|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
Snart är det en ny månad och det betyder att det är en vecka kvar tills jag fyller år… jösses. Tiden går trots allt jävligt snabbt. Scary. Gjorde lite roliga test igår på spark.com. Kollade om jag var gravid, det var jag inte men jag skulle få 39 barn (ehh…). Gjorde sextestet och där stod det att jag skulle ha sex med ytterligare 22 personer i mitt liv. Jag skulle vara kär i två av dem, jag skulle fundera på att gå till en prostituerad en gång och alla 22 var män. Hmm… what!? På personlighetstestet fick jag fram att jag var "Mastermind". En tänkare som verkar i det tysta. Jga skulle undvika att lära mig tyska… vadå, tror de att jag är lillhitler eller? Jag skall dö den 17 oktober 2041, 65 år gammal. Oj då… Jag var 50% pure vilket väl får räknas som ok. Fast det roligaste var slamptestet eller "The slut test". Mitt reslutat? 64 % slampaJag var mer slampig än 89 % av alla andra som gjort testet. Jaha, där ser man. Tur att de talade om det för mig. Eller naje. Är lite seg idag. Var o fikade med några klasspolare idag. Vi funderar på att starta upp något eget eftersom arbetsmarknaden känns jäkligt risig och arbetsförmedlingen är lika rolig som korvspad. Får väl se hur det går. Skall knoppa, i någorlunda tid för en gångs skull. Natti natti /Helene Tisdag 30 januari 2001 01:28 I have a tale to tell A man can tell a thousand lies Mina sovvanor blir bara värre och värre. Jag har ingen diciplin. det är svårt att gå och lägga sig när det finns så mycket att tänka på, fundera över, lyssna på och skriva om. Men jag måste väl försöka styra upp det här, mitt liv. Livet har ett märkligt sätt att visa att man eg är en självupptagen liten dumsnut ibland. Saker händer som gör att man måste förflytta perspektivet, vrida det ett par grader för att upptäcka viktigare saker. Det händer mig varje gång känns det som, jag får perspektiv på tillvaron och inser att livet inte är så hemskt. Orättvist kanske men va fan. Some people are born to struggle. Min tid skall komma den oxå, eller så har den redan kommit och gått. Det återstår att se. Men det här är ju en droppe i havet om man jämför med vad man redan gått igenom under sitt 24-åriga liv. Dags att vakna upp och ta för sig av allt det goda och trevliga ist. Sluta slösa energi på situationer där slutet är givet från början. Och jag börjar inse att det inte är mig det är synd om. För jag kan fortfarande känna och jag kan fortfarande bete mig mänskligt. Jag kan tänka och fundera, hoppas och önska. Jag kan forfarande älska. Framför allt kan jag medvetet undvika att såra och bete mig barnsligt. Så livet börjar om på nytt, den här gången med ytterligare vikt i det nu ganska tunga bagaget. Och jag lär mig för varje dag, andas in lärdomens doft och njuter av att möjligheterna. Och snart kommer våren och jag vet att livet kommer att kännas lättare så fort dagarna blir längre och kvällarna blir ljusare. Jag måste bara ha lite tålamod. Kanske har jag alltid fungerat så här, eller så är det något jag har varit tvungen att lära mig. Ibland finns det ingen väg tillbaka och då är det bara att acceptera det. Jag kommer alltid att bli ok, så även den här gången och alla gånger framöver. Kanske är det musiken jag lyssnar på, kanske är det något positivt drag jag har, kanske det är ren självbevarelsedrift. Men just nu känns allt ganska bra faktiskt. Oförtjänt bra. Och ingenting har eg hänt. Men efter regn kommer solsken och musiken jag lyssnar på för tankarna till långa ljumma vårkvällar i goda vänners lag på en uteservering. Kvällar som aldrig verkar ta slut, sådan kvällar som man alltid minns och som man kan plocka fram en kall och mörk januarinatt. Ja jag är positiv. Det kommer att bli bättre. Det blir det alltid. Om det är något jag är övertygad om så är det iaf det. I'm going to be ok now. /Helene Måndag 29 januari 2001 03:41 I don't want you and I don't need you Känner mig instängt, har målat in mig i ett hörn. Och jag har fortfarande inte fattat. Hjärtat bultar trots att jag vet. Jag har inget färdigt beteende att plocka fram, ingen mask som passar för detta tillfälle. Så jag sitter här i mörkret och skapar en, en som skall hålla den här gången. Får aldrig gå sönder mer… Skräcken finns där i bakgrunden, den som aldrig lämnar mig, inte på riktigt. Jag kan låtsas korta stunder, men så släpper jag garden för en kort sekund och då finns den där igen. Skräcken som kom för länge sen och som har bosatt mitt hjärta och beseglat min själ. Nu är det en del av mig, den faktor som håller mig tillbaka, som får mig att alltid stå med fötterna på jorden. Men ibland svävar även jag, då finns det ingenting som stoppar mig. Men dessa stunder är inte mer än just stunder och strax efter är jag tillbaka i verkligheten. Jag skulle oxå kunna var så, om jag bara vågade, om jag verkligen trodde att det gick. Jag har varit så, sökte självbekräftelse på platser där bekräftelse ej går att finna. Men jag trodde att det jag fann bekräftade mig som människa, som kvinna. Jag vet bättre nu. Och ändå är det där jag vill vara. Där allting är kallt och hårt. För även om det inte är på riktigt så ger det tröst för stunden. Det är självdestruktivt. Ändå är det så jag vill ha det. För där allt är nattsvart kan jag skydda mig och ingen kan komma åt mig. Och just nu behöver jag skyddas… För där en hand kan sträckas ut och gripa tag i en sargad själ, där kan jag bli sårad och förintad. Har blivit det en gång och det har tagit år att bygga upp muren jag har som försvar. Så jag spelar ett spel jag inte klarar av, inte än… men en dag skall det vara mina regler som gäller. Masken jag skapar till mitt försvar skall skydda mig i utsatta situationer, verka till min fördel. Även om det i längden kommer göra mer ont än gott. Men jag måste. Mitt liv skall bli enkelt igen. Vill inte förlora kontrollen, inte en gång till. Aldrig mer. Det gäller livet nu… nu och för alltid. Och jag berusar mig själv med musik, dikter och rökelse. Det är en drog jag behöver när mörkret sluter sig omkring mig. Mörkret skyddar mig mig från insyn och jag välkommnar varje natt som om det vore den första. Jag kan inte ta tillbaka det. Nu står det skrivet där det kan åskådas och jag kan inte få det ogjort. Orden kommer aldrig att befria mig och jag lever vidare med vetskapen om mitt misstag. Om jag bara fått lov att… /Helene Söndag 28 januari 2001 05:19 (tillägg) Nobody wants to be lonely Oj, jag har nog sällan skrattat så mycket åt mig själv. Hur blåst får man lov att bli eg. Vad pågår eg inne i mitt huvud när jag på allvar tror på alla dumheter. Jag vet en massa saker nu, saker jag inte kan skriva, som jag inte visste för några timmar sen. Men som faktiskt ändrar en hel del och istället för att vara besviken så skrattar jag åt eländet. Jag trodde faktiskt inte på allvar att jag kunde bli så bortdribblad men han borde nästan ha cred för att han lyckades så länge med det. Så jag sitter här och ler mig själv, skrattar högt nån gång då och då när jag tänker på situationer jag tolkat på så jävla fel sätt. Ja, livet är sannerligen märkligt och att kag skulle ha en sån uppenbarelse så här mitt i natten, det trodde ajg verkligen inte. Men jag ser honom i ett nytt ljus nu... and it is not a pretty sight. *s* Jaja det skulle ju hända förr eller senare. Nu kan jag iaf garva loss. Och det gör jag rejält. Får nog skriva om det här en annan gång. 02:10 Helgen är till sin ända… igen. Sitter med Ricky Martin & Christina Augilera i hörlurarna och funderar över livets alla konstigheter. Varför det skall vara så svårt och komplicerat ibland. Ja varför…? Annika dök upp vid femtiden i fredags och vid sex korkade vi upp vodkan. Satt o snackade en massa medan vi fyllde våra kroppar med redbul&vodka. Sinnena fyllde vi med små berättelser ur livet. Drog ut nån gång innan tolv och hamnade på Nyhamn där Magnus, Mackan, Camilla, plus några till befann sig. Lämnade stället ganska snabbt och hamnade på ett annat. Jag och Annika tog var sin 6:a redbull&Vodka. Drog vidare till "Gatan" där det bidde en Sanfransisco för omväxlings skull. In på Victors med Mackan o Mange. Banandrink, Bloody Mary och Vodka Cranberry (de två sista smakades det bara på). Träffade Anna plus några till där. Drog vidare till Slagthuset vid tre. Mer drinkar, en del dans, märkliga beteenden, försökte vara oberörd, försökte vara som vanligt. Var nog lite berusad, Annika uppmanademig till stordåd. Gick fram till en okänd grabb med en lapp med mitt mobiltele på. Sa till honom att ringa *ler snett* Konstigt, Inte alls jag lixom. Hem vid halv sex, i säng vid halv sju för att återigen gå upp vid tio då det bar av till Danmark. Värkade fötter och axlar, fint väder och shopping. Hem vid sex och vid åtta vilade jag ett tag. telefonen ringde vid nio. Nån la på, hemligt nummer. *hmm* Undrar vem. Upp vid tio igen. Gjorde mig i ordning. Annika tillbaka från en middag. Mer redbull&Vodka. Alltid redbull&vodka. Iväg till KB. Två drinkar var där. Träffade en massa folk. Kul men inga snygga grabbar. Taxi till Slagthuset. In, ännu en drink. Träffar gamla bekanta och vänner, fd klasskompisar. Dansar och har trevligt, verkar som om allt skall flyta väl den här helgen. Men tydligen ville gudarna nått annat. Som vanligt, som allt annat i mitt liv. Står och väntar på att Fredrik skall komma med våra jackor, ser M.S med en flicka vid sin sida. Tänker inte nämnvärt på det. Hinner inte göra så mycket, flickan säger "Det är inte så allvarligt, han bara följer mig ut" Luften stannade. Va fan var nu detta? Jag undrar om han inte skall hälsa men det skall han tydligen inte. Han passerar och lägger handen på min överhand och sen är han borta. *skakar på huvudet* Fattade ingenting. Sist vi träffades så var allt lugnt och nu skiter han i att hälsa. Både jag och Annika var smått förvånade över denna nonchalans. Och varför sa flickan så till mig? Visste hon någonting, hade han sagt nått? Obehaglig känsla. Jag brydde mig ju inte, jag säger inget om vad han gör, det är hans liv. Men varför denna jävla kommentar. Lär jag väl aldrig få reda på nu… Så varför blev jag arg? Har sällan känt mig så dissad innan. Och det handlar inte om att han har varit ett strul, det handlar om att vi skall föreställa vänner. I min värld hälsar vänner på varandra. Jag var minst sagt arg efter det där. Vi drog till Stippes med alla grabbarna vi hade träffat på Slakthuset (polare till mig). Annika och jag gick ut för att ta luft. Ser en snygg grabb, vänder mig om till Annika o säger att han är snygg. Han säger "Va sa du". Kommer