Vad går läran ut på?

Det finns en mängd olika förklaringsmodeller för den gnostiska världssynen, men en av de mest allomfattande är Valentinus(se 'Vilka var de gnostiska grupperingarna...?) modell. Det är den som de flesta moderna gnostiker utgår ifrån och den som jag i huvudsak ämnar att belysa.

Gudsbild och skapelse

Gud/Fadern är oändligt och ofattbart upphöjd och omges av en kvinnlig princip, Tystnaden. Från Fadern utstrålar eoner , gudaliknande existenser som befinner sig i manliga och kvinnliga dyader , mellan den sanna guden och oss själva. De, tillsammans med Fadern, utgör fullkomlighetens rike, 'Pleroma', där gudomligheten opererar till fullo. Eonerna representerar det sant gudomliga i sjunkande skala. Allt är Gud eftersom allting består av Guds substans. Samtidigt har många delar av ursprungsessensen blivit utslungad så långt från sitt ursprung att det undergått stora förändringar i processen. Att dyrka kosmos, naturen eller förkroppsligade varelser är liktydigt med att dyrka främmande och fördärvade delar av den utstrålade gudomliga essensen. Valentinus gnostiska system lär att sinnevärldens tillblivelse skett genom att Fadern och Tystnaden fött eonerna Nous och Aletheia, som i sin tur fött Anthropos och Ekklesia o.s.v. Allt som allt finns det trettio eoner. En av dessa eoner bär namnet Sofia(vishet) och är av stor vikt i den gnostiska världssynen. Sofia ville få vetskap om sitt gudomliga ursprung och sökte ihärdigt för att få svar på detta. Men eftersom fadern var ofattbar var detta en omöjlighet. Sofia blev deprimerad och i detta tillstånd uppstod kaoset. I kaoset blev en kopia av Sofia fångad.

Detta tillstånd föranledde att två nya eoner föddes, Kristus och den helige ande. Kristus gick ut i kaoset för att återföra Den lägre Sofia till eonen Sofia. När detta skett hade Sofia nått sådan insikt att hon ville skapa/föda oberoende av sin manliga partner och emanerade då från sig själv ett bristfälligt väsen (bristfälligt p.g.a att det saknade den manliga principen). Väsendet, som var ovetande om sitt eget ursprung, trodde sig själv vara den ultimata och absoluta guden. Detta väsen, kallad demiurgen skapade sju riken, det ena mer materiellt än det över stående, det lägsta av dessa riken är människans materiella värld. Dessa riken leds av varsin arkont (ond ande). När Sofia berättade för Demiurgen om för-skapelsen och Pleroma ville inte demiurgen vidarebefodra upplysningen till människan. Demiurgen blev i stället vred och ond. Sofia blev oroad över demiurgens brist på empati och gav till människan en bit av den helige ande i form av en gudomlig gnista i varje människas hjärta. Kristna gnostiker anser att demiurgen är synonym med det gamla testamentets gud, Jehovah. Detta gör att alla begrepp ställs upp och ner. Ormen som frestar Eva ses t.e.x. som ett gott väsende som talar till människans sanna natur. Vilket i sin tur innebar att gnostikerna ansågs som kätterska eller satanistiska.

Dualism

Enligt Valentinus finns en sann gudomlig del av skapelsen som inte är erkänd av demiurgen och hans kosmiska hantlangare, arkonterna. Den mänskliga naturen är en spegel av dualiteten i världen: delar av den var gjord av den falske guden och till viss del består den av en del från den ursprunglige Fadern. Mänskligheten innehåller en förgänglig fysisk och psykisk komponent, precis som den består av en andlig komponent som är ett fragment av den gudomliga essensen. Denna syn på människa och mänsklighet har gett gnostikerna epitetet 'dualister'. Människan är vanligtvis ovetandes om sin gudomliga del. Denna okunnighet finns i den mänskliga naturen pga influensen från den falske guden och hans arkonter. Dessa har som avsikt att hålla människan ovetandes om sin sanna natur och öde. Allt som får oss att hålla kvar vid det jordeliga syftar till att hålla oss kvar i de lägre kosmiska härskarnas nät. Döden befriar det gudomliga från det jordeliga, men om inte människan har nått insikt(gnosis) i sitt liv kommer själen att återfödas i den onda fysiska världen. Om insikt nås återförenas det gudomliga med den sanna guden.

