afrika inom Europeiska handelskretsar. Dracula förklarar dock att han inte är särskilt sugen på att ingå i några avtal eller stoppa någon slavhandel. Det han är mest sugen på är att get funky med Luva. Shieeet, man kan inte anklaga Dracula för att ha dålig smak. Luva är en smarrig böna. Prins Mamuwalde bestämmer sig då för att mötet är slut och försöker ge sig av. But hey hey! Dracula har andra planer och förbannar istället Mamuwalde med vampyrism och låser in honom i en hemlig krypta.

Tryck på fast forward nu, katten. Vi är 200 år fram i tiden och Dracula har sedan länge blivit spetsad som bål på examensbalar. Två antikvitetshandlare från LA är i Rumänien och plockar upp antikviteter från Driggedydraculas slott. Baaad move då de tar med sig Mamuwaldes kista. Så fort Mamuwalde tar sig ur kistan och mättar sin hunger med dem genom att suga deras blod, som om de vore ett par Mer-tetra-paket på en varm sommardag, så ger han sig ut i LA. Väl ute i de smutsiga kvarteren i LA så träffar han Tina, som är reinkarnationen av hans underbara fru Luva. De är ju självklart menade för varandra och blir förälskade. Tvillingsjälar som de är så vill de vara ihop i all evighet och Mamuwalde a.k.a Blacula har planer på att låta det hända.

Det finns ett problem i planerna; Dr Gordon Thomas, den svarte Van Helsing och en god vän till Luva. Han har hjälpt polisen undersöka alla de blodtömda liken som börjat uppenbara sig i änglarnas stad. Han förstår att det är en vampyr lös i LA och ger sig därefter ut för att nåla Blacula. Black on black crime, det sårar mig bara att tänka på det. TUNG rulle!