inte på nån nödlögn och säger vad jag sa. Går snabbt därifrån med Annika i hälarna. Hörde inte vad han sa men det gjorde hon. "Tack detsamma". Skrattar när vi kommer ut. Någon kallar på oss. Killens kompis, försöker få in mig igen. Men jag ser inte grabben. Så synd: *s* Märkliga värld. Kommer hem och är fortfarande förbannad. Snackar med nån jag känner ang händelsen. Fick lite konstiga svar. Nån som gissade rätt, nån som inte visste men förstod vem det var på beteendet. jahaja, så man kan förvänta sig sånt. Inte i min värld, aldrig i min värld. Hellre ej i min värld, inte mer… Sitter uppkopplad nu ikväll, han kommer på. Hälsar, säger att det var trevligt sist… *que* Jag trevar lite bara för att se om han kanske inte minns. Han minns. Jag säger som det är och han ber om ursäkt, det var inget elak menat. Jag förlåter honom för den här gången. Han verkar inte ha tänkt sig för, hade ju en flicka med sig. Vilket inte borde betyda att man inte hälsar iofs. Han får vara med ett tag till. Usch ja. jag kanske överreagerade, men jag pallar inte att man ignorerar och nonchalerar. Sånt accepterar jag inte. Fyllan och tröttheten gjorde väl sitt till antar jag. Annars har det varit skitkul, har säkert träffat mer gamla bekanta och vänner på en helg än vad jag gör på ett par månader. Träffat killar som sagt att de vetat vem jag har verit sen jag var liten. Fattar ingenting. Jag stod ut sa de. jaha, och det säger ni nu? Märkliga, märkliga värld. Är helt slut, det har varit en hård helg och en lite känslomässig helg. Jag tror att jag har missuppfattat hur han är. Jag har gett honom egenskaper som han inte har. Han sa att han är wysiwyg. Om det är så så har jag verkligen felbedömt honom. Fast han är en trevlig kompis (nåväl, ibland *s*) som ibland gör skumma saker som sätter griller i huvudet på mig. I need to get out of here! Sprang på mitt gamla ex på Slakthuset, blev något förvånad. Trodde att jag skulle få se hans flickvän. De hade gjort slut. Kände absolut ingenting. Tänkte inte ens på det. Märkliga värld, ens preferensramar ändras trots att världen står still. Jag börjar tröttna nu. Känner hur kraften rinner ur mig. Vad finns det att kämpa för, dags att acceptera fakta. Men jag vill inte, kan inte. Varför måste jag bry mig? Jag får ingenting tillbaka längre och då är det kanske dags att lämna in handduken. Men mitt ego är för stort och jag kan inte acceptera ett sånt nederlag. En sista gång bara, bara en gång till och sen aldrig mer. Detta kommer verkligen suga kraften ur mig och jag vet detta. Jag kommer att vara ännu mer på min vakt nu. För nu vet jag hur detta kommer sluta, jag har varit med om det förr. Och det är min förbannelse som återigen spelar mig ett spratt. Jag undrar om det är jag som är svag, som förstår hur mycket det skadar mig men som ändå inte kan låta bli. Känslan i magen, känns som om jag vill spy. Den här gången oxå. Jag lovade mig själv en gång att jag aldrig skulle ha det så hä igenr. Ändå står jag här idag och sitter i en liknande sits. Jag trodde att man lärde sig av sina misstag, att man hela tiden blir en starkare människa. Men jag funkar tydligen inte så. Jag verkar njuta av att springa med huvudet rakt in i väggen. Krafter jag inte kan styra har tagit över delar av mitt liv och jag kämpar för att återta kontrollen. Men köttets lustar är starkade än förnuftet. Och det krävs så lite, alladeles för lite för att jag skall kunna acceptera det. jag vet ju att jag eg är relativt stark. Jag är inte okomplicerad, snarare tvärt om. Det krävs mycket för att förstå sig på mig ordentligt och är få som gör det. Händelser har format mig till den jag är idag. Men jag är inte den jag visar upp, vill inte avslöja mitt riktiga jag. Kommer aldrig att vara wysiwyg, på gott och på ont. /Helene *Drama queen #1* Torsdag 25 januari 2001 01:51 Hast du etwas Zeit fuer mich Nanananaan oohhaaa <--- Helene sjunger lite tyska poplåtar. Finns det något som är skummare än tysk musik? Vart kommer deras förkärlek till marschmusik (a la Scooter) och enformighet ifrån? Ä rdet Kraftwerk som influerat dessa tuggummituggande popsnören med allt för blekt hår och konstiga texter? Iofs är ju Kraftwerk bra till skillnad från övrig tysk musik. Men ändå… För att inte tala om deras bidrag till schlagerfestivalen. Iofs brukar vi väl oxå lyckas med konstverket att skicka iväg kalkonlåtar. Har börjat skirva på ett annat ställe på nätet oxå, ett ställe där jag inte är så kopplad till mig, där jag kan skriva lite mer öppet men samtidigt väldigt slutet. Hur det nu går ihop. Men hade jag skrivit det här hade vissa fattat och det är inte meningen. Eg är det väl meningen att man skall länka dit oxå och det skulle jag gärna göra, om det inte var så att jag vill ha ett litet mer anonymt vattenhål att dricka ur. Nåja.
Har gjot bitch-testet igen. Dte var ett tag sen sist. Tror jag fick samma reslutat faktiskt. Fick en liten award att ha på sidan som bevis för min bitchighet.
Tror att det får räcka för idag. Har inet så mycket att rapportera direkt. Förhoppningsvis blir det mer i helgen eftersom Annika kommer i morgon nån gång. Upptäckte btw idag att TV3 börjar sända "Young Americans" på fredagar nu. Utan att annonsera om det ordentligt. Jag hade blivit skitarg om jag inte märkt det innan. Dumma tv-kanal. /Helene Onsdag 24 januari 2001 03:42 Step by step, heart to heart, left right left Ingenting känns spännande längre, allt har blivit slentrian. Man försöker få dagarna att gå men det är samma visa var dag. Fika lite, glo på tv, surfa, skriva dagbok, läsa i min bok och fundera. Jag misstänker starkt att detta eviga dagboksskrivande hämmar kreativiteten. Det är helt omöjligt att skriva intressanbta saker var dag när det inte händer så mycket i ens liv. Möjligtvis att det sker små under på helgerna men annars är det rätt dött faktiskt. Jag skulle vilja ha ett riktigt spännande liv, ett där jag dagligen mötte nya människor och händelser etsade sig fast i mitt minne. Jag skulle vilja berätta om pojkar jag mött och älskat, om vänner som svikit eller ställt upp, om dåliga och bra dagar, om resor till främmande länder och om ett händelserikt liv. Tyvärr är verkligheten långt därifrån. Jag är en vanlig flicka i en mellanstor stad som knappt kan räknas som storstad. Man möter dagligen nya ansikten men de försvinner förbi en i vimmlet. Jag är bara nån i mängden. Det känns som om jag skulle behöva tömma lungorna på luft och bara skrika. Då skulel iaf något hända. Nån kanske ber mig hålla käften, en annan kommer kolla konstigt på mig, en tredje går förbi och låtsas inte se. Tänk att gå omkring naken på stan. Då hade man verkligen haft något att berätta för sina vänner. Inte fö att jag någonsin skulle få för mig att gå naken på stan men det är en annan sak. Eftersom det finns folk jag känner som läser här så undrar jag om dessa männsikor beter sig helt naturligt när jag träffar dem. Inte alla iofs, jag syftar nog mer på en speciell person. Blir agerandet påverkat av detta? Tänker man sig för innan man gör saker. Gör man vissa saker medvetet bara för att kunna läsa om det? Kanske, kanske inte. Jag har faktiskt ingen aning och jag tror nog inte det. men ibland undrar man ju. Kanske det hade varit annorlunda om jag skrev ut namn och händelser i detalj, skulle folk vara mer vaksamma eller öppna då. För att synas på nätet är nästan detsamma som att finnas till. Syns du inte så finns du inte. Om jag hade haft den här dagboken för 3-4 år sedan så hade allt varit annorlunda. Då var jag inte samma stillsamma (well, tolkningsfråga) tjej som jag är idag. På gott och på ont. jag levde ut min ungdom på nått sätt. Jag hade jäkligt skoj faktiskt. Men om jag ahde skrivit ner allt som hände då skulle jag antagligen bli klassad som galen *s* Eller ihärdig (öppet för tolkning). Nu blir det inte mer än mediokra små detaljer om mitt liv. Men allt kan ju ändra sig iofs. Det fick jag känna av i höstas. Och på ett sätt är jag rädd för förändring, för alla förändrigar (stora sådana) har bara varit till ondo för mig. Iaf de senaste åren. Jag undrar om jag råkade krossa en spegel nån gång 1995. Sen dess har i princip ingenting riktigt gått min väg. Så många smärtsamma saker har hänt och det aknsek beror på en trasig spegel och sju svåra år. Om så är fallet så är det ca två svåra år kvar tills förbannelsen upphävs och den svåra tiden är över. Iofa kvalificerat skitsnack men ändå. Jag får väl sitta av tiden eller nått i väntan på att nått spännande och trevligt skall hända. /Helene Tisdag 23 januari 2001 Her weapons were her crystal eyes She's got it Goddess on the mountain top Min lilla "hemlighet" som jag skrev om igår går att beskåda här ovanför. Jag har varit hos frisören och lattjat med mitt hår. Det var kul men nervöst. Har inte klippt mig ordentligt sen 1993 och jag har aldrig gjort nått annat än just klippt mig. Min hårfärg fixar jag själv och har så gjort i 9 år. Nu har jag däremot slagit på stort. Klippt en och en halv decimeter, blekt etager i mellanhåret som gör att det blir effekten som syns på fotot. Ser nästan ut som slingor fast det inte är det. jag är helnöjd och tycker att det är skitsnyggt. *tada* Berättade inte för nån vad jag skulle göra för jag var nervös för att det skulle se förjävligt ut. *s* Är lite känslig när det gäller mitt hår. Men alla som har sett det tycker att det var skitsnyggt och de andra frisörskorna var framme och kollade och pillade mig i håret. Min frisör fick mycket beröm av de andra. Fast det kändes lite skumt att folk pillade i mitt hår hur som helst. Efter klippningen gick jag till Ölcaféet där jag skulle träffa Anna. Satt där i ett par timmar och snackade som fan. Det var trevligt. Seif och Robert kom förbi och jag sprang ut för att visa dem klippningen. Robert (som inte har nått hår, han e rakad) utbrast "det är ju nästan så att man blir lite avundsjuk". *s* Kom väl hem vid femtiden och somnade i soffan vid sex, var helt slut. Av nån underlig anledning som jag inte riktigt förstår. Men skönt var det, älskar att sova middag. Sen har jag eg inte gjort så mycket mer, surfat en hel del, sökt ett jobb, scannat och finslipat bilden och nu skriver jag dagbok. Jag har en alternativ digitalkamera. Eller, jag gillar att skoja om det. Har en sån där liten polaroidkamera som framkallar minibilder på ett par minuter. Sen tar man bildern och scannar in och vips har man en bild i någorlunda real tid. Iofa inte med en kvalité som kommer i närheten av en riktig digitalkamera men det duger så länge. Tills priserna på digicams går ner ett par tusen typ. Och