Vilka viktiga gnostiska grupperingarna fanns det och vad stod de för?

Det har florerat en mängd med gnostiska grupperingar, de flesta kring medelhavet under senantiken. De som jag ämnar ta upp här är bara en liten del av dessa. Att ingående analysera varje gruppering skulle ta allt för mycket tid och plats i anspråk. Mitt mål är dessutom att belysa de olika förhållningssätt till frälsning som sekterna hade, inte att räkna upp alla de olika samfunden. De gnostiska grupperingarna kan delas in i två skolor:Den iranska och den syrisk-egyptiska.

Syrisk-Egyptiska skolan

Marcioniterna (140-900 e.Kr.)

Marcion (85-165 e.Kr.) hade en uppfattning som skilde sig från de flesta andra gnostiker. Han påstod att människan inte hade någon sant gudomlig del inom sig. Människan var helt igenom en skapelse av en ofullkomlig undergud med agg gentemot den egentlige Fadern. Marcion var också av uppfattningen att Jesus hade kommit som en budbärare för att befria människan från de inhumana delarna av den mosaiska lagen. Lagarna i Gamla testamentet hade, enligt honom, inget med den egentliga Faderns vilja att göra. Marcion kritiserade användandet av religionen för andra syften än religiösa, såsom startande av krig, upprätthållande av stammar m.m. (d.v.s. religionen som kontroll- och maktinstrument). Marcioniterna var veganer, absolutister och fick inte bära vapen ens till självförsvar. Det fick inte heller förekomma någon som helst fysisk kontakt mellan man och kvinna inom ramarna för deras strävan att uppnå gnosis.

Egyptisk Hermetism (200 f.Kr.-500 e.Kr.)

Hermetismen har tagit sitt namn från Hermes Trismegistos , "den trefaldigt store" och visdomens fader. Denna sägs ligga bakom det hermetiska samlingsverket "Corpus Hermeticum". Genom sin syn på naturen är hermetismen närstående till nyplatonismen. Hermetismens gnosisbegrepp går ut på att återgå till det gudomliga ursprunget i stället för att vara hänvisad till födelse, död och återfödelse. För att uppnå detta krävs, enligt Corpus Hermeticum, att man förenar de inom människan förekommande motsatserna, uppnår helhet, samt blir rik på erfarenhet. Dessa tankar förekom senare hos alkemisterna.

Sethianerna

Sethianerna tog sitt namn från Adams tredje son, Seth. Rörelsen, som är av judisk härkomst, existerade troligtvis redan innan Jesu födelse och var aktiv in på 400-talet. Sethianerna baserade sin lära på den gnostiska skriften "Hypostasis of the archons". Denna säger att människan blev skapad av ett lägre väsen, Demiurgen, för att sedan bli placerad i "fängelset" Eden. Seth, i form av ormen, uppenbarade sig då i syfte att förmedla människornas gudomliga ursprung.(De sethianska Ofiterna påstod att ormen i själva verket var Jesus Kristus!). Avhandlingens författare kliar sig frågande i huvudet och en känsla av total förvirring infinner sig då han inte kan begripa hur Seth, som inte är född, kan förmedla detta till sina blivande föräldrar. Jesus teorin är betydligt mer trovärdig och dessutom enormt hädiskt tilltalande . Sethianerna var mer messianska än andra gnostiska grupperingar. Deras väg till gnosis baserades på intuition, förtröstan, böner och profetior.

Valentianerna (140-500 e.kr)

Rörelsen grundades av Valentinus, en egyptier som verkade i Rom under åren 136-165. Valentinus var till början kristen men avföll från tron för att bilda ett gnostiskt samfund. Valentinus utvecklade den 'kvinnliga' gnosistypen, baserad på läran om Sofia. Valentinus ville skapa en gnostisk sektion inom den ortodoxa kyrkan, han menade att hans tankar inte var riktade mot den konventionella kyrkan utan att de båda kunde existera i samklang. Kyrkan var däremot fientligt inställd till sådana tankar och svarade med förföljelse. Valentinus själv blev dock inte utsatt för några pogromer eftersom han ansågs vara en ärevördig man. Bl.a. hade han kandiderat till biskop i Rom vid ett flertal tillfällen; hans moral och status var för övrigt helt i linje med den som den kristna kyrkan propagerade för. Valentinarna kunde delas in i två skolor: Marcos skola ansåg att det esoteriska kunnandet var viktigare för en kristen, än etiska värden och respekt för överheten. Marcos kurtiserade flitigt med en kvinnlig följarskara vilket utmynnade i spekulativa föreställningar från hans fiender. Det ryktades om att han propagerade för, samt utövade, ritualer av obeskrivlig art. Herakleon, Theodotus och Ptolemaius skolor hade som mål att upplysa de som fann att de hade högre mål än det vanliga kristna samfundet. Valentinarna ville inte omdefiniera den kristna trosläran, de ville ha självständighet. De såg de övriga kristna som "de små", vilket menas att dessa, mer än gnostikerna, behövde Jesus frälsning och evangeliernas budskap. Gnostikerna såg Jesus som en broder, den helige ande som väktare och fadern som den legitima fadern i himmeln. Valentinarna överlevde in i 500-talet men försvann troligen pga av utrensningar inom kyrkan. Delar av den valentinska kosmologin återuppstod inom Manikeismen. Valentinus anses vara en av de främsta gnostiska företrädarna och ses bland de moderna gnostikerna som helgon och förfader.

