Wobblermästare

Hur som helst ligger en stor del av tjusningen och spänningen i fisket i de spekulationer och funderingar vi inspireras till och hur vi i det praktiska fisket försöker omsätta våra funderingar i beten, redskap och andra knep.
Det var också en av anledningarna till att tidskriften Vildmarks Nytt för några år sedan utlyste en tävling för wobblertillverkare. De hoppades på så sätt få kontakt med nya grupper sportfiskeintresserade, och stimulera till att få fram nya och lockande wobblers. Nu har det gått några år sedan dess och under ett par säsonger har några av pristagarnas wobblers fått visa sig i aktion.
Helt klart är att de som prövats har fungerat mycket bra. Både tävlingssegraren Alpo Moilanens som tvåan Heikki Keränens wobbler, har fallit bland annat Smålandslaxen och Smålandsrödingen väl i smaken.
Tyvärr rapporterades några fiskar troligen alldeles för stora för redskapen då bland annat Göran Nilsson från Jönköping, som ofta trollat med Heikkis prototyper till Småländska Fig Sportfiske, förlorat flera fina fiskar då fjäderringarna till krokupphängningarna brustit. Göran konstaterade bara bistert att det kalla Vättervattnet gjort fjäderringarna spröda. Betesfärg som fungerat bra har bland annat varit Blå/silver.

Nytt i Sverige
En annan av tävlingsdeltagarna Reijo Kallunki, från Finland, är numera representerad i svensk redskapshandel med sina hedersomnämnda wobbler.
SFK Hugget fick i höstas några exemplar av wobblern "Ottaja" för test. Wobblern är en vidareutveckling av den wobbler som han deltog med i vår tävling. En wobbler som är lite annorlunda och liknar Rapalas "Minnow Spoon" (Ryktet berättar att Rapala fått se en prototyp av "Ottaja" men sedan utvecklat en egen variant).
Wobblern ser lite annorlunda ut. Liggande på sidan har den en kvickare och lite oregelbundnare gång än traditionella wobbler av Rapala och Wise-typ och liknar därför en skadad fisk simmande på sidan . Att den då och då plötsligt roterar, förstärker bara fiskligheten.
Vi har dessutom fått några av hans byggsatser för prov.

Novembergädda - SFK Huggets betestest i praktiken
Vi beslöt i klubben att använda båt för testet då wobbler-betena ibland kan ställa till trassel för ungdomarna vid utkast i motvind. Det var också lättast att ro med betena på släp. Sävsjöungdomarna i SFK Hugget fick därför agera testfiskare med ansvar för ett eget spö och betesbyten.
Vi rodde med tre spö per båt och två båtar och spöna var tacklade i omgångar med bland annat Cisco Kid, Mepps gummifiskspinnare, Räsänen (med röd, slipad glaspärla), Rapala Minnow Spoon och Ottaja i två storlekar samt med våra hopknåpade alster: bland annat ”Nikke 50”. Resultatet blev över förväntan. Under några kulna hösttimmar fick ungdomarna fem gäddor, hade flera tillslag samt tappade minst lika många gäddor under drillning . Det gjode också ett gammalt trick påmint som klarat många gäddor förr!

Byt till mindre krok
Betet den gången: ett Arjonbete, hette "Lill - Bassy" (en liten sjunkande plastwobbler). Det betet krokade alltid bättre med en utbytt krok. Till och med fiskligheten påverkade positivt då rörelserna ännu mer liknade det lilla gliet eller fiskynglet med sina "svirrande" bakkroppsrörelser. Den lättare kroken påverkade alltså wobblerns gång positivt. På samma sätt skulle säkert något mindre trekrokar i de wobblers använda vid testningen, underlättat att hålla greppet i hårda fiskkäftar.
För Lill-Bassy, räckte det ofta att gäddorna "smakade" på den för att dom skulle fastna. Som ett av rekordfiskena i den gamla fiskedagboken berättar om; så av 21 gäddor, fångade längs stranden på en korvsjö i hemmaåns mera lugnflytande partier, tappades endast en. Och flera av fiskarna togs dessutom under ett snabbt övergående åskväder.
Fast visst hände det ibland att knepet fungerade bättre omvänt, att en större krok i stället kunde dämpa rörelserna mer. Något som var särskilt bra i strömmande partier eller mycket kallt vatten.