bilden där uppe är väl inte så jäkla pjoskig, det kunde ha varit bra mycket värre. I morgon komer det bli en lugn dag. Sover troligtvis bort hela dagen eftersom klockan är strax över sju på onsdagsmorgonen nu. Jag är inte klok men det var iofs ingen nyhet. Nu skall jag och mitt hår gå och lägga oss. natti natti. /Helene Måndag 22 januari 2001 You gave me something like loving So if I loose my patience Jag har en ny last… "Rispinos" heter lasten och favoritsmaken är kola. Har sällan smakat nått så gudomligt. Inte på länge iaf. När jag först hittade dem var jag lätt tveksam eftersom det står "Taste in - Fat out!" på paketet. Jag är inte den som direkt brukar äta lågkalorisnask. Men jag prövade, en av var sort. Just då fanns det bara choklad och kola att välja mellan. Choklad var gott men inte ens i närheten av Kolan. Gud, jag kränger lätt två 60 grams påsar per dag. Det finns en massa andra smaker oxå, banan (inte så god), vanilj, äpple&kanel och vanlig äpple. Kanske skall förklara vad det är oxå. Det är små riskakor (Uncle Ben's) som är täckta av ett tunt lager kola eller vilken sort man nu väljer. Otroligt jäkla gott! Jag är en liten märkesbrud när det gäller matvaror. Iofs har jag bättrat mig lite men fortfarande finns det märken jag bara måste ha. T.ex duger bara "Lätt&Lagon (Lätta endast i nödfall om L&L är slut), Felix& Heintz ketchup, Kungsörnens snabb makaroner, Coca-cola (om jag absolut är tvungen så kan jag dricka Pepsi oxå men endast i nödfall), Smör (dvs inte margarin eller Carlshamns utan Smör som i varumärket smör), Kellogs när det gäller Corn Flakes och Marabou (förutom Kexchoklad för där är det Cloetta). Det finns säkert fler märken som jag inte kommer på nu men dessa är måsten. Iaf hemma hos mig. Vissa märken klarar jag inte av alls t.ex Bregott. Inte för att det smakar illa för så stor skillnad är det inte men det är så hårt att det är svårt att bre mackorna. Man måste typ låta smöret stå framme i ett halvår om man skall kunna bre en vanlig fralla. Sånt är störigt. Sen kan alla fejkade cola sorter gärna fara och flyga tack. Skumt va?! Har minishoppat idag. Eg skulle jag inte handla nått men jag hittade en massa billiga videofilmer. För endast 39 pistolas styck inhandlade jag "Notting Hill", "Studio 54" och "Star Wars". Helt ok. Videofilmerna är väl på väg att försvinna så småning om. DVD tar över mer och mer. Fast dvd-filmerna är så jäkla dyra. Lite väl dyra. Var o fikade med Katrine på Ölcaféet idag och in trillade det en massa grabbar jag kände. Macke, Rickard, Jacob, Arne och Dan. Visst många som inte har nån sysselsättning på eftermiddagarna. I morgon skall jag göra nått drastiskt. Vad säger jag inte än för jag är inte helt säker på exakt vad reslutatet kommer bli. Fast det kommer att avslöjas i morgon. Inget att hoppa jämfota för men för mig är det ett gigantiskt steg känns det som. Nåja, nog om det. Har tre fullbokade helger framför mig. I helgen kommer Annika och vi drar nog till Köpenhamn en dag och resten av tiden festar vi nog. Helgen efter skall brudarna från klassen träffas. Iaf ett par. Skall käka middag hos Malin. Mums. Helgen efter det tänkte jag ha ett litet partaj eftersom jag fyller 25 om två och en halv vecka. Hugaligen. Man blir juh gammal då juh. Är det dags för en 25-års kris kanske? Eller skall man spara den tills man fyller 30? Läste en dagbok idag som fick mig att tänka till. En bekant till dagboksägaren hade valt att lämna denna världen och det kändes lite obehagligt. Jag har ingen aning om vad som har hänt men jag gick till flickans gästbok och det var nästan lite läskigt. Massor av hälsningar, mycket sorg och jag satt här och kände mig sorgsen. Trots att jag inte känner flickan alls. Usch. Man får lite perspektiv när man hör om sånt. Man har det rätt bar ändå lixom och skall kanske inte klaga så mycket. Idag är det 5 månader sen mamma dog. Kom att tänka på det i natt när jag rensade i min garderob. Behövde hängare och gick in i den stora garderoben där en massa av massas kläder hängde kvar. Har inte pallat packa ihop det inna. Inte för att det är jobbigt för det är det inte. Mer för att jag inte riktigt vet vart jag skall göra av kläderna. Tycker att de kans komma till bättre användning hos "Emmaus" eller nått liknande, typ Myrorna. Tycker att det är jäkligt onödigt att slänga kläder lixom. Iaf så stod jag där och packade ner plagg efter plagg och la dem i en svart plastpåse. Då kom jag och tänka på att det var den 22:e och att det då var 5 månader sen. Lite märkligt kan man tycka. Ibland när jag tog fram ett plagg som jag vet att hon använde ofta så doftade jag på plagget bara för att se om det fanns nån doft av henne kvar. Det gjorde det och jag log för mig själv. Kändes tryggt på nått vis. Som om det fanns en bit kvar av henne i plaggen. Kan tänka mig att folk sparar sina käras plagg just pga av den anledningen men jag tycker inte att det är nån idé, även doften kommer att försvinna så småning om och vad har jag för nytt av gamla plagg då? Ingen alls. Då är det bättre att de kommer till nytta nån annan stans. För minnena finns ju kvar och de kommer aldrig att försvinna. Funderade lite när jag packade kläderna. Min mamma talade alltid om min morfar som om han var ett helgon typ. Han dog innan jag föddes och när mamma var 30 år. Jag misstänker starkt att jag kommer göra samma sak. Höja mamma till skyarna likt den gudinna hon var. För aldrig har det funnits en bättre mamma och vän. Jag är glad att jag fick vara en del av hennes liv. Visst saknar jag henne men varför vara ledsen när det finns så mycket att var tacksam för. Jag fick ju låna henne i 24 år. Det är väl något att vara tacksam för om nått! Jag älskar min mamma! /Helene Söndag 21 januari 2001 01:10 I used to think that the day would never come Var inte så pigg på att skriva igår, kom hem relativt sent efter kvällens utgång. Drog hem till Erika vid halv tio och sen satt vi där o snackade över några glas vin respektive drinkar. Skulle eg ha dratt till Jeriko men det blev ändrade planer vilket kanske var tur för när jag sen träffade folk på KB så hade de köat skitlänge utan att komma in på Jeriko. Otroligt mycket folk. Iofs var det rätt fett med folk på KB oxå och det känndes inte som om majoriteten var under 20 för en gångs skull. Träffade en massa folk på KB, folk man inte träffar så jäkla ofta så det var kul. Kul att gå ut med Erika oxå, det har vi aldrig gjort innan men nån gång skall ju vara den första. När jag kom hem käkade jag nybakade bullar som jag inhandlat på Donau och glodde på MUlan. Somnade nån gång efter sex vilket resulterade i att jag vaknade vid femtiden i eftermiddags. Mycket störigt eftersom jag faktiskt lyckades vända tillbaka dygnet den här veckan. Så sabbas det av en enda utgång. Iofs är jag rätt trött ändå men inte nannig. Skall göra lite mackor och se nån film tänkte jag. Har surfat runt på en massa sidor och spanat in olika tv-apparater. Dte är ju en djungel där ute. Vad skall man ha, vad måste man ha, vad kan man klara sig utan osv. Tänkte passa på att införskaffa mig sådan kunskaper tills det är dags att inhandla en ny tv. Har bara en 21 tums som inte är så kul att glo på. Den har inte ens det mest elimentära som tex text-tv. Det suger. Nä, dags för att fylla magen med bullar och O´boy! /Helene Fredag 19 januari 2001 01:33 Pallar inte med nån texty idag, är helt förstörd efter en dags hårt arbete. Har verkligen slitit som fan idag. Fast då innfinner sig frågan om jag verkligen är frisk? För jag brukar hata att städa och idag tyckte jag att det var kul. Inhandlade godisluktande VIm & Ajax som gör livet lättare att leva (om man får tror reklamen). Har städat massor alltså. Dammsugit över allt, tvättat golven två gånger, plockat undran alla julsaker, städat bort en massa skräp, skurat toa, badkar och handfat så att det skiner som fan. mumma, Dessutom har jag tvättat en massa kläder, varit o handlat, postat jobbansökningar, ätit middag, stuvat om i en massa skåp i köket plus lite annat smått och gott. *duktig Helene* Skall ut med Erika i morgon, skall dra till Jeriko, skall bli najs. Eg skulle även Sara med men nu måste hon jobba vilket är trist. Nästa helg kommer min supercoola stockholmspolare Annika hit och röjer med mig i ett par dagar. Har lite att se fram emot alltså. Nån tänkte vara lustig och skriva nått negativt i gästboken. Jag tror minsann att jag fick det sista skrattet. E man dum nog att både vara anonym, säga nått minder positivt och sen posta två gånger för att verkligen manifestera vad man tycker så anser jag att man har för mycket fritid. Å andra sidan fick jag mig ett gott skratt när jag upptäckte vad losern hade gjort. Snuvad på konfekten typ. Jaja, jag kanske är lättroad men vists är det upplyftande att trots att nån försöker vara "elak" så misslyckas det totalt och det är jag som till slut sitter och skrattar. *flinar* Nu skall här sövas! /Helene Torsdag 18 januari 2001 02:16 Oh it seems forever stopped today When there's no love in town Är helt slut i huvudet känns det som. Har precis suttit och skrivit 7 jobbansökningar och man får lätt huvudvärk av skiten. Men förhoppningsvis ger väl nån av ansökningarna frukt, hoppas kan man ju alltid. Tre av dem åkte iväg med e-mail men de fyra övriga måste skickas snigelvägen. Varför vet jag inte riktigt men det aknske har nått att göra med att det är tjänster som layoutare och orginalare det handlar om. De kanske vill ha en första anblick på vad man kan. *yeiks* Känner hur sängen lockar mer och mer, har varit vaken sen tio av nån dum anledning. Eg är det ingen dum anledning, försöker vända tillbaka dygnet lite. Fast gud va tråkigt det var att gå upp klockan tio, det finns ju ingenting att göra så tidigt på morgonen. *gruff* Så har även Sverige drabbats. Snackar om modet på en 16-åring på en gymnasieskola i Bromma. Fattar inte vad folk tänker med. Hur fan kan man ens få för sig att gå beväpnad? Det övergår mitt förstånd. Stackars kille och stackars anhöriga och vänner. Fast vad skall man göra åt saken? Vi har ju redan stränga vapenförbud och det lär ju ha varit ett smuggelvapen el liknande. Skall vi behöva sätta metalldektetorer i skolan nu oxå? Låter inte som nån vidare bra idé. Usch. /Helene Onsdag 17 januari 2001 22:56 Well it's about time All my useless advice *suck* stön *pust* Af suger duktigt. Gick på det där jäkla infomötet som ägde rum så tidigt att tom tuppen grät av trötthet. Där blir jag sittande med ett antal andra ungdommar som alla ser ut att vara i 23-28 års åldern. Vilket avr märkligt eftersom det