En dag på Hogwarts

Jag satte mig käpprakt upp i sängen och slog upp ögonen. Jag tittade mot klockan på nattduksbordet, den var halv sju på morgonen,
jag hade försovit mig. De andra i Slytherin tyckte att jag hade fel uppfattning om vid vilken tid på morgonen som man borde vakna.
Jag klängde mig upp ur sängen och bäddade den, sedan drog jag undan förhängerna. Jag krängde på mig min Hogwartsklädnad och gick ut ur
sovsalen som jag delade med Pansy Parkinson och en massa andra förstaårselever. Jag gick ner till sälskapsrummet, drog fram en av böckerna
ur skolväskan och började läsa. Det var ett ganska tråkigt kapittel om en trollkarl som hette Argius Surius och var den suraste trollkarlen
på jorden. Jag satt just och undrade om han kunde vara släkting med Snape eller Filch då dörren till rummet öppnades och Pansy Parkinson kom
in.
- Godmorgon Pansy. Sade jag och log retsamt mot henne.
- Gomorron, Emelie. Hon satte sig ner i en av fotöljerna.
- Undrar om Lockman ställer till med något idag. Sade jag. Pansy log. Lockman var tillbaka, men han undervisade nu i det nya ämnet "Dueller"
Som var ett nytt, obligatoriskt ämne. Varken jag eller Pansy hade stått ut med hans omåttligt snobbiga person, utan ställt till med en hel
del. Lockman var jättsur på oss båda två.
- Det är synd att han måste sova just i vårat elevhem. Sade Pansy.
- Vad pratar ni om? Lockman kom in i rummet med sin nystrukna klädnad svepande omkring sig.
- Inget.
- Ni sade att det var synd att...
- ... Att Slytherin inte vann elevhemspokalen i år. Sade jag snabbt.
- Ja, det var verkligen synd. Instämde Pansy.
- Åh, nej. Jag hörde er allt. Ni pratade om mig.
- Gjorde vi? Sade jag chokat.
- Vad pratar ni om? Väste en iskall röst från poträtthålet som just hade svängt upp.
- Inget. Sade Pansy snabbt.
- Varför svarar folk alltid inte? Undrade Lockman förvirrat. Han hade tydligen inte hämtat sig från den lilla olyckan inne på hans kontor
för två år sedan.
- VARFÖR SKA NI TVÅ ALLTID TJAFSA MED NÅGON LÄRARE? Skrek Snape. NI KAN VISST ALDRIG HÅLLA KÄFTEN, NI TVÅ! Han klampade igenom
sälskapsrummet och smällde dörren efter sig.
- Vad i all världen tog det åt honom? Undrade jag.
- Jag vet inte, så sur brukar han inte bli. Han brukar i alla fall inte gå därifrån.
- Nej, det var verkligen inte likt honom. Instämde Lockman. Jag går och pratar med honom. Han gick ut ur rummet med ett förbryllat
ansiktsuttryck.
- Oj, oj, oj! Har ni varit stygga mot Professor Snape?
- Åh, nej. Stönade jag. Den där sliskiga rösten kunde man inte ta fel på.
- Stackars, stackars Severus. Stackars, stackars Severus. Stackars, stackars Severus. Sjöng Peeves.
- Stygga, stygga småbarn. Stygga, stygga småbarn. Stygga, stygga småbarn. Fortsatte Peeves.
- Håll tyst! Skrek jag och hoppade upp och bet tag i hans ena ben.
- AAAAAAAAAAJ! Skrek Peeves. Han svicsade därifrån.
- Oj. Sade jag ironiskt.
- Snape har låst in sig i sitt rum. Sade Lockman.
- Det har jag visst inte. Snape stod bakom Lockman. Han såg sur ut.
- Eran första lektion börjar om tre sekunder. Sade Snape skadeglatt. Ni hinner visst inte äta någon frukost.
- Inte ni heller, Proffesorn. Det är dubbeltimme i "Dueller" Som är det första ämnet idag. Och jag har hört att ni skulle hjälpa till idag.
Sade jag.
