Clumberns Historia
"Clumbern är utan tvekan aristokraten i spanielfamiljen, och vid jämförelse framstår hans svarta broder från utställningsringen som en ren uppkomling och den irländska vattenspanieln som en oborstad tölp bredvid en polerad gentleman. Den allvarliga och på något vis konstiga sussexen saknar hans värdighet, den livliga lilla cockern, med sin stimmiga användbarhet, är trots att han är söt och betagande, vardaglig vid jämförelse med clumbern, vilkens uppträdande; Lugnt, saktmodigt och nästam trögt, är så förtroendeingivande att även den mest fantasilöse lätt inser att det vilar på det stolta medvetandet om en lång historia." Hugh Daziel, Brittish Dog, 1884
Clumbern är den tyngsta av spanielraserna och skiljer sig något i utseende och temperament från kusinraserna. I botten finns givetvis den typiska spanieln - glad, positiv, lättlärd, följsam och intelligent. Egenskaper de fått genom att avlas för det krävande arbete som stötande och apporterande fågelhundar de en gång var ämnade för.
I rasbeskrivningar framställs clumbern ofta som flegmatisk, vilket är helt fel. Det är istället en sportig spaniel med positiv livssyn. Den hänger gärna med familjen på skid-, skogs- eller båtturen. Deras stora envishet, starka vilja och styrka gör att det är "mycket hund". Den kräver diplomati, en fast hand och mycket humor, framförallt under uppväxtåren. Clumbern har mer integritet och självständighet än den flesta spaniels, vilket också gör att de lättare lär sig att vara ensamma hemma några timmar per dag när husse och matte är på arbetet.Barn och clumbers fungerar vanligen utmärkt tillsammans. Tack vare att de är så robusta är de okänsliga för ryck och slit i pälsen, och de har gott tålamod. Därtill kommer att den clumber inte är född, som inte är pigg på upptåg. Egenskaper som självmedvetenhet och egensinnighet är det man som clumberägare uppskattar mest hos sin hund. Man äger aldrig sin clumber helt, utan man har förmånen att få leva med den, och man har aldrig tråkigt ihop. Liksom all ädel frukt mognar clumbern långsamt såväl till kropp som själ. Det är en tung ras, vilket innebär att den kräver välbalanserad kost och motion under uppväxten. Pälsen är lättskött, och hundägaren klarar själv vardagstrimningen utan större besvär.
Historia och ursprung
Clumbern är liksom övriga spanielraser framavlad för jakt på fågel och hårvilt. Vid första påseendet kan det synas märkligt att en jakthund ser ut som clumbern gör. Man förstår dock lätt varför i ett historiskt perspektiv. Rasens ursprung går tillbaka till 1700-talets andra hälft. Den användes då till jakt vid de stora godsen i Sherwoodskogen i mellersta England. Markerna var mycket viltrika och samtidigt svårframkomliga. Clumber Park, godset som gett rasen dess namn, beskrevs vid den här tiden som en otillgänglig svart hed full av kaniner. För att klara att arbeta i dessa marker krävdes en stark, robust och noggrann hund med stor jaktlust. Hundarna fick inte arbeta för snabbt, då det var tidskrävande att ladda om de mynningsladdade gevären.
Historien om rasens ursprung är dramatisk, även om ingen än idag kunnat styrka dess sanningshalt. Traditionen bjuder att rasen skapades av en fransk hertig, Duc de Noilles, på 1700-talet. När de revolutionära vindarna drog över Frankrike, kände sig hertigen hotad, och skickade då hela sin kennel till sin engelske vän, den andre hertigen av Newcastle, vilken bodde på Clumber Park. Man får anta att Duc de Noilles gick ett tragiskt öde vid giljotinen till mötes, och därför aldrig kunde återförenas med sina vita hundar. Mycket möda har lagts ned på att verifiera denna historia, men detta till trots har rasens franska ursprung aldrig kunnat verifierats. Många auktoriteter under årens lopp har istället hävdat att detta är en konstruktion för att göra rasen intressantare. Deras egentliga ursprung skulle istället finnas hos den gamla engelska rasen Blenheim Spaniel, en rödvit eller gulvit spaniel med korta öron.