endast är till för dem upp till 25. En brud hade sin son med sig och jag kan väl ha förståelse för det. Men jag är inte förtjust i småbarn som skriker och jobbar sig när klockan är nio på morgonen och jag är trött som en blåval. Var något irriterad. De två "arbetsförmedlarna" (eller vad de nu var) började berätta den obligatoriska informationen som är så tråkig att de tom är roligare att deklarera än att sitta där som nån jäkla panelhöna. De förklarar iaf att det finns två avdelningar, en för dem under 25 och en för dem över. När man fyller 25 skrivs man ut från ungdomsenheten och blir överflyttad till senioravdelningen. Fann detta ett stycke märkligt. Sakll jag först skaffa mig en handläggare här och om tre veckor behöva byta till nån annan. Låter inte speciellt vettigt. Efter mötet snackade jag med "min" handläggare och sa att jag bara var 24 i tre veckor till. Jo… det hade hon ju märkt men bara alldeles strax innan mötet. Så nu måste jag gå dit en gång till bara för att bli utskriven och inskriven på den andra avdelningen. Bra koll de verkar ha och vettig hon var som skrev in mig från första början. Virrpannor. Efteråt tog jag bussen till centralen där jag skulle möta Katrin. Tog sen tåget till Lund för att där smmanståla med Jeanette. Gick till Café Lundagård, ett fik jag varit på innan som är relativt dyrt. (9 spänn för en slät bulle, rena rama rånet) Alla tre gillar domkyrkan så vi fick för oss att gå in ett tag. Gick runt och hamnade i kykans källare som oxå används då och då. Massor av sarkofager och gamla gravar. Sen sprang (nåja, vi sprang faktiskt inte inne i kyrkan) vi på en knippe danskar som fick en guidad tur så vi smet med dem. Det var skitintressant, fick reda på en massa historia och intressant fakta. Är jäkligt impad av kyrkan över huvudet taget, den är ju så vacker. På torsdagar har de tydligen nått som heter Tzanimässa (tror att det stavades så) där man sitter på golvet i källaren under tystnad och lyssnar på gregoriansk musik. Tydligen är det proppfult i kyrkan då. Vi sa att vi oxå skulle göra det nån gång och det hoppas jag att vi gör. Mäktigt värre. Har samspråkat med min hyresvärd idag och jag skall få lov att måla om i vardagsrummet, det skall bli mörkrött men inte för mörkt. Sen skall jag införskaffa hyllor från IKEA för 98 pistolas styck. Kan nog bli hur snyggt som helst. Fick en del schyssta inlägg i gästboken idag, speciellt ett blev jag jätteglad för. Det kom från Towe My och var duktigt upplyftande. Nu blev jag ännu stöddigare. *s* Om det nu är möjligt alltså. Fast nu är det dags att slopa allt vad datorn och internet heter och gå och nanna. Stupar snart tror jag. Natti natti /Helene Tisdag 16 januari 2001 00:10 And if you think I´m corny I morgon skall jag till arbestsförmedlingen, på ett möte för ungdomar (tydligen så slutar man inte vara ungdom förrän man fyller 25 *fnys*). Vet inte alls vad det ahndlar om men det är säkert bara en massa info om åtgärder och utbildningar. Saker man måste gör osv. Jag vill inte ha några åtgärdsprogram, jag vill söka jobb. Nu fanns det fyra inte helt ointressanta jobb i tidningen i söndags som skall granskas lite närmare. Tre jobb som layoutare och en som orginalare. Jag bryr mig inte så mycket om titlar osv, bara jag kommer in i den bransch jag nu faktiskt är utbildad för. Annrs har det ju varit en väldans slöseri med tid och kraft. Eg borde jag sitta och fila på ett ansökningsbrev, jag har redan ett i mailformat men dessa fyra potentiella jobb kräver papersansökningar. Störigt eftersom jag inte har nån skrivare. Mne det får jag ju lösa på något sätt antar jag. Vill man ha jobb så får man anstränga sig. Idag har jag bara chillat, ungefär som igår. Dock tänkte jag pröva att gå och lägga mig en aningen tidigare idag, om jag nu skall vara på AF klockan 09.15 vill säga. Vid lunchtid skall jag och Katrin ta en tripp till Lund och dra en fika med Jeanette. Diskutera lite ASP (skojar bara, hoppas jag), skvallra, snacka om nästa helg då vi antagligen skall käka middag hemma hos en annan tjej. Det skall bli trevligt, även om Lund kanske inte är min favoritplats på jorden. Ganska dyra café och många studenter. Men men. Nån skrev i gästboken att jag var ganska negg (han menar nog negativ) och rubriken löd "stöddig?". jajamensann, klart att jag är stöddig, varför skulle jag inte vara det? *dum fråga iofs* Han tyckte dessutom att jag borde skaffa mig en snubbe så att jag mjuknar lite. *gapskratt* Eller hur??? Snubbar har man till en sak och det är inte till att ändra personlighet jag syftar på. Och vad säger att jag skulle bli mjukare med en kille? Då skulle jag väl snarare bli mjukare av att vara ihop med en tjej? Fast det kan jag ju inte så resonemanget håller juh inte. Blir folk hotade när man är stöddig? Eller när man säger vad man tycker och tänker? Skamligt värre. Och absolut ingen anledning till att sluta vara som man är. Jag är ingen flickstackare med rosa kjol och knytblus, jag fnittrar sällan och är inte speciellt "tjejig". Jag klarar mig bra ändå för detta är egenskaper jag inte vill ha, jag vill inte vara tjejig och sitta och fnittra när grabbarna diskuterar, jag vill vara med i diskussionen. Får jag inte det blir jag sur. Inte för att det stoppar mig iofs *s* Slutdiskuterat här men fortsätt gärna --> där <--- /Helene *stöddigast i stan* Måndag 15 januari 2001 03:39 Lay beside me, tell me what they've done. Lay beside me, this won't hurt I swear. Bidde lite långt igår, så därför får det bli kort idag. Bilderna i menyn var visst försvunna idag. Hmm… lite bryderier minsann. Sen fick jag hjälp via några snälla tjejer på tjejringslistan och bilderna var länkade lokalt på hårddisken. Så jag såg dem men ingen annan. Men nu är det förhoppningsvis löst. Om inte så maila eller skriv nått i gästboken så är ni gulliga. Såg "American Psycho" igår. Den var sådär. Har läst boken ett par gånger så jag blev nog lite besciken. Iofs visste jag att de skippat en hel del. Fast de har gjort filmen väldigt nära boken, lite ruskigt. Tagit det coolt idag. Konstanten var här och satte in ett nytt toalock så det är rätt schysst. Man får vara glad för det lilla lixom. *husmodern Helene* Är helt slut i ryggen, har varit en hård helg. Har läst klart Carina Rydbergs "Djävulsformeln" för andra gången i rad. Den är störtskön, jag vill oxå ha ett sånt liv tack. UIaf så gillade jag boken skarpt. Nu skiter jag i det här för idag. Det kommer fler dagar antar jag. *natti natti* /Helene 14 januari 2001 02.00 There's a pain in her heart You see she's Två ouppgraderade dagar, hoppas att ni inte varit oroliga *s* Men nu blir det långt iofs, bara så att ni vet. Just de, kanske skall klara av den där "daten" med en
gång. Så att det är avklarat en gång för alla.
Here we go: Tror att jag redan visste det, långt innan jag ens satte mig på bussen till Lund. För spänningen låg i att göra något nytt och lite "farligt", något jag aldrig har gjort förut. Jag och mina nycker… Jag borde ha anat mig till resultatet, jag borde ha förstått att det inte skulle gå som på film och i tidningar. Helt enkelt för att jag inte är en sån människa. Tyvärr. Var lite nervös när jag vaknade men sen gick det i princip över, ett tecken så gott som något på att jag kanske borde ha tänkt mig för. Bussresan gick fint (ja det är ju så långt till Lund…*s*) och jag klev av och träffade M. Snackade lite och gick hem till honom. Redan nu var jag klar över hur jag ställde mig till den här situationen, även om det inte ännu existerar en situation. Inget stämde för mig, jag kände mig obekväm eftersom jag inte ville säga det heller. Inte ge upp, man kan ju vara vänner iaf. Vi snackade, drack lite alkohol, hade dock ont i huvudet så jag tog det lugnt. Sen spelade vi alfapet vilket var rätt kul (inte bara för att jag vann helt överlägset *s*) för det gjorde att spänningen släppte lite. Vilket var bra men gjorde föga nytta. Plötsligt börjar Anna sms bomba mig eftersom de skulle komma och hämta mig. Vi hade dock inte sagt nån tid. Men de dök upp i Lund innan det ens gått en timme (efter det första messet). Hon känner ju mig och visste nog att det var dags lixom. Iaf så tackade jag för mig och för en trevlig kväll, för det var ganska ok trots allt. Jag märkte själv att jag var väldigt stel och det är ett drag jag ogillar hos mig själv och antagligen något jag borde jobba på. För det är inget fel på M, det är bara inte min typ. Vet inte om han märkte det men jag har messat honom iaf, vill iaf försöka var ärlig även om det inte alltid går till 100%. I bilen hem fick jag en cider och sedan följde en liten frågestund. Det var lugnt. Huvudvärken försvann och jag hängde med hem till Anna och satt där hela natten i princip. Snackade, drack lite och hade skittrevligt. Strax efter sex på morgonen gav jag upp och tog en taxi hem. Somnade gott och vaknade först 18:00 på kvällen. Såg en film, tog det lugnt, lagade mat och softade. Vid halv ett satte jag mig vid datorn för att läsa lite dagböcker och skriva i min egen. Han dock inte det för där dök en annan M upp, en vi kan kalla MS. Vi har ett relativt långt och komplicerat "icke-" förhållande. En kille som jag från början inte tyckte var något särskilt, förutom att han är trevlig och ser bra ut, men som sedan växte till något mer. Fast mer betyder inte nödvändigtvis bra. Så vi chattade lite och tydligen var våra gemensamm vänner ute på KB. Plötsligt frågar han om inte vi kan dra till KB, varpå jag frågade om han skojade. Nähä, det gjorde han inte. Fattade nada. Vi har aldrig umgåtts på något sätt (well…) och att vi två skulle gå på KB föreföll föga rimligt. Men han hade nämt något om en flicka som var intresserad av honom och jag misstänkte lite smått att det kanske var det som lockade. Vilket inte hade gjort mig något iofs. Men han bedyrade att så inte var fallet. Vid detta laget var min nyfikenhet definitivt väckt så jag sa att jag skulle hänga på. 20--25 minuter senare sammanstrålar vi utanför KB går in ihop. Går runt och letar efter Magnus (många M här) men hittar inte honom. Hittar lite andra folk och MS går iväg. När han kommer tillbaka har han med sig Magnus och vi tre drar bort till de andra. Beställde dryck i baren (vodka&redbull) och snackade med folk. Träffade hur mycket folk som helst som jag nästan aldrig träffar i vanliga fall. Tex en gammal klasskompis som jag inte sett sen 93, lite blandade bekanta osv. Men det sjukaste var nog när en kille kom fram till mig och bara tittade. Jag fattade ingenting och tänkte i mitt stilla sinna "jaha, vad vill den här killen mig?" Han