Hur har gnostikernas tankegångar fortlevt genom historien?

Gnostikerna tankar började åter göra sig hörda när kyrkans grepp började släppa under renässansen. Då i form av hermetismen. Hermetismen var ett samlingsnamn för en mängd ockulta läror och vetenskaper såsom kabbala, tarot, numerologi och magi.

Alkemi

Alkemin kallades för den hermetiska konsten, psykoanalytikern C.G. Jung menade att läran bildade en brygga mellan gnostikerna och den moderna psykologin. I sin strävan att framställa guld utvecklade alkemisterna en själslära som gick ut på att alkemisten skulle gå igenom samma process som det material denne jobbade med. Läran gick ut på att skapa 'de vises sten', med vilkens hjälp guld skulle kunna framställas. Mary Ann South påstod i sin bok A suggestive enquiry into the hermetic mystery att alkemin var en kodad form av antikens mysteriereligioner. Också W.W. Wescott, medlem av Golden Dawn (se nedan), hade sådana teorier. Han ansåg att den kemiska symboliken var en täckmantel för en mystisk religion.

Västerländsk magi

Den västerländska praktiska magin har till stor del sin grund i de alkemistiska, astrologiska och magiska delarna av hermetismen. Huvudsyftet med de hermetiska tankegångarna är att omforma människan till Gud. Målet är att bli ett med Gud, att återgå till det ursprungliga. The Hermetic Order of the Golden Dawn bildades under 1800-talets slut och förenade de ockulta vetenskaperna. Orden hade som syfte att arbeta inom den västerländska hermetiska traditionen. Golden Dawn skapade ett av de mest avancerade magiska systemen som någonsin existerat. En av Golden Dawns medlemmar, Aleister Crowley, skrev gnostiska mässor och ritualer. Han var dessutom biskop i den gnostisk-katolska kyrkan. Denna ingår numera i ordensrörelsen O.T.O (Ordo Templi Orientis), i vars verksamhet Crowley förövrigt var involverad i. O.T.O. kombinerar gnostiska idéer med Crowleys religion Thelema.

Teosofi och Antroposofi

Teosofi och antroposofi utrycker båda likheter med de gnostiska tankarna. Överensstämmelsen finns i att de baseras på att äga övernaturlig kunskap i form av vetande istället för tro.

C.G. Jung

Den schweiziske psykoanalytikern Carl Gustaf Jung (1875-1961) skrev det gnostiska verket, VII Sermones ad Mortuos, under pseudonymen Basilides. Skriften tar upp en mängd gnostiska tankegångar. Jung ansåg dock på sin ålders höst att den var en ungdomssynd och tog avstånd från den. Jungs psykologiska system bär förövrigt på en mängd tankar som har nära beröringspunkter med de gamla gnostikernas, t.ex Jungs individuationsprocess kontra gnosticismens strävan att uppnå helhet. I hans bok Aion, behandlas förövrigt gnosticismen i ett kapitel.

Gurdjieff

Armeniern Georgij Ivanovitj Gurdjieff (1875-1949)skapade ett filosofiskt system som på ett flertal sätt anknyter till den gnostiska läran. Han menade att människan är i ett sövt tillstånd och måste väckas. Hon är kontrollerad av lagar som styr handlandet. Dessa lagar måste med människans försorg ändras så att hon kan återta kontrollen över sig själv. Människan, menade Gurdieff, har ingen odödlig själ, men med viljestyrka och träning kan en sådan skapas.

Neo-gnosticism

Under 1900 talet har ett antal neo-gnostiska grupperingar uppstått. Exempel på sådana är Universella Kristna Gnostiska Kyrkan, som bl.a. har verksamhet i Sverige, Lectorium Rosicrucianum, White Eagle Lodge, Gnostiska Ortodoxa Kyrkan av Antiotika och den av Stephen Hoeller ledda Ecclesia Gnostica.