Levande vatten

av Viktor Schauberger

Livsmedelsbristen i världen blir allt större. Den är en följd av att vattnet behandlas fel både ifråga om rörelse, lagring och hushållning. Där människor svälter måste råda ofred. Därför är det nödvändigt att söka efter orsakerna till att de gamla kulturfolken hade så yppig vegitation och tog flera skördar om året, kort sagt: vad som var källan till deras kultur men också varför de gick under av överkultur.

I naturen finns två krafter:

I kampen mellan det ur-kvinnliga, den uppbyggande livsprincipen, och den befruktande, ur-manliga principen, beror det på den cykloida rörelseartens avgörande roll om levnadsstandarden skall stiga eller sjunka.
Jämviktstillståndet mellan de uppåt- och de nedåtsträvande krafterna förblir alltid konstant. Minskas tyngden av råvaruuppyggnaden som följd av en störning av den cykloida rörelsearten så är detta ett tecken på att en störning av uppbyggnaden av kvalitetsämnen vilken endast kan fungera med hjälp av den cykloida svängningsrörelsen.

Kultiverar man den cykloida rörelsearten i flytande vattnet så stegras uppbyggnaden av kvalitetsämnen. Högre potensämnen byggs upp. Den stegrande uppdriftskraften balanseras emellertid av motvikten hos en ökande tillväxt av råvaror varför den labila jämvikten under alla förhållanden bevaras. Mellan de båda, sig utjämnande, krafterna - den uppbyggande och den nedbrytande - står den aktuella levnadsstandarden som en visare på ödesvågen - eller en barometer som anger vad för slags välstånd som råder.
En nedgång hos levnadsstandarden betyder att den cykloida rörelsen försummas. Omvänt stiger genast levnadsstandarden om denna rörelseart åter främjas. Alla råvarors existens har denna rörelseart att tacka för sitt upphov. Utan den cykloida rörelsen är ingen utveckling av kvalitetsämne möjlig och därför ej heller avskiljande av det som ännu är bristfälligt och olämpligt för den högre utvecklingen. Sett ur naturriktig synpunkt så är växtlighet och vegetation - liksom alla livsföreteelser överhuvudtaget - att betrakta som mindervärdiga energikoncentrationer på råvarustatiet.

Detta påstående blir genast begripligt om man betraktar vattnet - som kan kallas livets förstfödde - eller den första kristallationen - som en bärande substans med varierande tyngd. Befruktningsämnet - även kallat syre - har ett annat slags spänning och därför också en annan atomvikt än de motsatt laddade (polariserade, ö. a.) fruktämena (väte och kol). De senare kan endast byggas om eller byggas upp till fria laddningar (fri energi, ö.a.) genom den cykloida rörelsearten. Först på det sättet är det möjligt att förtära (binda) befruktningsämnet (syret) genom de egentliga uppbyggnadsämnena.

Produkten av denna om- och uppbyggnad är
Det levande vattnet ( das frequente Wasser )

Om däremot fruktämnena bindes av befruktningsämnet, som varken reagerar på tryck eller sugning, så uppstår värme. Vattnet förlorar sin egentliga uppbyggnadsenergi, får en fadd karaktär och går under. Den enorma förlusten av uppbyggnadsenergi kan man kanske fatta om man betänker att vid uppvärmingen av ett större vattendrag med 0,1 grader C per m^3 vatten förtärs en uppbyggnadsenergi som motsvarar 42 700 kgm.

Om detta vatten, som blivit varmt och med fadd smak p g a brist på cykloid rörelse, nu på prov sätts i en sådan rörelse, så närmar sig vattnet, trots solens inverkan anomaliepunkten +4 grader C. Vid denna temperatur bindes syret av kolsyran och därmed lever fruktämnet upp på bekostnad av befruktninsämnet. Vatten som förs i en sådan rörelse blir friskt, drag- och släpkraftigt och måste avge sitt överskott på uppbyggnadsenergi till den omgivande marken. I denna byggs då genast upp grundvatten och följden är att värme dras bort från marken. En växtzon utvecklas (groddzon, Keimzone, ö. a.) - en gränszon mellan den positivt laddade atmosfären och den negativt laddade geosfären - som måste ligga i rötternas område om de förut nämda fruktämnena skall kunna utvecklas vidare och rötternas protoplasma skall kunna avge sitt överskott på uppbyggnadsenergi.