sa dessutom inget och jag kan bara tänka mig hur skeptisk jag såg ut. Då säger han "ja jag heter Martin" och i samma ögonblick som han öppnar munnen förstår jag vem det är och hur pinsam hela situationen är för mig. martin är en gammal pojkvän! Iofs har jag inte sett honom på ett par år och nu hade han lite skägg men så olik sig var han inte. *pinsamt* Martin (nån mer än jag som tycker att det är väldigt många M här?) är jättesöt och snäll men vi passade inte riktigt ihop, han är lugn som en filbunke och jämfört med honom är jag en tornado. Men det var kul att träffa honom iaf, och pinsamheten försvann rätt snabbt. Umgicks med de andra, drack lite mer sprit, träfrfade lite mer folk. Sen var det dags att gå och vi skulle nu hem till M och ha eftefest. Lyssna på DM och dricka pilsner. Jag såg fram emot en alkoholfri natt men ölen var faktiskt rätt ok. Trots att jag hatar öl *märkligt* Sällskapet bestod av mig och MS, Magnus, Hanna och Jimmy. Jimmy var en rätt kul kille som sa till mig att jag inte skulle lära känna honom. Ok sa jag. *skum* Jimmy stannade inte så länge dock och vi fyra andra satt kvar och lyssnade på musik, mycket DM och Erasure. Till sist gav även Hann upp och kvar är alltså jag Magnus och MS. Magnus börjar bli trött och jag misstänker att han snart skall dra hem. Det tänkte han nog för han meddelade mig i allvarsam ton att "när jag går då går du" Jaha, sa jag, vadå vill du att jag skall följa dig hem? "Nä, du lämnar lägenheten när jag går" magnus är för go, han är min äldsta killpolare och en av mina bästa vänner. Jag vet varför han sa som han gjorde och det är enbart av omtanke. Han vet om en del men han vet definitivt inte om allt. fast det han vet, eller tror sig veta räcker för att han skall kunna säga nått sånt. Han menar väl. Men han vet inte riktigt vad jag tycker och känner, för känslor kan komma och gå och i det här fallet har de gått. Jag har tyckt bra om MS innan och det vet Magnus och han försöker förhindra (som mången gång med MS förr) att jag skall göra nått dumt. Dumt i den bemärkelsen att det är jag som sen blir ledsen typ. Jag misstänkte att han på alla möjliga sätt skulle vara kvar i lägenheten så länge jag var där. Villket iofs var lite konstigt för jag hade ingen aning om vad MS tänkte om saken. Hur som helst så började vi fjanta och MS och Magnus lyfte upp varandra på axlarna osv. Till slut la sig Magnus i MS säng och det gjorde jag med. Jag halvsatt mot Magnus. Vilket är hur lugnt som helst för vi två är verkligen _bara_ vänner och skall så förbli. Alla var relativt trötta (well, kanske inte jag då) och alla somnade till slut i MS säng. Jag låg väldigt obekvämt och det var varmt men jag slumrade iaf till. magnus sov som en stock och snarkade som bara den. brukar inte direkt sova med Magnus så det där visste inte jag. Hur som helst så hände det lite saker. Inget allvarligt och det betydde definitvit ingenting, det var eg bara dumt. Men lätt hänt. Magnus sov som tur var, annars hade han väl blivit galen *s* Vid nio sov båda pojkarna djupt och jag kände att min egen säng lockade väldigt mycket mer. Så jag gav upp och gick hem. Det var skönt att komma ut i den friska kalla morgonen. Somnade när jag kom hem och vaknade vid halv fyra. Funderade på vad som hände igår men har beslutat att glömma det. Det var ingenting och för mig betydde det inget. Sånt som händer. Dessutom vill jag inte göra om samma misstag som jag redan gjort en gång innan. jag har lärt mig min läxa. Sen att man inte riktigt kan hantera sig själv i vissa situationer är en annan sak. Men då får man ta dem för vad de är och inte tro nått. Men visst har jag en släng av ågren idag. fattas bara annat. Men sånt går över, som allt annat. När jag låg där i sängen och de andra sov låg jag och studerade MS och jag blir nästan lite förundrad. Han ser bra ut, är skittrevlig (nåja… *s*), väluppfostrad, charmig osv. Tänkte att han kommer aldrig att misslyckas med någonting, han har det för väl förspänt för det (med tanke på charmigheten o utseendet). Inte för att jag vill att han skall misslyckas men jag undrar hur det kommer sig att vissa människor kan ha _allt_. Eller… han har inte allt men tillräckligt för att det kanske skall gå lite lättare här i livet. Jag tror iofs att han jobbar rätt bra för att få det han vill ha. Jag blir förvånad över att dessa människor faktiskt existerar, en person som hade platsat i vilken amerikans "drömmen-som-går-i-uppfyllelse-film" lixom. jag har nog aldrig tänkt på det men om jag skulle välja någon i min bekantskapskrets som jag tror det kommer gå väl för så är det MS. Han skulle kanske inte hålla med mig för han har säkert sina problem, precis som alla andra. Men det verkar så lätt för honom och det inger hopp om att det kanske inte är så svårt för oss andra heller trots allt. Jag har en vision om framtiden där MS är typ 40 år och har en blond vacker fru, högt uppsatt på ett företag, två barn och ett aldrig sinande leende. Jag vet inte om det ärvad han skulle vilja ha men jag tror att det kommer se ut så. Förhoppningsvis nöjd med livet. Jag önskar att jag kunde leta reda på de kvalitéerna hos mig själv och sluta hitta dem på andra. Men det känns iaf tryggt att det finns folk som har dessa kvalitéer. Betyder ju inte att han kommer att ha ett bekymkerslöst liv för det men jag hoppas. Liksom jag hoppas för alla mina vänner. Ja, livet är konstigt, händelserikt och alldeles underbart eg. Man möter nya människor, kommer gamla bekanta närmare och ser solen gå upp en vacker vintermorgon. Och fastän jag vet att jag inte har något jobb och snart inga pengar så har jag ändå hopp om bättring. För det enda MS gett mig och som jag behöver så är det hopp om en ljusare framtid, att allting går om man bara vill. Och allt detta bara genom att finnas. Konstigt… /Helene *roller coaster girl* 11 januari 2001 05:34 Sometimes people get me wrong, when it's something
I've said or done I'm walking away, from the troubles in my life Well, I'm so tired baby Things you say, you're driving
me away Whispers in the powder room baby, don't listen to the games they
play Jag är en konstig människa. Kanske låter makabert att säga så om sig själv men hur många andra människor sover 15 timmar i sträck? Ingen jag känner iaf. Fast jag råkade utföra det konststycker idag. Somnade tre inatt och vaknade vid sex nu ikväll. Weird… Är lite nervös och värre kommer det att bli. Skall nämligen träffa en grabb imorgon, någon jag aldrig har träffat innan. typ som en "date". Fast jag tycker att date låter så fånigt. Vi skall typ hänga lite och umgås och sånt. Men jag är skeptisk, tänk om man inte har något att tala om? Tänk om det blir pinsamt och tyst? Vi har snackat en hel del så vi vet ju lite om varandra iaf. Men hur långt kommer man på det? Man kan ju inte köra bil på bensinångorna precis. Och ens förväntningar skall vi inte ens tala om. Jag blir rädd bara jag tänker på det. För nu har allt blivit så uppskruvat, så mycket större än vad det eg är. Och jorden snurrar en aningen för snabbt just nu, det känns som om jag inte hinner med. Har jag gett mig in på det så skall jag genomföra det men det sker med en klump i magen. Allt, precis allt kan gå fel. Vilket det säkert kommer att göra om jag fortsätter att älta skiten. *s* Men det är ju lite av tjusningen med det hela, att få älta och undra, fundera och tänka ut händelser. Jag brukar inte träffa folk så här, det är inte likt mig och det gör ju saken ännu värre. Vad gör man när man träffas? Tänk om han inte alls motsvarar förväntningarna? Tänk om inte jag motsvarar hans förväntningar? Vi vet iofs hur vi ser ut (ja alltså hur den andre ser ut) men det kommer man ju inte så långt på direkt. Bara en första ytlig bedömning lixom. Och bara för att man fixar att sitta och snacka bakom en dator i fem timmar behöver inte det betyda att man har något att snacka om i det verkliga livet. E jag cynisk? Snacka om det. För eg tror jag inte på sånt här. Och jag hatar att träffa folk jag inte känner. Jag blir illa till mods, generad, nervös, vet inte riktigt vilken fot jag skall stå på osv. Vilket inte gör saken lättare. Usch va mesigt. Fast det är ju en av anledningarna till att jag nu gör detta. För jag kan inte fortsätta bo i min skokartong av trygghet och tro att jag lär mig något av det. Herregud, man måste ju ta för sig av vad som finns därute, i den stora farliga och otrygga världen. *s* Jag måste bli modigare och det blir man om man utsätter sig för det man tycker är obehagligt. Vilket jag alltså skall göra i morgon. Så med det i åtanke borde jag kanske föröka sova ett tag. Även om jag inte är trött. Men jag kan ju inte sova hela dan i morgon direkt. Nästa uppgradering kanske blir spännande, vad vet jag? Allt och inget kan hända. *usch* /Helene *ynklig* 10 januari 2001 01:13 It's not my business to decide Jag skal bara , sa Alfons Åberg! Jag börjar känna mig lite som en kloning av Alfons. Jag skall gå och lägga mig men jag skall bara… sen skall jag bara…och när jag gjort det skall jag bara… Eftersom jag faktiskt är riktigt trött (var riktigt trött isf) så tänkte jag att jag skulle lägga mig senast elva. Jo tjena! Helt plötsligt var klockan tolv och jag som bara skulle… typ. Skyller på Lunarstorm. Inte för att jag tror att jag kommer att hänga där men jag letade efter nån som jag visste fanns att hitta på Lunar. Fast det tog ju sin lilla tid. Miljontals frågor att svara på och saker att fylla i. Dessutom verkar Tele2 ha nått problem med infon in, det tar skitlång tid ibland. Hade satt klockan på elva i morse för jag skulle ju träffa brudarna (Patricia, Katrin o Jeanette) på stan för att fika. Vaknar av att yuppin ringer och det är Jeanette som frågar om jag sover. Ja svarade jag för jag trodde att klockan var elva eller nått. Nope, klockan var nästan tolv och hon hade missat sitt tåg så nu skulle båda bli sena. 40 minuter senare sammanstrålar vi iaf med de två andra brudarna som tålamodigt väntat på Gustav. *s* Drog upp till Pelles (ett café) för att fika. Dumt eftersom det tydligen har varit ägarbyte och helt plötsligt var menyn reducerad till en åttondel. Inget gott fanns det och dyrt var det. Fast sällskapet var trevligt. Gick lite på stan, inhandlade 3 pocketböcker (American Psyhco *som jag redan läst*, Meningen med män *Unni Drougge* och Gömda av Liza Marklund, kostade bara 29, 90). Flängde dessutom runt efter "Fight Club" som verkar helt utsåld i hela Malmö. Hittade till slut den men bara som dvd. Den fick duga. Dessutom är det ju bättre i längden. Eftersom jag skall sluta