|
Vad går läran ut på? Det finns en mängd olika förklaringsmodeller för den gnostiska världssynen, men en av de mest allomfattande är Valentinus(se 'Vilka var de gnostiska grupperingarna...?) modell. Det är den som de flesta moderna gnostiker utgår ifrån och den som jag i huvudsak ämnar att belysa. |
|
Gudsbild och skapelse Gud/Fadern är oändligt och ofattbart upphöjd och omges av en kvinnlig princip, Tystnaden. Från Fadern utstrålar eoner , gudaliknande existenser som befinner sig i manliga och kvinnliga dyader , mellan den sanna guden och oss själva. De, tillsammans med Fadern, utgör fullkomlighetens rike, 'Pleroma', där gudomligheten opererar till fullo. Eonerna representerar det sant gudomliga i sjunkande skala. Allt är Gud eftersom allting består av Guds substans. Samtidigt har många delar av ursprungsessensen blivit utslungad så långt från sitt ursprung att det undergått stora förändringar i processen. Att dyrka kosmos, naturen eller förkroppsligade varelser är liktydigt med att dyrka främmande och fördärvade delar av den utstrålade gudomliga essensen. Valentinus gnostiska system lär att sinnevärldens tillblivelse skett genom att Fadern och Tystnaden fött eonerna Nous och Aletheia, som i sin tur fött Anthropos och Ekklesia o.s.v. Allt som allt finns det trettio eoner. En av dessa eoner bär namnet Sofia(vishet) och är av stor vikt i den gnostiska världssynen. Sofia ville få vetskap om sitt gudomliga ursprung och sökte ihärdigt för att få svar på detta. Men eftersom fadern var ofattbar var detta en omöjlighet. Sofia blev deprimerad och i detta tillstånd uppstod kaoset. I kaoset blev en kopia av Sofia fångad. Detta tillstånd föranledde
att två nya eoner föddes, Kristus och den helige ande. Kristus gick ut
i kaoset för att återföra Den lägre Sofia till eonen Sofia. När detta
skett hade Sofia nått sådan insikt att hon ville skapa/föda oberoende
av sin manliga partner och emanerade då från sig själv ett bristfälligt
väsen (bristfälligt p.g.a att det saknade den manliga principen). Väsendet,
som var ovetande om sitt eget ursprung, trodde sig själv vara den ultimata
och absoluta guden. Detta väsen, kallad demiurgen skapade sju riken, det
ena mer materiellt än det över stående, det lägsta av dessa riken är människans
materiella värld. Dessa riken leds av varsin arkont (ond ande). När Sofia
berättade för Demiurgen om för-skapelsen och Pleroma ville inte demiurgen
vidarebefodra upplysningen till människan. Demiurgen blev i stället vred
och ond. Sofia blev oroad över demiurgens brist på empati och gav till
människan en bit av den helige ande i form av en gudomlig gnista i varje
människas hjärta. Kristna gnostiker anser att demiurgen är synonym med
det gamla testamentets gud, Jehovah. Detta gör att alla begrepp ställs
upp och ner. Ormen som frestar Eva ses t.e.x. som ett gott väsende som
talar till människans sanna natur. Vilket i sin tur innebar att gnostikerna
ansågs som kätterska eller satanistiska. |
|
Dualism Enligt Valentinus
finns en sann gudomlig del av skapelsen som inte är erkänd av demiurgen
och hans kosmiska hantlangare, arkonterna. Den mänskliga naturen är en
spegel av dualiteten i världen: delar av den var gjord av den falske guden
och till viss del består den av en del från den ursprunglige Fadern. Mänskligheten
innehåller en förgänglig fysisk och psykisk komponent, precis som den
består av en andlig komponent som är ett fragment av den gudomliga essensen.
Denna syn på människa och mänsklighet har gett gnostikerna epitetet 'dualister'.