I den engelska historien dyker rasen upp för första gången på en tavla målad 1788. Man slås än idag av hur typlika dessa hundar är dagens. Rasen hölls exklusivt i adelskretsar under cirka hundra år. Även det engelska kungahuset har ägt och fött upp rasen i perioder. Under första världskriget minskade rasen drastiskt i antal. Efter detta blev den mer allmänt spridd, men den har aldrig uppnått en stor numerär.
Rasens utveckling i Sverige
Clumbern har funnits i Sverige under större delen av 1900-talet. Dagens svenska stam av clumbers går tillbaka till 1966, då rasen introducerades på nytt i landet. Idag är rasen är stabilt etablerad i Sverige och det registreras 30-50 hundar årligen. Då clumbern är en numerärt liten ras krävs ett internationellt samarbete. Detta sker i form av internationella symposium och utbyte av avelshundar. I dagsläget har flera svenska uppfödare ett gott samarbete med uppfödare runt om i världen.
Flertalet av de clumbers som finns idag är huvudsakligen sällskapshundar. De som används till jakt deltager främst som stötande hundar vid har- och rådjursjakten. Rasen är mycket användbar som eftersökshund. Här hävdar de sig mycket väl med sin goda näsa och sitt lugna jaktsätt.
En handfull hundar startas också årligen på spanieljaktprov med vissa framgångar. Rasens styrka ligger i jaktlust, lätthet att läsa i markerna, den goda näsan och viltfinnarförmågan. Apportering och stadga kräver dock vanligen en del arbete för att fungera. De är goda vattenapportörer och klarar med sin robusta byggnad att jobba länge i höstkalla andvatten.
Är man road av att utställningar är clumbern en tacksam kamrat. Rasens kvalitet är genomgående hög, och med sin vita färg och maffiga byggnad är den en slående syn i ringen. Utställningstrimningen är förhållandevis enkel att lära sig, och med lite träning är de flesta clumbers lätta att visa.
The History of the Clumber Spaniel
From the Working Clumber Spaniel Society
(Detta är från clumberklubben I USA)
As with many ancient breeds, tracing the Clumber's ancestry is a combination of research and guesswork. Its distinctive, massive head may be attributed to the early Alpine Spaniel, as well as its lemon and white coloring. One theory surrounding Clumber origins begin in France, traced to the French Duc de Noailles from the Limousin area, south of Limoges, France. He had reportedly given (out of fear of his own life and those of his dogs at the time of the French Revolution (1789)) his entire kennel of prized spaniels to the 2nd Duke of Newcastle at Clumber Park in Nottingham, England. However, there seems to be no record of this anywhere in France or England, so this could be romantic myth or folklore as well. Until then, however, old land spaniels were called by various names: "cocker", "springers", "cock-flushers", to name a few but the name "Clumber" undoubtedly arose from the Duke of Newcastle's estate at Clumber Park. It is often recorded that the Clumber Spaniel is believed to be one of the earliest spaniels developed for special uses.
The other theory surrounding the breed's origins lay in the old Blenheim of Woodcock Spaniel. A less popular theory - as it's less romantic - claims that the breed was developed by crossing large spaniels with St. Hubert's hounds or Bassets. Although there is much circumstantial evidence to link the Clumber to this theory of development, one would never really be able to decide between which theory of development was correct, if either ? As the Clumber Spaniel differs so widely from other members of the spaniel group, his origin will probably always remain a mystery.
The Duke of Newcastle's gamekeeper, William Mansell, during his 30 years of service to the Duke, is credited by many with developing and improving the breed. Although the Duke attempted to keep the breed to himself, the Clumber's popularity began to be appreciated by the middle of the 19th century. It was not uncommon in those days for the Duke to give Clumber pups as gifts to his friends.
In 1859, Clumbers were first shown in England. They have enjoyed considerable popularity in the U.K. In 1844, Lieutenant Venables, an officer of the British regiment stationed in Halifax, Nova Scotia, introduced the Clumber Spaniel to North America. The first Clumber Spaniel listed in the AKC registry, recorded for the date of 1878 was Bustler, an orange and white dog owned by Benjamin Smith of Nova Scotia. It is interesting to note that records of breedings of dogs in the United States existed long before the American Kennel Club was founded.
While the Clumber was shown infrequently in American dog shows, interest in the breed throughout the years have maintained the breed's numbers. In the past century, more than 500 Clumbers have attained the title of Champion in the United States, with the majority of these achieved after 1968. In 1972, the Clumber Spaniel Club of America was founded with the purpose to protect and promote the integrity of the breed.