med rött kött och äta mer grönsaker var jag tvungen att inhandla en wok idag. Min andra var av teflon och var skitkass. Nu har jag köpt en riktig, i en kinesisk affär vi har här på Möllan. Den är metallfärgad och har ett vanligt handtag ungefär som en stekpanna. Mycket smidigt. Köpte även jordnötsolja som jag hört skall vara gott att woka i. Plus röd chilipasta. Sen var det dags att inhandla grönsaker. Vilket föranledde att jag insåg att jag måste börja gå på torget igen, där finns de bästa grönsakern o billigaste. Köpte iaf lite lök, squash, vitlök, paprika o purjolök. Får väl försöka hitta på andra saker man kan lägga i oxå. För lite mer färg o smak. Men wok är gott. Pallade inte woka idag dock, var helt slut o somnade i soffan en stund. Glodde på "Young Americans" och skulle sen spela in "Sex and The city" som jag brukar. Fast i går råkade kattkräket (älsklingen) välta ut ett glas med cola så bandet bidde blöt. Torkade som en galning men vad hjälpte det. Satte in det i videon och det började tugga. sen var det av, bara att kasta. *buhu* Nu skall jag nanna kudden o läsa lite (läsa först nanna sen) /Helene 9 januari 2001 07.04 Everybody needs a little loving, Har som vanligt varit vaken hela natten. Nån *vinkar* höll mig vaken med livlig konversation. Fast det var trevligt så jag skall absolut inte klaga… Skall träffa brudarna (klasskompisarna) idag klockan tolv. Hur skall jag kunna komma upp i tid. Usch. Fast det skall bli skitkul. Snackade med Katrin i en och en halv timme i telefonen idag. Länge sen jag snackade så mycket i telefon men nån. Skitkul. Har blivit halvt om halvt vegetarian. jag skall iofs käka fick o kyckling men inget kött. Så bilderna på nyhetarna från det belgiska slakteriet och kunde inte hålla tillbaka tårarna. Bestämde mig för att sluta med nöt o griskött, trots att jag älskar kött. Nu är gränsen nådd även för mig. Får se hur länge det går att käka tomatsås o pasta *s* Måste nanna nu. Mer i morgon (dvs ikväll) /Helene 8 januari 2001 02:19 Deliver me, out of my sadness All of my life I was in hiding Deliver me, loving and caring Har varit väldigt duktig idag *klappar mig själv på axeln* Gick upp redan halv tio för att komma iväg till arbetsförmedlingen i någorlunda tid. Iofs så var det posten som väckte mig men det är en annan femma. Drog iväg till AF, hjälpte arbetsförmedlarna genom att göra deras jobb, dvs skriva in mina uppgifter. Blev något irriterad när man skulle fylla i "keywords" för de arbeten man sökte. Fick inte skriva in alla dem jag hade valt. Vadå? Jag sysslar ju med Dreamweaver, Photoshop, Quicktime, Illustrator osv. Jag var tvungen att sålla bort program som jag faktiskt sysslar med. Bara för att man bara får ha 18 "keywords". Dåligt. Efter en någorlunda kort tids väntan fick jag då tala med en arbetsförmedlare. Hon hänvisade mig till "ungdomsenheten" och de har möte nästa onsdag (Skall man verkligen behöva vänta?). Sen började hon direkt snacka om alfa-kassan. Hade ingen aning om att jag var berättigad men det är jag tydligen, iaf efter 90 dagars arbetslöshet. Borde hon inte tala om jobb och möjligheter ist för bidrag. Fick ingen speciell hjälp alls. Nu är jag iaf inskriven. Diskuterade detta lite med en pojke jag lärt känna lite *vinkar*.
Man får inte arbete av arbetsförmedlingen, de kan bara fixa
studieplatser och åtgärder. De borde kalla sig studieförmedlingen
ist. fast jag kanske dömmer både för snabbt och för
hårt? Gick sen till posten där jag möttes av en snorkig kassörska (blev lite förvånad) som typ slängde till mig påsen från H&M. *skskar på huvudet* jaja. Gick hem o kollade i påsen. var bara missnöjd med tre grejer som skall tebaxa. Blev dock jättenöjd med en rosastrandklänning som jag eg inte tänkt beställa eftersom den avr relativt genomskinlig. Den var skitfin, kan man säkert ha i vanliga fall oxå, dock med kläder under. Very nice. Drog sen till Ölcaféet o fikade med Anna och en polare till henne. Åt kycklingfile som vanligt. Gott *klappar magen* Var där rätt länge, kom väl hem halv sex eller så. Lagom mörkt ute och lagom trött var jag. Hyrde två filmer på vägen hem. En jag velat se ett tag "Breakdown Palace" med Clair Danes O Bill Pullman. Den var jättebra och inte alls så förutsägbar som jag först trodde. Lipade lite ett par gånger *ledsen i ögat* Den andra filmen har jag inte hunnit se än, får väl bli i morgon. "Lock, stock and two smoking barrels" Alla säger ju att den är bra så… Glodde på dokumentären om O.J Simpson nu ikväll. Det var rätt intressant, det svängde som tusan. Först var jag helt övertygad om att det var han men nu är jag inte säker. Tror iofs att han var involverad på något sätt men det var nog inte bara han. Skit samma iofs. Rättegångarna är ju över. Lite märkligt att de har två olika rättegångar, en "vanlig" och en civilrätt. Han vann i den ena o förlorade i den andra. Det går ju lixom inte ihop! Eller? Nu har jag suttit o messat med Micke en stund. Konstiga diskussioner om diskbänkar, elvispar, milkshakes, af, dialekter, färger och lite annat smått o gott. Tiden rinner iväg när man har roligt. Fast nu har jag skrivit nog för idag. Nån måtta får det allt lov att vara! Sleep tight! /Helene *hepsi* 7 januari 2001 00:48 Well for a while I've been watching you steady Baby don't you know I don't care Blev visst lite full igår. Inte så lite heller om man mäter efter hur bakfull jag var när jag vaknade i morse. Har sällan mått så dåligt. Fast nu börjar jag iofs i fel ände av historien. Skulle på fest hon en tjej som heter Milla i går. Känner inte flickan i fråga direkt men har en del gemensamma bekanta. Snackade med Sara och hon skulle på förfest hos sin kompis Anna och jag kunde hänga på dem. Drog väl dit vid halv tio och förfesten var nice, vi var bara fem pers. Helt lagom för en förfest. Vet inte riktigt hur mycket klockan var när vi drog hem till Milla men den var nog över elva och närmare tolv innan vi kom dit. Vid detta laget var jag nog påverkad men absolut inte full. Fick dock ont i magen ett par gånger vilket resulterade i att jag var tvungen att uppsöka toaletten och ockupera den i ett par minuter. Lite pinsamt, sa inget för vad skall jag säga? "Jo, du, alltså, jag får ont i magen när jag dricker så är det ok om jag låser in mig på toa och lägger mig på golvet o vilar en stund" Skulle inte tro det. Är jag hos mina vänner så brukar jag låna en säng, annars får det bli div toaletter. Vi hade inte varit där så länge när en flicka däckade. Det tillkallades ambulans o hela kittet men det var ingen fara. Vet inte vart hon tog vägen sen. Det var inte överdrivet mycket folk, 30 pers kanske, och jag kände inte så många. Vilket iofs inte gör så mycket när man har druckit lite, då snackar man med vem som helst, hur som helst. De jag kom dit med drog ner på Möllan för att ta en öl men jag stannade kvar. Då var klockan tjugo i ett. Under tiden de var borta snackade jag med min fd klasskompis Jimmy och där fastnade jag. De andra kom tillbaka och skulle dra till Jeriko, jag sa att jag skulle med men att jag skulle komma efter en stund. Ja tjena. De drar och efter en stund ringen nallen. Sara frågar när jag kommer och jag sa att jag snart skulle gå. Då var klockan helt plötsligt tio över två. Vad fan hade vi snackat om eg? Fortsatte att babbla och folket tunnades ut. Milla gjorde oss sällskap lite då och då och det var schysst för då lärde man känna henne lite oxå. Men vi fortsatte att snacka om en massa skit. Minns inte riktigt vad bara. *s* Fast jag borde ha fattat att jag var full för jag sa till honom att jag tyckte han var korkad på avslutningsfesten. (han var jättefull då vilket kanske förklarade en del) Detta sa jag iofs i ett gott syfte, han var inte korkad nu så jag menade på att jag kanske hade haft fel. Men ändå, sånt kan man ju inte säga. Tror att han mest skrattade åt det. Tur för mig. Sen diskuterade vi hur många ord i minuten man kunde skirva på datorn. Plus en massa skolsnack. Snacka om att vara skadade av skolan & yrkesvalet. Den sista människan gick och Milla började plocka undan. Då tar jag upp mobilen för jag känner att det är dags att gå. Trodde typ att klockan var halv tre eller nått. Fick en smärre chock när klockan var kvart i fyra. Lite sent att dra till Jeriko lixom. Det var bara att gå hem. Rättare sagt lulla hem. Vilket var rätt intressant eftersom jag gick förbi lite poliser som just hade tagit en kille som krossat ett fönster. När jag gick förbi ropade killen nått om mig men jag uppfattade inte riktigt vad han sa. Tyckte han sa att jag oxå var inblandad men är inte säker. Vilket pucko isf. Kommer hem, tänker i min enfald att jag skall skriva dagbok. Slår på datorn, läser nån annas dagbok, ser dubbelt och går in och lägger mig. Lite förståndigt iaf. Vaknar vid tio av att jag har en fruktansvärt järnhätta och jag är svintörstig. Tar några djupa klunkar cola innan jag går ut och hämtar iskallt vatten. Dricker stora klunkar. Det skulle jag inte ha gjort. Tio minuter senare mår jag skitkasst och är tvungen att springa in på toa och köra den stora vita porslinsbussen. Går och lägger mig igen, somnar om, vaknar, dricker stora klunkar vatten, samma visa igen. In på toa. Vid detta laget har jag börjat misstänka att jag kanske inte skall dricka så snabbt. Vilket visar sig stämma eftersom jag inte behövde köra bussen nått mer efter det. Sov i omgångar tills klockan var två. Gick upp och mådde sisådär. Bakfull men varken illamående eller huvudvärk. Nice. Fast fruktansvärt seg. Upptäcker dessutom att jag nog sagt lite saker i går som jag inte borde ha sagt. Inget att skämmas för utan saker jag eg har bestämt mig för att hålla käften om. Och som jag inte brukar berätta för folk. Undrar varför jag sa nått om det öht. Det frambringade en viss amount of ågren. Vad fan tänkte jag på eg. Hoppas bara att han inte tog nån större notis om det. Hoppas går juh. Så det var en ny upplevelse. Jag har varit bakfull innan men inte så här och jag har aldrig kräkts dagen efter. Vilket jag inte vill göra om. Nu var det inte så farligt men nästa gång jag dricker skall jag dricka mycket vatten innan jag somnar. Detta betyder att dagen varit seg. Mycket tv-tittande, Sopranos visas förståndigt nog på söndagar nu och det gillar vi. Fast det gick ingen bra film vilket var surt. Som upplagt för en filmkväll lixom. Nåja, kanske kommer i säng någorlund tidigt ikväll då. Jag ska ta mig i kragen i morgon och hasa mig iväg till AF, det är på tiden. Sen skall jag fika med min kompis Anna. Plus hämta ut kläder från H&M. Det skall bli kul. Inte AF då men det