Det är samma process som i den mänskliga kroppen där den normala uppbyggnaden av blodet endast kan ske vid den organiska anomaliepunkten (c:a + 36 grader C). Om temperaturen stiger över + 40 grader inträder sönderfall av blodet. Vid denna temperatur upphör också varje skag av vegetation, som då torkar och fräts bort, vilket också sker då markens temperatur om vintern sjunker och uppbyggnaden av växtsafterna - den egentliga ackumulatorn av uppbyggnadsenergi - inställes.

Blodets svängningsrörelse orsakar uppbyggnaden av blodet och därmed kretsloppet. Men detta är ingalunda bara ett "kretslopp" utan ett kretslopp i kretsloppet. Blodets rörelse löper i en spiralformad in- och utsvängning och har därmed en liknande drivkraft som en urfjäder som genom den levande rörelsearten oupphörligt uppladdas och åter urladdas genom den ständiga andningen samt närings- och vattenupptagandet. Ju mera rytmiskt impulsrörelsen verkar ( se t ex rytmiska kroppsövningar ) ju sundare blir organismen som genom dena, den bäst lämpade impulsrörelsen uppehåller blodets inre svängningskraft och därmed också, i vidare bemärkelse, den andliga spänningskraften.

När alltså ett vattendrag ständigt gör något liknande kroppsövningar från höger till vänster och åter från vänster till höger, så uppstår en kraftig vattenuppbyggnad och därmed sker ett förtärande av instrålad värme. Denna bindes tack vare det starka tillväxandet av vatten- och uppbyggnadsenergin. Syret blir kallt och inaktivt under det att vätet blir frigjort och högaktivt. Först därigenom kan den riktiga syntesprocessen utvecklas.

Om man däremot rätar ut ett vattendrag så fälls de olika tunga sedimenten ut och sjunker till botten. (Den moderna flodregleringen har ju som mål att förkorta vattnets väg genom att räta ut alla meandrar varigenom fallhöjden ökar). En flod förjupar sig i ytterkurvan och grundas upp i innerkurvan (se hur sedimenten avlagras då en flod blir varmare) Jordens ytliga blodomlopp (vattnet, ö.a.) har därmed kastats ur sin bana både längs och tväraxligt och är nu ur spel.

Om man istället föreställer sig en naturriktig flodreglering som i ytterbanan är profilerad ungefär som en bob- eller järnvägsbana (dosering in mot kurvan, ö.a.) så är det klart att ett sådant vattendrag kan försörja hela omgivningen med högvärdig uppbyggnadsenergi. Vattnets farbana måste vara så profilerad ( i tvärsnitt sett ) att vattnet som kommer med fart in i en kurva välvs över in emot strömningsaxeln och i allt mindre spiralvindlingar rusar in emot mitten, mot denna axel. Där har de centralt gående befruktningsämnena samlat sig eftersom de inte reagerar på centrifugala krafter. Men då är det också klart att de kvinnliga fruktämnena där omslingrar de manliga befruktningsämnena om restlöst förtär dem. I det här fallet börjar allting omkrign ett sådant vattendrag att blomma upp. Om i omvända fallet avtar jordens frukter ju mer vattnet rätas ut och därför ej längre kan utföra sina naturriktiga rörelser, utan dör utan förbarmande.

Dåligt vatten - dåligt liv. Gott vatten - gott liv. INGET VATTEN - INGET LIV

Levande (frekvent) vatten betyder alltså ett vatten i vilket de organiska syntesprocesserna kan förlöpa naturriktigt. I detta vatten dominerar fruktämnena eller de utvecklingsriktiga uppbyggnadsenergierna, vars ständigt mer utvecklade avfallsämnen i allt högre grad stelnar (materialiseras, ö.a.) genom starkt ljus- värmeinflytande. Som råvaror av lägre klass är de dömda att vegetera. Den biologiska följden är ett överflöd på vegitation eler näring.
I motsatta fallet har vi naturligtvis att räkna med brist på näring, livsrum - och därmed med nödvändighet - krig.

Låt därför vattnet få utföra sina kroppsövningar, d v s låt vattnet få ha sin rätt att så mycket som det så önskar få svänga sig som det vill. Då får vi näring i överflöd och därmed är den eviga freden given av sig själv.

Mätta människor har också tålamod.

Wien i september 1943

Översättning ur IMPLOSION nr 24.
Övers. Olof Alexandesson