Människan är vanligtvis ovetandes om sin gudomliga del. Denna okunnighet
finns i den mänskliga naturen pga influensen från den falske guden och
hans arkonter. Dessa har som avsikt att hålla människan ovetandes om sin
sanna natur och öde. Allt som får oss att hålla kvar vid det jordeliga
syftar till att hålla oss kvar i de lägre kosmiska härskarnas nät. Döden
befriar det gudomliga från det jordeliga, men om inte människan har nått
insikt(gnosis) i sitt liv kommer själen att återfödas i den onda fysiska
världen. Om insikt nås återförenas det gudomliga med den sanna guden.
|
|
Människa och frälsning Människan är uppdelad
i tre olika personlighetstyper: Pneumatiker(andliga) - denna människotyp
besitter gnosis och kan därför nå befrielse. Psykiker - Lever för själslivet.
Ser ofta demiurgen som den sanna guden och har litet eller inget medvetande
om den andliga världen bortom själ och materia. Kan dock nå viss insikt
med hjälp från pneumatiker. Hyliker/Sarkiker - Jordbundna materialister
som bara erkänner det jordeliga. För att uppnå befrielsen/insikten/gnosis
måste människan genomgå olika faser. Dessa faser representeras av de olika
människotyperna. I början är människan en materiell slav för att sedan
utvecklas och få ett religiöst medvetande och slutligen är hon så andligt
fri att gnosis kan uppnås. Således en slags själslig evolution. De flesta
gnostiska system talar för att förvandlingen inte uppnås under ett liv,
utan att det krävs åtskilliga återfödelser för att genomgå detta. Människan
kan inte allena bli befriad utan det krävs också hjälp från s.k. 'ljusets
budbärare'. Dessa har blivit utsända av den sanna guden för att leda/hjälpa
människan till gnosis. Till 'ljusets budbärare' räknas bland annat Adams
tredje son Seth, Jesus och profeten Mani. Jesus räknas bland majoriteten
av gnostiker som den främsta hjälparen. Gnostikerna ser inte frälsning
från synderna som essentiellt, snarare är målet att frälsas från okunnigheten.
Den okunnighet vars konsekvens utmynnar i synd. Okunnigheten kan endast
skingras genom gnosis. Den avgörande uppenbarelsen av gnosis tillgodoses
genom 'ljusets budbärare'. Där har Jesus en viktig roll. Men det är inte
genom hans lidande och död, utan genom hans roll som lärare och mysterieskapare
som han har gett världen frälsning. |
|
Moral och etik Gnostikerna ser moraliska
och etiska regelsystem som demiurgens skapelse. Dessa har tillkommit för
att tjäna hans syften. Om moral och etik ska anses var viktig så måste
den komma inifrån, i form av andlig upplysning. Vilket jag tolkar som
en kontakt med den sanna guden. Förf.anm. För gnostikerna uppnås inte
frälsning med hjälp av budord eller lagar. Lagar har sina syften när det
gäller att skapa ett hållbart samhälle och för att människor ska kunna
leva harmoniskt i förhållande till varandra. Frälsning kan däremot enbart
nås genom gnosis. Hyliker finner moralregler irrelevanta, medan psykikerna
lägger stor vikt vid att hålla sig till sådana. För pneumatikerna är det
viktigare att söka efter en högre sanning, än att ty sig till regelverk.
Den gnostiska synen på moral har dock skiftat genom olika historiska epoker.
Dagens gnosticism ser i alla fall individuell insikt som betydligt mer
viktigt än på vilket sätt man bör förhålla sig moraliskt. |
|
Döden När människan dör kommer den som uppnått gnosis att återförenas med sitt högre jag. Den som inte gjort detta kommer i stället att återfödas ända tills gnosis uppnåtts. Lagen om återfödelse nämns inte så ofta i den gnostiska läran men det är underförstått att de som inte fått kontakt med sitt ursprung tvingas tillbaka till den materiella världen. Vid den materiella världens slut gudomliggörs pneumatikerna, medan hylikerna förgörs av eld. Det gudomliga fallet återställs, dualiteten upphör och kosmos blir ett. Den eviga harmonin återkommer. |