andra. Så nu får det vara nog för idag. Tror min stackars kropp behöver kärlek och omvårdnad i form av en myssäng. Natti natti. /Helene 5 januari 2001 03:09 I believe the sun should never set upon an argument I believe in Karma what you give is what you get returned I believe you can't control or choose your sexuality Ibland skulle jag bara vilja packa en väska och resa min väg. Inte för att jag inte trivs här utan mer för att jag vill se världen. Träffa nya människor, besöka varmare klimat och nya världar. Åka till Maldiverna och dyka, Thailand och gå på full moon parties, Rio för att delta i karnevalen, N.Y bara för att. Tyvärr är jag varken tillräckligt modig eller gjord av pengar så det får stanna vid drömmar. Jag önskar att jag var modig nog att våga resa jorden runt helt ensam. Iofs finns det fortfarande ett par länder i Europa som jag inte har besökt men det lockar inte lika mycket, inte på samma sätt. Men jag är lite sugen på Italien faktiskt. Tillbringa ett par månader i en liten by vid havet där inga turister finns. Lära känna lokalbefolkningen, äta italienska mat var dag, se solen försvinna ner i havet var kväll. Iofs går det lika bra med Spanien om jag nu skall hålla mig inom Europa. Om jag skulle kunna önska mig en egenskap så skulle jag önska att jag var mer uttåtriktad. Jag vill vara en sån kvinna som kan börja tala med vem som helst, när som helst och se det som en självklarhet. Många tror (felaktigt) att jag är väldigt framåt och i vissa fall uppfattas jag som divig eftersom jag inte alltid är den som snackar jämt. Vilket inte alls beror på nån divighet utan snarare på blygsamhet. Vet inte hur många av mina tjejkompisar och tjejbekanta som haft den uppfattningen om mig innan jag känns mig trygg nog att vara mer öppen. Men det tar tid att lära känna mig. Iaf för den stora majoritetan. Vilket kanske är lite synd. För ett tag sedan köpte jag en "Mina kompisar-bok". I den fanns det horiskop och till min stora förvåning så tyckte jag att mitt horiskop stämde otroligt väl. Speciellt som det är en Nalle Puh bok och antagligen mest riktar sig till en yngre generation. Följande stod att läsa: "Detta är den stora tänkaren bland stjärntecknen. Av och till kan det nästan bli för mycket av det goda. Vattumans-tjejen analyserar allt runt omkring sig, även sina vänner. Hon är otroligt rädd för att bli sviken och väljer därför vänner med omsorg. Hon är helt enkelt tvungen att känna sig säker på att hon fullt och fast kan lita på någon, och om hon inte kan det är hon inte intresserad. Fördelen med detta är att hon behandlar "de lyckliga utvalda" på samma sätt och kommer på så vis att stå trofast vid din sida, vad det än gäller." Att jag tänker mycket kanske inte är nån nyhet, tror inte det iaf. Eller jag kanske aldrig har skrivit det innan?! Mången natt har blivit sen pga av tankeverksamhet. Så fort jag lägger mig i en säng är det totalkört. Jag somnnar inte, jag tänker, på allt mellan himmel och jord. Oftast går det ett par timmar innan jag kan somna. Har förstört ett par pojkvänners nattsömn pga av detta. Jag älskar att prata och tänka när det är mörkt och tyst. Det ger hjärnan näring och inget annat upptar koncentrationen. Det kan oxå vara en förbannelse, när man inte vill tänka för tankarna som kommer är varken vackra eller trevliga. Då är det jobbigt och det är då jag inte vågar gå och lägga mig. För jag vet att tankarna kommer och jag vet att det kommer att bli en jobbig natt. Det enda som kan hindra tankarna är att göra något som tvingar en att koncentrera sig på annat. Tills man är så trött så att man vet att man kommer somna när man lägger huvudet på huvudkudden. Att man tänker behöver inte betyda att man tänker på världsproblemen, det kan vara allt ifrån kärlek till barndomsminnen. Saker man önskar skall hända eller saker man abslout inte vill skall hända. Men det går inte att undkomma, jag kommer aldrig mer att kunna smita undan. För har man en gång upplevt njutningen av att ligga vaken en hel natt och bara filosofera så kommer man ständigt att längta efter det. På gott och ont. Det kanske är därför jag skriver så mycket här. Det finns så många tankar som virvlar runt i huvudet och de måste ju ut på ett eller annat sätt. Jag önskar att jag var riktigt, riktigt bra på att skriva. Då skulle man kunna bli författare och bara skriva hela dagarna (eller när andan faller på). Man skulle inte behöva bo på en viss plats, skriva kan man göra vart som helst runt om i världen. Allt som behövs är papper och penna (hellre en bärbar dator men jag är inte så nogräknad i detta fallet). Problemet med att skriva är dock att man behöver en idé, en intressant story. Man måste vara väldigt bevandrad inom det svenska språket, även om det inte betyder att man måste svänga sig med svåra ord. Man måste behärska språket, älska orden, leva genom historien. Annars blir det bara platt och tråkigt, som en motorväg nånstans i norr Tyskland. Jag har ingen intressant story, jag är inte tillräckligt insatt i vårt språk. Men jag älskar historien, både den som aldrig blir skriven och den som skrivs var dag. Det är detta jag lever för, även om jag aldrig kommer att göra något av mina önskemål. Drömmarna ger mig näring att fortsätta. Ger mig en anledning att fortsätta kämpa när det blåser kallt. Nu har jag skrivit en massa och skulle bli jätteglad om även ni skriver en massa, dvs i min gästbok. Positivt, negativt, roligheter, sorgligheter, drömmar, önskningar. Händelser helt enkelt. Ge mig något att fundera på ett par nätter framöver. /Helene 4 januari 2001 01:58 First when there's nothing Tänkte vara duktig och laga middag idag, två rätter på samma gång som jga sen kunde frysa in och spara. Så redan i går plockade jag fram de frysta kycklingfiléerna och lät dem tina sakta. I dag gick jag ut och handlade de övriga ingredienserna: paprika, squash, lök, creme friesh , vitlök och franska örter. Det skulle bli smaskens tänkte jag. Väl hemma chillade jag ett tag, läste tidningen och skrattade roat åt "Popular". Sen var det dags att åstakomma stordåd i köket. Trodde jag. Efter att ha hackat och skurit grönsaker i vad som verkade vara en evighet (känns inte allt som är tråkigt som en evighet?) så var det dags att fixa kycklingfiléen. Jag hade tänkt göra en gryta med franska örter och en currygryta. Det brukar vara smaskens. Tar på mig platshandskar (är lite neurotiskt när det gäller allt som är dött och blött, gillar inte att ta i det), hugger tag i en stor kniv och öppnar förpackningen. Sen dog jag, iaf i ett par minuter då jag endast fick ur mig ord som "Fy", "Åhh" "Va äckligt". Kycklingen luktade, rättare sagt stank och det påminde starkt om surströmming. Jag fick kväljningar så äckligt det luktade. Ändå hade jag bara gjort lite hål i plasten, tänk om jag hade öppnat förpackningen ännu mer! Tog hela packetet och slängde i soporna. Fast där luktade det ju fortfarande och snabbt förpassades soppåsen ut i trappen. Tänkte ta med den ner när jag skulle hämta tvätten. Så där stod jag. Med en massa hackad lök, paprika, purjolök och squash och ingen kyckling. Affären hade stängt och jag var skithungrig. Fick göra en vegetarisk variant som iofs smakade ungefär likadant men var rätt trist. Jag var lätt besviken. Som jag hade ansträngt mig och sen blev det pannkaka av alltihop. Antagligen har kycklingen legat i frysen för länge. Jag är inte den som använder allt jag köper på en gång. Den har nog legat där ett tag misstänker jag. Det var nog det äckligast jag har varit med om på väldigt länge. När jag sen skulle gå ner och slänga soporna så stank det i hela trappan. Hoppas att inga grannar hade passerat förbi *s* Fick vädra så att stanken försvann. Tänk om jag hade ätit köttet! Då hade jag nog inte mått så bra nu… Annars har dagen varit lugn. Konstanten (dvs min hyresvärd) var här idag för att kolla upp lite saker som skall fixas. Bland annat nya lådor till köket eftersom de som finns nu är skitkassa. Frågade om jag fick lov att måla om och han skulel tänka på saken samt samspråka (jag får alltid för mig att älder människor samspråkar ist för snackar) med mannen som brukar fixa sånt i huset. Fast han påpekade att "Du kan ju inte måla". Jag påstod att jag visst kunde måla. Jag menar, hur svårt kan det eg vara? Dessutom så vill jag göra det själv så att jag lär mig. Plus att dåm kanske han betalar färgen. Han sa nått om det men jag fattade inte riktigt vad han menade. Jag hoppas att det går vägen. Vill ha mörkrött i vardagsrummet. Har snackat med min vän Anna idag och vi diskuterade lite löst om att dra iväg en vecka eller så. Ta en restresa till whatever, bara för att komma bort och för att kunna festa lite i varmare klimat. Hon väntar på sin A-kassa men sen skulel vi se. Jag hoppas! Det finns billiga resor till Kanarieöarna nu. Har aldrig varit där och eg är det kanske inte ett ställe jag skulle åka till men va fan, värme som värme och ju billigare desto bättre. Skall väl som vanligt spela Sims ett tag innan jag slaggar. Det har blivit en dålig vana big time. Hasta la vista baby! /Helene *fröken surströmming* 3 Januari 2001 00:27 So I listen to the radio Med Sims kan man vara vaken hur länge som helst. Typ. Det bidde ingen sömn i natt, dumt att chansa och kanske försova sig. Så jag var vaken till strax innan nio då jag somnade som en fura. Vid tolv ringde Henke och frågade om jag ville förja med dem och bowla. Sömnig och dan så tvekade jag, man är inte på sitt bästa humör när man inte sovit ordentligt. Som tur var skulle de inte bowla förrän fyra så jag sa att det kunde jag väl. Gick och la mig igen. Gick upp vid tre och strax efter fyra stod jag i ett par ståtliga bowlingskor, storlek 38:a, inne på "Big Bowl". Det var väldigt mycket barn i lokalen och även vi hade ett barn med oss, Linas brorsdotter skulle bowla för första gången. Vilket kanske var kul men inte för min del. (egoHelene) Jag älskar att bowla och det går väldigt sakta när man har ett barn med sig. Vi han bara med en omgång (som Henke vann *gruff* hävdar fortfarande att jag hade fel klot) och sen var det dags att vända kosan hemåt. I bilen började nallen spela upp "stan" och i andra änden hittade jag Fia. Hon ville fika och det var ingen dum idé. Vi fyra styrde nu kosan mot Ölcaféet. Vi var skithungriga och alla beställde in mat, jag åt som vanligt friterad kycklingfilé (vilket även Lina, Fia och Emma gjorde). Mycket gott minsann! I morgon drar Fia till Norge för att jobba med Fisk (usch). De skall hålla hus på nån ö strax utanför Bergen. Minst två månader. Låter både kul och