Bogomilerna (1000-1100)

Grundades av Bogomil, en Makedonsk präst. Bogomilerna ansåg att Gamla Testamentets gud var synonym med Satan. De var av den åsikten att befrielsen från den onda världen skulle företas genom ett asketiskt leverne; Detta gick ut på fasta, bön och avvisande av äktenskap. Rörelsen fanns i Balkan. Bogomilerna blev förföljda av den ortodoxa kyrkan och den bysantiska kejsaren. Genom missionsverksamhet spred de sin lära och inspirerade bl.a. Katharerna.

Katharerna (1100-talet)

Var lokerade i Lombardiet, Sydfrankrike, Flandern och Rhineghene. Katharerna ville verkliggöra den 'sanna' kyrkan. Förkastade äktenskapet, krigstjänsten, de katolska sakramenten och gamla testamentet. Ansåg liksom Bogomilerna, att Satan var synonym med Jehovah. Betraktades som kättare av den katolska kyrkan. Sekten leddes av 'Perfecti'(de fullkomliga) och hade en yttre krets bestående av 'Credentes'(troende). Saturnius Det finns även en mängd andra viktiga gnostiska läromästare. Saturnius som levde kring år 150 e.Kr. utvecklade en lära som gick ut på att skaparen, Jehovah, var ett, till den sanna guden, lägre stående väsen. En av de under Jehovah stående, arkonterna, var sedan djävulen. Denne gav världen sexualiteten. Enligt Saturnius var detta inte av godo. Han ansåg att det ledde till en våldtäkt av det gudomliga ursprunget och förespråkade ett asketiskt leverne utan några utsvävningar. Carpocrates Carpocrates, en gnostisk lärare verksam i Alexandria (70-140 e.Kr.) var av en annan uppfattning än Saturnius. Hans gruppering tyckte att sex var en meningsfull sysselsättning, men dylik aktivitet skulle inte leda till reproduktion. Carpocraternas väg ur den onda materiens värld skedde, enligt den dåtida kyrkan (knappast en kassaskåpssäker källa, förf.anm.), genom promiskuösa och obscena orgier. De använde sig yttermera av hemliga symboler, mässande av fonem, invigningsritualer, lösenord och andra, för hemliga ordenssällskap, typiska företeelser.

Simon Magus

Simon Magus är en av de mest legendariska gnostikerna. Men vad hans lära gick ut på finns inte dokumenterat. Det material som finns om honom är den ortodoxa kyrkans polemik gentemot honom. Enligt det praktiserade han svart magi med assistans från helvetiska demoner. I enlighet med legenden sades han ha blivit besegrad av aposteln Petrus som vände demonerna mot Simon med hjälp av vit magi.

Iranska skolan

Mandeism

Mandeism är en iranskpåverkad monoteistisk religion som skiljer sig från större delen av de gnostiska gruppernas tankar genom att de tror att det är viktigt att skaffa avkomma genom sexuell prestation. Har egna tempel, instutioner och trossatser. Har fått sitt namn från sitt namn på Gud, Manda Dhayyi (livets vishet). Mandeismen är fortfarande verksam som religion. Enligt mandeismen fanns från början en ljus och en mörk värld. Ljusvärlden blev angripen av mörkret. Världens skapelse hade till syfte att uppblanda ljusa och mörka partiklar för att de sistnämnda i slutändan skulle besegras.

Manikeism

Manikeismen grasserade i Mellanöstern från c:a 250 e.kr. till 500 e.kr. och tillhör den iranska skolans gnosticism. Grundaren Mani, född 216 och korsfäst 275, trodde sig vara "den stora andens apostel"(Guds apostel). Manikéerna delade in sina följeslagare i 'åhörare' och 'de äldre'. Åhörarna hade knappt några inskränkningar i sitt levnadssätt, medan de äldre höll sig strikt till ett liv i celibat, ödmjukhet, fattigdom och icke-våld. Mani tyckte att alla religioner är lika om de visar vägen till befrielse, exempel på sådana religioner var enligt honom: Taoism, Buddhism, Zoroastrism, Judendom och Kristendom. Manikeismen uppvisar förövrigt vissa likheter med Buddhismens Mahayana-gren. Likheter som är slående är: frälsningen, befrielsen ur kretsloppet, samt tron på hjälpare som avstått från himlen för att leda människorna på rätt spår. Manikeismen hade ett stort inflytande på medeltida ockultism. Mellan 760-1100-talet var Manikeismen statsreligion i Uighur, ett område mellan Kina, Ryssland och Mongoliet.