1.Snapes Liv

- Idag så kommer det två par som vill adoptera ett varsitt barn. De kommer klockan 15.00, och när de är här så vill jag att ni uppför er
ordentligt. Mrs Figg spände blicken i de trettio barnen som stod framför henne.
- Mrs Figg! George McDonovan räckte upp handen.
- Ja, George.
- Kommer någon att adoptera mig?
- Det kan jag inte svara på lilla vän, sade Mrs Figg mjukt. Och Severus, inget tjafs om att det är fel att äta kött när de kommer,
för de ska äta middag här.
Severus Snape, 5 år gjorde en grimas.
- Man ska inte äta kött, sade han surt.
Mrs Figg skakade på huvudet.
- Spring ut och lek nu allesammans, ropade hon.
Alla barnen sprang ut till den stora lekplatsen på gården.
Severus suckade och gick bort mot stallet. Han sköt upp dörren och klev in. Han hörde en gnäggning längst bort i stallet.
Han skyndade fram till boxen allra längst bort i hörnet.
- Hej, Snowball, mumlade han och sköt upp boxdörren. Den lilla Skimmeln därinne frustade. Severus klappade honom på halsen.
Jag kan tyvärr inte rida dig nu, mumlade han. Han tog fram en bortse ur ryktlådan utanför boxen och började borsta hingstens hals.
- Varför är du alltid i stallet? Sade en röst.
Severus vände sig om, Mrs Figg stod vid boxkanten.
- Jag vet inte, Mrs Figg.
- Du borde vara ut med de andra barnen, de spelar Quidditch, det är ju du bra på, eller hur?
- Nej, jag vill hellre vara här, Mrs Figg, svarade han.
- Du är faktiskt det första barnet här som är intresserad av hästar, sade Mrs Figg.
- Mm, mumlade Severus frånvarande.
- Ja, nu måste jag i alla fall gå och se till de andra barnen, sade Mrs Figg och gick.

- Bra, nu kommer dom, nu uppför ni er ordentligt, sade Mrs Figg.
- Är det här barnen som jag får välja emellan? Undrade en kall röst bakom henne.
- Ja, Mr Mrs Figg vände sig om, bakom henne så stod en lång man.
- Tack så mycket, sade mannen.
- Barn, det här är Mr Dolder, sade Mrs Figg.
Mr Dolder vände sig till George.
- Vad heter du? Frågade han.
- G-George M-McDonovan, Sir, stammade George.
- Hur gammal är du?
- T-tio, S-Sir.
- Kan du några Trollformler, frågade Dolder skarpt.
- J-ja, n-några s-stycken, S-Sir, stammade George.
- Hur många då?
- T-tre s-stycken, Sir, stammade George osäkert.
- Kan du Avada Kedvara och Crucio? Frågade Dolder.
- N-nej, Sir.
Dolder skrattade hånfullt och vände sig till Severus.
- Vad heter du? Frågade han.
- Severus Snape, Sir.
- Hur gammal är du?
- 5, Sir.
- Kan du Avada Kedvara och Crucio?
- Ja, Sir.
- Bra, då tar jag dig. Dolder grep tag i Severus arm och började gå.
- Eh... Ursäkta mig, Mr Dolder, ni måste skriva på här först, sade Mrs Figg.
Jaha. Dolder släppte Severus arm och skrev på.
- Dessutom så har han Diabetes.
- Jaha, bra då. Adjö, Mrs Figg! Han tog tag i Severus arm igen och drog honom med sig ut ifrån gården.
- Aj, ni gör mig illa, Sir, kved Severus.
- Inte då, Dolder tog ett hårdare tag om hans arm.
Snape stirrade på Dolders ansikte, sedan flämtade han till. Mr Dolder var Lord Voldemort.
Senare samma kväll då alla barnen på barnhemmet hade gått och lagt sig s uppstod ett oroligt mummel i sovsalen där Severus hade sovit.
- Han, Mr Dolder, har inte han varit här förut?
- Jo, han var här en vecka innan Snape kom hit...
- Var det inte han som sade att vi var odugliga...
- Ja, feta små okunniga ungar...
- Feta... Hur kan man tycka att jag är fet?
- Det är Snape som är mager...
- Ja...
- Men, jag tror att Dolder tänker mörda Snape...
- Ja, stackars Snape...
- Jag tycker att det var orättvist att Mr och Mrs Heffler skulle adoptera George, dom borde ha adopterad Snape...
- Ja, det ville dom ju, men Dolder valde honom först...
- Jag tror att Dolder kommer att mörda Snape...
- Tänk, han tar den yngsta här på barnhemmet, och han kan mest...
- Barn, försök och sova nu, sade Mrs Figg ifrån dörröppningen. God natt, sov så gott.
- God natt, Mrs Figg, svarade alla i kör.
Mrs Figg log, satte på nattlampan och stängde dörren. Genast blev det tyst i rummet. Timothy Fletcher tittade mot Severus tomma säng,
suckade djupt och somnade.
- Nu är vi framme, Voldemort parkerade den flygande bilen utanför en mörk skog. Han grep tag i Severus arm igen och drog ut honom ur bilen.
- Våga inte smita, väste han hotfullt, för då dödar jag dig.
Severus ryckte på axlarna, som om någon skulle bry sig om han dog?
- Hör du det, då dödar jag dig, upprepade Voldemort ännu mer hotfullt.
- Och? Sade Severus surt.
Voldemort gapade.
- Då skulle väl Mrs Figg och de andra barnen bli förskräckligt ledsna, sade han hotfullt.
- Nej.
- Föresten, är du Mugglarfödd?
- Nej.
- Bra, för då skulle jag döda dig på en gång. Nu vet jag i alla fall vem du är. Jag kände dina föräldrar förstår du,
de var mina DödsÄtare, mina bästa DödsÄtare till och med.
Severus stirrade på honom, hade hans föräldrar varit anhängare till Voldemort? Varför hade ingen berättat det för honom?
- Och snart så ska du också bli en DödsÄtare, Voldemort log ett elakt leende. Du ska bli min yngsta DödsÄtare.

