I dom 2012-11-05 i mål 3350-11 har Kammarrätten i Jönköping kommit fram till att en elöverkänslig kvinnas medicinska tillstånd ska bedömas som sjukdom och att hon har rätt till sjukpenning. I strid mot vad tidigare instanser kommit fram till anger kammarrätten att den omständigheten att det saknas objektiva fynd, som styrker elöverkänslighetssymtom, inte ska tillmätas någon avgörande betydelse i denna typ av mål.

Den elöverkänsliga kvinnan hade åberopat olika läkarintyg där det angavs att hon hade allvarliga elöverkänslighetssymtom. Hon kan, enligt intygen, inte vistas i miljöer där det finns el, inte prata i telefon eller använda dator. Såväl försäkringskassan som förvaltningsdomstolen hade dock nekat henne sjukpenning, eftersom elöverkänslighet uppgavs vara ifrågasatt inom vetenskapen och det inte redovisades några objektiva undersökningsfynd i läkarintygen.

Kammarrätten gjorde dock en annan bedömning. Utan att gå närmare in på vad som var orsaken till symtomen kom de fram till att besvären i sig ska bedömas som sjukdom i den mening som avses i lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Rätten anförde också: ”Avsaknaden av objektiva fynd bör inte tillmätas avgörande betydelse, eftersom många sjukdomar inte låter sig påvisas objektivt.”

Arbetsförmågan ansågs nedsatt i förhållande till den reguljära arbetsmarknaden, eftersom lämpliga arbeten vid aktuella sjukdomsbesvär ansågs vara mycket sällsynt förekommande på arbetsmarknaden. Därför ansågs den elöverkänsliga kvinnan uppfylla förutsättningarna för sjukpenning.

Min kommentar: I avsaknad av prejudikat från högsta förvaltningsdomstolen bör ett färskt kammarrättsavgörande i denna generellt viktiga fråga, om betydelsen av avsaknaden av objektiva undersökningsfynd, bli av stor betydelse för rättstillämpningen. Förhoppningsvis innebär avgörandet att rättsläget beträffande elöverkänslighetsbesvär återgår till vad som gällde för några år sedan.

Mats Dämvik

2012-11-16