Spekulationer

Att närmare gå in på gnosticismen har varit enormt lärorikt och har samtidigt inneburit att en mängd nya frågeställningar infunnit sig. Frågeställningar som jag redan under fördjupningens gång börjat arbeta med och som vid vissa tillfällen allvarligt hotat att inkräkta på det samma. Jag fascineras bland annat av tanken på hur samhället skulle ha sett ut om gnosticismen vunnit kampen mot fornkyrkan under senantiken. I så fall skulle de som kallar sig kristna idag blivit klassificerade som satanister. Den gnostiska synen på att man ska finna helheten, insikten och upplysning inom sig själv är något som har min fulla sympati då det är värderingar som mina grundvalar sedan länge varit baserade på. Gnostikerna var otroligt tidiga med frågor kring psyket. Jag ser deras lära som en mytologiserad och religiös version av den moderna psykologi som C.G. Jung företrädde(och det är då inte så konstigt att hans namn vid ett otal tillfällen dykt upp under arbetets gång). Jag slogs också av tanken på gnostikernas förklaring av ondskan i världen och den ofullkomliga skapelsen. Demiurgen är ju en faderslös stackars karaktär, då Sofia på eget bevåg framavlade honom och det vet vi ju idag att psykiskt instabila våldsverkare mycket frekvent har varit i avsaknad av en manlig förebild. Alltså, de kristna tillber en gud som kan jämställas med en huligan och psykopat. Vad mig anbelangar ska en psykopat inte styra världen, han skall sitta på gudarnas Karsudden. För att återanknyta till de frågor som dykt upp under arbetets gång så är jag ytterligt nyfiken på vad de obscena orgierna, suspekta ritualerna och de övriga, av kyrkligheten förkastade, upplysningsformerna gick ut på. Jag frågar mig också huruvida dessa uppgifter, som är hämtade från den polemik som kyrkan bedrev gentemot allt som kunde hota kyrkans allena ställning som ledande troslära, har någon som helst sanningshalt. Om allt skulle vara ett falsarium är det ändå ganska intressant att se alla senare rörelsers förtjusning och återuppväckande av ritualer som skulle kunna vara resultatet av ett antal kyrkomäns sjuka fantasier. Asketism, celibat, vegetarism och avhållsamhet i all ära men sådant har inte riktigt samma intresseväckande grund hos mig som ett frossande i moraliskt förfall. En fråga som jag helt utelämnat är vilka skrifter som har haft betydelse för gnostikerna. Detta är något jag avser att komplettera detta arbete med i framtiden. Denna avhandling är trots allt bara ett skelett och inte någon färdig produkt. Tyvärr så har jag allt för många sådana ofullbordade verk liggande väntandes på fullbordan. Alla ämnen har en förmåga att lämna mig med känslan att jag är mer oupplyst än innan jag tagit mig an dem p.g.a. att jag når en insikt om hur enormt stort kunskapens universum är (även om jag nu rent logiskt förstår att det inte förhåller sig så). Det är som att träda in i ett mörkt rum med mål att undersöka detta till fullo och finna att det i rummet finns ett otal dörrar som alla leder till nya rum, nya frågetecken och nya dörrar. Man når aldrig det slutgiltiga rummet, med det slutgiltiga svaret. Bara ett otal nya frågetecken och undringar. Men för att tänka i de gamla gnostikernas banor, att erfara det slutgiltiga svaret och besöka det slutgiltiga rummet är kanske samma sak som att förvärva den gnosis som leder till uppgången i det gudomliga. Men för att orsaka total frustration inträder man antagligen i ett nytt och mer avancerat universum för att lägga ett nytt kunskapens pussel. Vars färdigställande leder vidare till att man får inträde till ett nytt o.s.v.