Severus stirrade på dörren till fängelsehålan. Det hade gått en vecka sedan Voldemort adopterade honom. Han mådde dåligt,
och det kändes som om han skulle svimma när som helst.
- Kom med nu, hördes en röst ifrån dörren. Voldemort kom in och grep tag i Severus arm.
- Du så ska du få träffa mina anhängare, och sluta dig till oss, sade han och drog med sig Severus igenom skogen.
- Nä, sade Severus.
- Crucio! Skrek Voldemort och pekade på Severus med sin Trollstav.
Snape föll ner på marken, han kunde inte röra sig. Det kändes som om hela kroppen frös till is, som om vartenda ben i kroppen bröts.
Ögonen rullade, och sedan efter 5 minuter så upphörde det. Severus reste sig upp, Voldemort log ett elakt leende och grep tag i hans arm.
Han fortsatte att gå. Efter en kvart så kom de fram till en glänta, där runt 20 personer stod.
- Det här är min nya anhängare, Severus Snape, sade Voldemort.
Alla stirrade på Severus.
- Men, min herre, är han 3 år eller så? Frågade en av DödsÄtarna hånfullt.
- Han är 5 år, och kan lätt ställa sig in hos folk, han kan Avada Kedvara och Crucio, han ska bli en DödsÄtare.
Bra, Severus sträck ut din vänstra arm. Gör det. Tillade han när Severus inte gjorde något.
- Hjälp till här, sade han.
En av DödsÄtarna gick fram och grep tag i Severus vänstra arm. Voldemort pekade med sin Trollstav på den. Severus stirrade,
där Voldemort hade pekat med sin Trollstav så fans nu ett märke, föreställande en döskalle med en orm ringlande runt huvudet.
Severus stirrade och låtsades vara lamslagen av chock, sedan så ryckte han sig loss och sprang därifrån.
- Ta honom! Skrek Voldemort.
Severus sprang ännu fortare, medan han kände en skarp smärta i sin högra arm. Han kom ut ur skogen, då svimmade han.
- Severus, Severus, kan du höra mig?
Severus satte sig upp, han satt på en gräsmatta och det regnade ute, och böjd över honom, så stod Mrs Figg.
- Vad gör du här? Frågade hon, och vad har hänt med din arm? Vart är Mr Dolder?
Severus svalde.
- Han är inte Mr Dolder, viskade han. Han är Voldemort.
- Va? Ropade Mrs Figg.
- Det är sant.
- Men hur hamnade du är? Frågade hon häpet.
- Jag sprang därifrån.
- Har du ont i armen? Undrade Mrs Figg oroligt.
- Nej.
- Kan du röra på fingrarna?
Severus försökte, men det gjorde så ont att han inte lyckades.
- Nej.
Mrs Figg kände på hans arm.
- Aj, kved han.
- Den är bruten, förklarade Mrs Figg. Vi tar med dig tillbaka till Barnhemmet så får Madam Conselly fixa det där.
Severus reste sig upp, Mrs Figg lade armen om honom och hjälpte honom till bilen, han knuffade in honom i framsätet och stängde dörren.
Severus spände fast bältet och Mrs Figg hoppade in. Sedan körde hon iväg. Severus lutade huvudet mot fönstret, sedan somnade han.
- Severus?
Han satte sig upp. Madam Conselly, föreståndarinnan för sjukhusflygeln på barnhemmet stod böjd över honom.
Jag ska fixa din arm, sade hon. Hon snuddade med sitt Trollspö mot Severus högra arm. Först så kändes det precis som när Voldemort hade
använt Cruciobäsvärjelsen mot honom, men efter 10 minuter så kändes den som vanligt igen.
- Severus, det är en sak du måste få veta, Mrs Figg stod i dörröppningen. Hon såg orolig ut. Stallet brann när du var borta, Snowball dog.
Snape stirrade på henne. Snowball fick inte vara död. Men han kunde inte göra något. Han skulle aldrig få se Snowball igen.
Snowball var borta, för alltid. Och han kunde inte göra något för att få honom tillbaka.
Tillbaka


© Johanna Åberg
Vill du ta material så maila