- Nu får det räcka. Sade Lockman.Min lektion har redan börjat och jag... Oj! Sade han. Det är bråttom, fort till Stora Salen, små vänner!
Skrek han och stormade ut genom porträtthålet. Snape följde efter.
- Oj. Sade jag och följde efter dem.
Snape hade tydligen hunnit om Lockam, som ensam joggade igenom en korridor. Vi sprang om honom och ställde oss längst bak i Stora Salen.
- Du får stå här framme. Sade Lockman till mig. Jag följde efter. Ibland så hade det sina fördelar att vara en kortaste eleven i skolan.
Pansy följde efter.
- Godmorgon, kära vänner! Som ni alla vet så har jag fått en mindre allvarlig knäskada. Därför så kan jag och Severus inte visa
hur en duell går till. Därför så presenterar jag stollt min assistent, Miss Chapman!
- Va? Sade jag till Lockman.
- Träd fram, lilla vän! Jag fnös och klättrade upp på scenen.
- Severus och Chapman ska visa hur en duell går till. Ni kan börja med att buga. Buga. Sade Lockman.
Varken Snape eller jag hade rört på oss.
- Oj. Sade jag och gjorde ett kast med huvudet. Snape gjorde likadant.
- Bra, tre... ta det lungt bara, Severus... två... ett... Inget fusk, nu.. NOLL! Både jag och Snape vrålade "Expelliarmus!"
Strålen från mitt trollspö och från Snapes trollstav krockade i luften. PANG!
- Ahhhhhhhhh! Lockman träffades av den gemensamma kraften och flög fem meter upp i luften, slungades bakåt och krockade med väggen med ett
otäckt brak. Några i åskådarhopen flämtade till.
- Vi får ta honom till sjukhusflygeln sade Snape. Han pekade på Lockman med sin trollstav och mumlade "Mobiliarus"
Han gick ut ur Salen med Lockman svävande frmaför. Då skriker en Hufflepuffelev.
- DU DÖDADE NÄSTAN VÅRAN BÄSTA LÄRARE! Han kastade sig fram mor mig. Han var otroligt kraftig. Han hoppade på mig. Vi slogs, och vi slogs.
- VAD HÅLLER NI PÅ MED? Skrek Snape. Han drar bort den feta Huflepuffeleven från mig.
Han hade en sprucken läpp,(Hufflepuffaren alltså, inte Snape) en blåtira och ett stort blåmärke. Själv så kände jag hur det forsade blod
från ett sår i pannan som jag hade fått när fetknoppen rev mig med sin trolstav.
- Vad har du gjort? Vrålar Lockman till killen. Han hade tydligen hämtat sig.
- Inget, hon hoppade bara på mig...
- DET GJORDE HON VISST INTE! Skrek Pansy.
- Nee. Det gjorde jag verkliten inte sade jag.
- Ni kan gå nu. Sade Lockman till eleverna.
- Inte du, Mr Vecklingster. Lockman drog tillbaka Hufflepuffen som hade hoppat på mig.
- Kom med här, Chapman. Pomfrey får titta på det där såret.
- Nej, de behövs inte...
- Jo, det gör det. Sade Snape bestämt och släpademig efter sig. Två tiimar senare stod jag i en korridor. Pomfrey hade fixat såret och jag funderade på om jag skulle sällla till med något.
- Hej, Emelie. Pansy stod bakom mig.
- Hej på dig själv. Sade jag. Ska vi?
- Jaaa...
- Hejsan lilla Chapman. Sade den fetan Hufflepuffen.
- Hejsan. Sade jag ironiskt.
- Nu ska du allt få, du din... Längre han han inte. Jag hade just fått syn på en spännande spak och drog i den.
En lucka öppnades i golvet ochkillen flög ner.
- Chapman och Parkinson, vad har ni gjort? Undrade Snape som hade dykt upp.
- Inget. Sade Pansy.
- Kom med mig nu. Sade Snape. Vi satte oss inne på hans kontor.
- Nu är dom säkert jättesura. Sade Pansy nöjt...

Av Emelie

Tillbaka


© Johanna Åberg
Vill du ta material så maila