Men när Gud såg...

...människornas hårdhet och ondska grät han i sitt hjärta eftersom han älskade människan. Och han sade: Jag skall vinna tillbaka människan till mig så att vi åter kan vandra i gemenskap. Ty som de är nu kan de inte komma till mig. De svär ju och hatar varandra och gör vad ont är.

Och Gud lät sin ende son bli människa och ta det straff som gällde för människans synd, nämligen död och avskildhet från Guds härligt, som är livet. Men det var omöjligt för döden att behålla sonen till den högste och på tredje dagen efter sin död stod han åter upp till liv och i det livet kan vi leva om vi är villiga att dö i hans död. Ty genom att dö Hans död tas vårt gamla liv som är ett liv i synden bort och vi får Hans nya liv som är ett liv i evig härlighet tillsammans med Gud.

Men inte alla människorna ville ta emot den gåva som räcktes dem. De var fulla av högmod och sade 'Jag själv skall frälsa mig. Jag skall lära mig att göra rätt och så skapa ett himmelrike på jorden!' Dock är ju varje sådant försök dömt att misslyckas, eftersom människan i sitt syndfulla liv inte kan låta bli att göra ont.