Människa och frälsning

Människan är uppdelad i tre olika personlighetstyper: Pneumatiker(andliga) - denna människotyp besitter gnosis och kan därför nå befrielse. Psykiker - Lever för själslivet. Ser ofta demiurgen som den sanna guden och har litet eller inget medvetande om den andliga världen bortom själ och materia. Kan dock nå viss insikt med hjälp från pneumatiker. Hyliker/Sarkiker - Jordbundna materialister som bara erkänner det jordeliga. För att uppnå befrielsen/insikten/gnosis måste människan genomgå olika faser. Dessa faser representeras av de olika människotyperna. I början är människan en materiell slav för att sedan utvecklas och få ett religiöst medvetande och slutligen är hon så andligt fri att gnosis kan uppnås. Således en slags själslig evolution. De flesta gnostiska system talar för att förvandlingen inte uppnås under ett liv, utan att det krävs åtskilliga återfödelser för att genomgå detta. Människan kan inte allena bli befriad utan det krävs också hjälp från s.k. 'ljusets budbärare'. Dessa har blivit utsända av den sanna guden för att leda/hjälpa människan till gnosis. Till 'ljusets budbärare' räknas bland annat Adams tredje son Seth, Jesus och profeten Mani. Jesus räknas bland majoriteten av gnostiker som den främsta hjälparen. Gnostikerna ser inte frälsning från synderna som essentiellt, snarare är målet att frälsas från okunnigheten. Den okunnighet vars konsekvens utmynnar i synd. Okunnigheten kan endast skingras genom gnosis. Den avgörande uppenbarelsen av gnosis tillgodoses genom 'ljusets budbärare'. Där har Jesus en viktig roll. Men det är inte genom hans lidande och död, utan genom hans roll som lärare och mysterieskapare som han har gett världen frälsning.

Moral och etik

Gnostikerna ser moraliska och etiska regelsystem som demiurgens skapelse. Dessa har tillkommit för att tjäna hans syften. Om moral och etik ska anses var viktig så måste den komma inifrån, i form av andlig upplysning. Vilket jag tolkar som en kontakt med den sanna guden. Förf.anm. För gnostikerna uppnås inte frälsning med hjälp av budord eller lagar. Lagar har sina syften när det gäller att skapa ett hållbart samhälle och för att människor ska kunna leva harmoniskt i förhållande till varandra. Frälsning kan däremot enbart nås genom gnosis. Hyliker finner moralregler irrelevanta, medan psykikerna lägger stor vikt vid att hålla sig till sådana. För pneumatikerna är det viktigare att söka efter en högre sanning, än att ty sig till regelverk. Den gnostiska synen på moral har dock skiftat genom olika historiska epoker. Dagens gnosticism ser i alla fall individuell insikt som betydligt mer viktigt än på vilket sätt man bör förhålla sig moraliskt.

Döden

När människan dör kommer den som uppnått gnosis att återförenas med sitt högre jag. Den som inte gjort detta kommer i stället att återfödas ända tills gnosis uppnåtts. Lagen om återfödelse nämns inte så ofta i den gnostiska läran men det är underförstått att de som inte fått kontakt med sitt ursprung tvingas tillbaka till den materiella världen. Vid den materiella världens slut gudomliggörs pneumatikerna, medan hylikerna förgörs av eld. Det gudomliga fallet återställs, dualiteten upphör och kosmos blir ett. Den eviga harmonin återkommer.