|
Ur Säfsen personförteckning -1725, Mats Eriksson : Jacob Bertilsson Muhoinen gift I med
Rageda xx f. 1600. Barn Mats 1630, Jakob 1630. OBS! Nedanstående gäller Mats styvmor
från sju års ålder, Elisabet Nilsdotter, om ovanstående är korrekt. I boken Hällefors socken, av
Nils Helger, 1945, skriver Helger i kapitlet om Vidskepelse: Den till "gren och galga" för
tjuvnad dömde Mattes Jacobssons mor var år 1676 av sin man Skytt-Lars Larsson - med
vilkenhon var omgift - anmäld till rätten för att han hos henne funnit en "Lappespåre". "Hwad
hon giordt med dhen må hon weeta. Hustrun tillstodh sigh hafft samma Lappe spåre, och
dhen fått af Lappefolck, somreste kring om landetför 8 åhr sedan. Säijandes sig förr fått stoor
skada på sin Boskap af wilddjur och derföre måst frågat wandrings folck effter Boot, då hon
fick samma spåre, och sedan intet haft någon skada på sin Boskap och mera wet hon intet
något ondt medh den, hwilken war gjort af koppar med någre Mässingskiedjor uthi. Resolutia:
Alldenstund Lars Larssons hustru i Sandsjön tillståår sigh sökt effter widskepelse hoos
Lappefolck och fått af dem lappespåren, den hon bekiänner sigh i åtta åhrs tijd hafft och
brukat der medh löfweri; dy befinner Rätten skiäligdt, att hon straffas denne gången för sitt
förseende medh 40 markers Silfwermynt. Anseende 1665 åhrs Sabbatsordning 20 Punkt, och
i öfrigt Remitterashon till det wyrdiga PredikoEmbetet att för sitt förseende umgälla." Utom
böterna fick hon alltså undergå skamstraff i kyrkan. Det var hårda straff, ty att en okunnig
finngumma i sin nöd över att "odjuren" rev hennes förnämsta egendom, boskapen, sökte bot
hos det hemlighetsfulla vandringsfolket må väl inte anses märkvärdigare eller brottsligare, än
att folk nu för tiden vänder sig till spåkäringar och kvacksalvare.
-------------------------------------------------------------------------------- Källor 1) Säfsen
personförteckning -1725, Mats Eriksson
|