Konklusion

Gnosticismen är en religiös riktning som anser att världen blev skapad av en ond makt, brukligen kallad Demiurgen. Denna Demiurg är en förvanskad del av den riktiga Guden och har kommit till genom ett kosmiskt fall. Detta till en följd av att den från Guden utstrålade eonen Sofia ifrån sig själv utstrålat demiurgen och ett antal, till honom, knutna hantlangare, s.k. arkonter. Den mänskliga själen är av gudomligt ursprung och hålls fången i den onda materiella världen. För att bli befriad från det materiella fängelset krävs att människan når insikt/gnosis om detta förhållande samt får assistans från en s.k. ljusets budbärare/hjälpare. Jesus är ett exempel på en dylik hjälpare. Det finns tre människotyper: Pneumatiker, som kan nå gnosis och förenas med gudomligheten; Psykiker, själsliga människor som ofta lever med föreställningen att demiurgen är den sanna guden och Hyliker, människor med enbart materiella behov. Gnostikerna baserar inte sin lära på tro utan på vetande. Att följa lagar och dogmer i sig leder inte till frälsning utan detta uppnås genom insikt inom den enskilde individens psyke. De gnostiska grupperingarna var verksamma i form av sekter mellan c:a 200 f.Kr. till 1200-talet e.Kr. och försvann mycket p.g.a. den officiella kyrkans förföljelser. Det finns två huvudinriktningar inom gnosticismen, den Iranska, som är dualistisk och står nära österländska trossystem som t.ex. buddhism, och den syrisk-egyptiska som inte är lika utpräglat dualistisk och närmare sammanknuten med kristendomen. De viktigaste grupperna var: Inom den iranska skolan, Manikéerna och Mandeisterna; Och inom den syrisk-egyptiska: Valentianerna, Sethianerna, Bogomilerna och Katharerna. Sätten att nå insikt/gnosis hade stor spännvidd. Från att leva ett asketiskt, jordnära munk/nunneliv i celibat (ex. Manikéism), till att frigöra sig genom obscena orgier, suspekta ritualer och svart magi (ex. Carpocrathes). Det senare kan dock starkt ifrågasättas då dessa uppgifter i huvudsak baseras på den erkända kristna kyrkans ryktesspridning. Gnosticismen har genom historien haft en stor påverkan på: Ockulta vetenskaper, såsom alkemi och magi; Ockulta rörelser, som Golden Dawn, O.T.O, Teosofiska samfundet och antroposoferna. Yttermera har läran utövat influens på psykologins domäner genom C.G. Jungs transformerande av gnostiska tankegångar till psykologisk terminologi. Nya gnostiska grupper har för övrigt börjat göra sig gällande under 1900-talet med syfte att förvalta det antika gnostiska arvet och tankegodset.