Huvudrörelse - huvudsak?
Något som Lill-Bassy hade gemensamt med raka konventionella wobblers av rapala- och wise- typ är att huvudändan som är fäst i linan, inte rör sig så mycket i sidled. En egenskap som flera av våra wobblerexperter anser är mycket viktig. Det är till och med så att som flera av dem konstaterat, så hugger gäddan ogärna på en wobber som samtidigt vickar för mycket i bägge ändar.
Det tycks inte röra den böjda wobblertypen av Ottaja-modell. Den får gärna ha en mer oregelbunden gång och får också blanda in roterande rörelser i sitt rörelsemönster. På samma sätt som testets referendrag Räsänen-draget vilket också visade sig fungera mycket bra i testen.

Både nytt och gammalt fungerar
För vårt fiske efter novembergädda, betydde alltså den nya wobblertypen att vi fick upp ögonen för både Rapalas Minnow Spoon som Ottaja. Medan Räsänen-draget, som en bekräftelse på att gammal kan vara äldst, visade att skeddrag lämpade för dragrodd fungerar lika bra som wobblers gör - även mycket sent i småländska höstkalla vatten som Eksjöhofgårdssjön. Alla hugg och fiskar fångades nämligen på dessa tre typer av beten, medan bland annat Cisco Kid, ABU Atom och Mepps inte lockade till någon kännbar reaktion. Det hembyggda "Nikke" visade snabbt att fina förutsättningar finns i det betet med bland annat fisklig gång. Samtidigt visade det sig också hur viktig skedens placering är för bra gång (se bekrivning nedan). Men den allt för korta tiden som lack och färg fått torka förstörde finishen på wobblern i vattnet så ungdomarna fiskade den för kort tid för att kunna få någon bedömning vad gäller fisklighet.
Fiskedjupet så sent på hösten visade sig också betyda mycket, och de flesta gäddorna högg från nära land ut till cirka tre-fyra meters djup. Men umgdomarna gjorde också gjorde flera svep över större djup. De gäddor de fick var nästan allihopa över kilot och perfekta fiskar för fisketokiga ungdomar i båt på senhösten.

Wobblerbygge av halvfabrikat från Ottiväline i Finland

Wobblersatserna består av allt som behövs för att bygga fem beten, inklusive förtyngning, fjäderringar, krokar, krokharnesk m.m. Däremot inte lim och lack. På förpackningens insida finns även en illustration för sammansättningen.
De färdigformade wobblerkropparna är också sågade i längdriktningen för krokharnesket med bra passform på de 15-tal wobblerkroppar vi använt. Det enda ingreppet som behövs är att skåran för hakskeden sågas upp i rät vinkel till kroppens längsriktning. Illustrationen som medföljer varje byggsats, visar sammansättningen och den lämpliga positionen för hakskeden beroende på om man vill ha wobblern mer eller mindre djupgående.

Ungdomarna i SFK Hugget, Sävsjö (mellan- och högstadieelever) visade sig klara ut hopsättningen ganska lätt och det största problemet var vilket lim som skulle användas - då epoxybaserade lim och lacker kan vara skadliga. Därför kan det vara värdefullt med vuxenhjälp både vad det gäller det lim som skall användas och vid den slutliga lackeringen som ska göras flera gånger med torkning mellan. Lämpligt är också att många wobbler lackas vid samma tillfälle eftersom det bästa sättet är att doppa hela wobblern i lacken varefter den får torka hängande i krokharnesket.
Dessutom kan de yngsta (upp till ca12 år) behöva lite assistans när det gäller att klippa till betesvikten (blyplattan) till lämplig form och vikt och såga upp skåran för haksked. Annars bör ungdomarna klara det mesta under en sammankomst på klubblokalen. Efter omsorgsfull målning och lackering i vinter är wobblerna sedan färdig för fiskevattnen lagom till nästa säsong.

Vi ses vid vattnen

Vill du veta mer, kontakta mig: Harry Salmgren