trist. Kul att komma iväg, miljöombyte osv. Trist att jobba med Fisk. Som tur var skall de iaf inte rensa fisk, det hade varit döden typ. Fick iaf höra både det ena och det andra, Fia har en tendens att alltid ha något att berätta och hon levde minsann upp till det ryktet även idag. Om jag hade hälfen av hennes framgång hos det manliga könet säger jag bara. Fattar inte hur flickan bär sig åt. Stannade väl till halv åtta då jag drog hem för att se om den nya serien "Young Amerocans" var nått att ha. Den var rätt ok, började rätt saftigt iaf.Två syskon, helt omedvetna om varandra, hånglade loss tills de fick reda på sanningen. Jga undrar mest hur americanarna reagerade på detta. De som alltid brukar ha världen dubbelmoral, kan de se på sånt här? Skeptisk. Lina&Henrik skall nog hänga med mig när jag handlar matta, fast det får vänta ett tag. Betalade räkningar i går och usch säger jag bara. Vill inte. Det är antagligen det tråkigaste som finns, att betala räikningar. Tänk så mycket pengar man lägger ner på nödvändiga men ack så tråkiga saker. typ hyra, el osv. Man kan ju bli gråtfärdig för mindre. Är lite trött och funderar på om jag skall gå och lägga mig någorlunda tidigt idag (typ tre). Måste käka först och se på "Good Will Hunting". Funderar allvarligt på att dra till AF imorgon och anmäla mig som arbetslös. Har hört att det är väldig väntetid och det låter ju inte så lockande direkt. Får se hur det går. Inget roligt att skriva om idag, man kan väl bara hoppas på att det faller ner ett jobb, en massa karlar, utlandsresor osv i famnen på mig så att ajg får nått kul atts kriva om. Tills dess får ni hålla till godo med good old boring Helene. Hiidiiihoooooo everybody! Helene 2 januari 2001 04:34 (vad vill du ha yo) Du måste vara speciell, intellektuell, parallellt Blev lite överumplad av klockan minsann. Satt och surfade och vips var klockan halv fem. Hur i helsike gick det till? Iofs så vaknade jag inet förrän halv fyra i eftermiddags *fyyy* så jag kanske inte har det bästa tidsperspektivet just nu. Skulle eg ha gått upp vid tolv men när jag vaknade låg jag på mobiltelefonen. Antagligen har den ringt och jag har stängt av den. För att försökra mig om att den inte skulle störa mig igen så verkar jag passande nog ha lagt mig på den. *skakar på huvudet* Lilla barn. Hur som helst. Upp gick jag och till IKEA for jag. Min katt råkade nämligen ha en olycka på mitt täcke och mitt nya påslakan *gruff* Fick sova med ett jättetunt täcke i natt. Första gången jag är på IKEA helt själv. Lite ovanligt. La missnöjt märke till både ett, två och tre pussande par. Det borde finnas singeldagar på IKEA! Gick en runda på ovanvåningen trots att jag inte skulle handla nått där. Men det är kul att kolla på möbler och drömma går juh… Hade tur, täcket kostade bara 100 spänn. Det bidde tom pengar över. Rättare sagt, det skulle blivit pengar över om Helene inte shoppat upp stålarna. Två kuddar, några små handdukar, sladdhållare, papperskorg m.m. Det är kul att hänga på IKEA! Det rular fett som mormor brukar säga… Har hittat en matta jag vill ha. Iofs har jag sett den innan, i vårt klassrum (ja jag vet att det är patetiskt). Den är röd, grå och lite vit (tror jag) och är jättefin. Kostar 300 pistolas. Dock är den lite stor att bara bära med sig så där. Får fjäska lite med Henrik&Lina och se om de kan köra mig ut nångång. Eg vill jag handla jättemycket, trist bara att min bank inte riktigt vill detsamma *s*. Dock är jag väldigt inne på rött. Tror att jag skall byta ut mitt nuvarande vardagsrumsbord till två röda bord som endast kostar 98 riksdaler per styck. Sen skulle jag vilja ha en vit soffa, måla väggarna röda, ha nya gardiner och lite nya bokhyllor. Som sagt, drömma går ju… På väg hem funderade jag på nyårslöften. Jga brukar inte avlägga sådana, kan faktiskt inte minnas ett enda. Dock avlade jag ett idag. Fast jag kan inte skriva om det för då brytr jag löftet direkt. Det handlade om att inte skriva något om en viss person i dagboken. Mest för att personen inte har nån plats i mitt liv och det är verkligen hög tid att gå vidare på alla plan. Men bättre sent än aldrig. Skriver lätt under på Melinda Wredes "Relationsteorin". Supoercoolt. *nynnar* Undrar om det finns några riktiga män kvar. De som verkar vara ok är oftast upptagna. Upptäckte en förlust senast idag. Sånt är surt. Eg så har jag aldrig varit speciellt intresserad av den här killen man han är rätt söt. Han har mest förekommit i tankevärlden de få gånger jag sett honom ute. Idag sprang jag på honom med en tjej. Ops. Jag antar att det var en flickvän. Dock var han lite skum. Började snacka jättehögt när han hade hälsat. Det lät misstänksamt högt iaf. Fast det kanske bara är jag som är influerad av Carina Rydberg. Har läst Djävulsformeln. I do like. Nä, om man skulle göra nått vettigt. Har två val. Antingen sova eller spela Sims. Iofs måste jag ringa min läkare i morgon mellan åtta och nio. Om jag somnar nu så är det stor risk att jag inte vaknar, Det vore inte så bra. Men att vara vaken i tre timmar till känns inte speciellt lockande. Jada. jada, jada. /Helene 1 januari 2001 02:28 (eg 2 januari) And I'd give up forever to touch you And all I can taste is this moment And I don't want the world to see me And you can't fight the tears that ain't coming Ett dygn har passerat och ännu är allting sig likt. Nyårsdagen är den slappigaste dagen på hela året, tillsammans med midsommardagen. Känns som om hela staden sover på nått sätt. Nu ikväll har det snöat lite och ute är det tyst och stilla. Alla smällare har tystnat (tack&lov) Så börjar allt om igen, tre, fyra månader med kyla (iofs skulle det bli 6 grader här i morgon), fyra, fem månader där det ömsomt är varmt ömsomt kallt, tre fyra månader med regn, rusk och tillslut kyla igen. När jag var liten var det kul med de olika klimaten. Det är det inte längre, jag skulle vilja ha sommar året runt och kanske en dag med ösregn, en dag med snö och en dag då allting slår ut i blom och det luktar vår. Hit med värmen omedelbums! Om lite mer än en månad fyller jag år. Det känns mycket närmare nu än vad det gjorde för tre dagar sen. Konstigt. Jag skall fylla 25, ännu märkligare. När jag var liten var 25 jättevuxet. Nu känns det inte alls vuxet längre. För om det skulle vara vuxet att vara 25 så är jag illa ute. Iofs, när jag var liten tyckte jag att folk som var 15 var jättevuxna… det tycker jag inte riktigt idag. Har bara slappat idag, ätit pizza och glott på tv. På eftermiddagen var det Ivanhoe såklart, ingen nyårsdag utan Ivanhoe (jag har nog sagt det förr men jag hoppas fortfarande att han skall ta Rebecca i slutet *s*). Nu ikväll så såg jag för första gången "Borta med vinden". Den var ju skitbra (förvånar mig iofs inte). Innan har jag sett delar av filmen men inte hela (lite pinsamt). Nu har jag iaf spelat in den på video, ifall jag skulle ha nästan fyra timmar över nångång *s* The Sims är ett farligt spel, man fastnar ju i flera timmar när man spelar det. Dessutom hinner jag inte med ibland. de är dumma mot mig *s* Trots det skall jag nu sätta mig och spela ett tag (dvs i flera timmar). I morgon är en annan dag! /Helene 1 Januari 2001(Gott nytt år!) 01:50 Decembertunn luft Nu när Kungen är död År 2001. Känns lite spännande. Innan har det alltid varit en film, nu är det verklighet. Undrar vad som kommer att hända i år. Kommer jag att sitta framför min dator och skriva dagbok även om ett år? Eller har jag lagt av då? Att sia om framtiden är ganska svårt, om inte säga helt omöjligt. Men det är något magiskt med årsskifte, man ser nya möjligheter, nya chanser. Precis som om man börjar om från noll och alla sidorna i boken är tomma igen. Det dröjer inte allt för länge innan man inser att det eg inte betyder någonting alls. Förutom att man skriver 01 ist för 00 hädanefter. Den sista kvällen år 2000 befann jag mig på en middag hos två vänner. Det bjöds på morotssoppa (mycket god, salt och mäktig) till förrätt och pasta med fyra olika såser till varmrätt. man kunde välja på kyckling, räkor, grönmögelost och olivsås. Jag prövade endas kycklingsåsen. Den var mycket god och hade jag inte varit så mätt så hade jag även prövat räksåsen. Tyvärr är jag inte förtjust i varken oliver eller grönmögelost men de andra verkade tycka att det var gott iaf. Till dessert fick vi vaniljglass med hemlagad varm jordgubbssås. Smaskens. Strax innan tolv drog vi alla ut på Möllevångstorget där det alltid smälls bort en mindre statsbudjet på raketer. Det är även till en viss del förenat med livsfara att befinna sig på Möllan vid denna tid på året och dygnet. Det är inte direkt proffssmällare som befinner sig där och det flyger raketer hit och dit. Det är inte ovanligt att en eller flera raketer hamnar i folkmassorna. Jag fick en del av en nedfallande raket i ansiktet. Halvmysigt. Ingen fara skedd dock. När jag stod där tänkte jag på vilken dålig kombination det är. En massa fulla människor med raketer i händerna. Det kan aldrig sluta väl. Vilket det säkert inte gjorde för all heller. Såg en flicka bli bortförd av sin kompis och hon grät och höll för ena ögat. kanske en förslupen raket? Själv var jag ganska nykter och det var skönt. Har haft huvudvärk hela dagen och den har inte velat ge efter vad jag än har gjort. Dessutom känns det som om man nyktrat till av alla smällare & raketer. För även om det är farligt att stå på Möllan så är det oxå en självklarhet. Alla går dit och man brukar springa på en massa bekanta & vänner. Vilket vi givetvis gjorde. Jag och Arian tog dessutom en runda på Möllan för att se vilka vi träffade. Vi hamnade bland alla hårdrockarna och där känner jag inte så många. Men Arian hälsade till höger o vänster. Här kom det även fram en man och sa till mig att jag var väldigt söt och frågade om han fick önska mig Gott nytt år. Javisst, varför inte?! På nyår är alla glada och alla är vänner med alla känns det som. Iaf under ett par förtrollande timmar eller nått. Vi återsamlades på festen och de flesta ville dra vidare till andra fester så vi gick. Jag följde dock inte med. Huvudet bultade och jag var inte så sugen på att gå hem till folk jag absolkt inte känner. Inte när jag inte är på humör, då blir man bara ännu mer trött. Så nu sitter jag hemma och tar det lugnt. Det är skönt att sitta inne i värmen med skön musik i bakkgrunden. Nyårsfirandet är ändå överskattat. Man har sällan så kul som man har tänkt sig. Årets antiklimax. Men hoppas att alla andra har haft en trevlig kväll. Oavsett vad ni har gjort. Gott nytt år på er! Kram Helene |
|||
