Cliff Burton i våra hjärtan
Född: 10:e Februari 1962
Avled: 27:e September 1986 i Dörarp
Strax efter en briljant Englands-turné, riktade Metallica sig ännu en
gång på Skandinavien där de spelade tre stora shower. På Olympen i Lund
(den 24:e september 86), Skedsmohallen (den 25:e september 86) i Oslo
och i Sonahallen i Stockholm (den 26:e september 86). Det började närma
sig gryningen på lördagen den 27:e September 86, och Metallicas två
turné-bussar var på väg till Metallicas fjärde show i Köpenhamn.
De reste längs en gudsförgäten väg mellan Stockholm och Köpenhamn.
Bortsett från de två bussarna var vägen helt öde, ingen var ute och
åkte så pass tidigt på morgonen.
Plötsligt, utan någon förklarlig anledning, precis före gryningen
vid ungefär kvart över 5 började en av bussarna svänga kraftigt och
började kana ner på fel sida om vägen. Den gick inte att kontrollera,
och en krasch var oundviklig.
I bussen fanns alla fyra bandmedlemmarna tillsammans med trum-
teknikern Flemming Larsen, gitarrassistenterna John Marshall och Aidan
Mullen och managern Bobby Schneider.
John Marshall: " Vi var på en två-filig väg. Bussen svängde
åt höger, och jag tror att buss-föraren över-korrugerade,
svängde hjulen åt vänster för att få oss tillbaka på vägen.
Hjulen fick fäste och bussen svängde helt runt. Den bakre delen
av bussen gled och slirade och studsade på hjulen. Det var just
då vi alla började vakna upp. Jag tror jag studsade ur min brits.
Britsarna var som brickor med skum på. Skummet hölls på plats av
en trälist. När bussen började skaka studsade min rygg mot listen.
Efteråt kunde jag knappt gå, så ont gjorde det. Slutligen gled bussen
på smutsen längs vägen. När hjulen tog rullade bussen över på sidan."
Bussens korta men hemska utflykt skulle komma att sluta 60 fot
längre fram på asfalten. Vid den här tiden låg bussen på sidan i ett
dike nära Ljungby, närmare bestämt i Dörarp.
Under den oundvikliga förvirringen som följde lyckades den största delen
av den välta bussens passagerare kravla sig ur vraket. Mullen och Larsen,
som hade sovit på högersidans britsar, satt fast i över tre timmar innan
brandkåren lyckades få ur dem ur spillrorna. De som fanns där var tre av
de fyra bandmedlemmarna. Det var sant att de som överlevt hade haft extrem
tur som klarade sig med bara mindre inre skador och schockar. Lars bröt
ett finger, James led bara av ytliga mindre skador och det hade svartnat
för Kirks ögon. Kirk, som hade svimmat efter att ha kastats ur sin brits,
vaknade till medvetande och lyckades ta sig ut genom en nöd-sidolucka.
Bobby Schneiders arm gick ur led (han var turnémanager).
Polisen som anlände arresterade genast bussföraren på rutin. Senare släpptes
han efter utredningen som visade att det var en isfläck som orsakat olyckan.
Den här episoden var en verkligt tragisk och förrödande olycka som förgjorde
sättet Metallica var uppbyggt på.
John Marshall berättade senare:
"Vi satt allihopa där ute i iskallt väder, jag i mina strumpor och kalsonger
innan någon gav mig en filt. Jag minns att Kirk och James skällde på föraren.
Vid den tiden började vi alla att förstå att något var fel med Cliff. Jag
minns att James gick en bit bortåt vägen för att se om det fanns isfläckar
där, eftersom föraren skyllt på att han hade glidit på is. Kirk grät."
Oturligt nog hade det varit en ödesdiger händelse i olyckan. Den avlidne
individen visade sig vara en i gruppen. Cliff sov på högsta nivån på den
högra sidan av bussen när den började kränga, och han kastades ut genom
ett fönster. Tilläggas kan också att Kirk och Cliff lottade om vem som
skulle sova på den platsen, så det kunde lika gärna ha varit Kirk som dött.
Britsarna stjälpte som dominobrickor, och allt resulterade
i en stor hög. Han krossades av bussen och dog direkt.
Så, tragiskt nog, på de där ödesdigra sekunderna på den ensamma vägen hade
Metallicas drömlika tillvaro krossats till en helvetisk mardröm.
Deras 24-åriga bas-spelare, Cliff Burton, var död!
James Hetfield:
Jag såg honom ligga under bussen, hans ben stack
ut. Jag kommer ihåg att buss-chauffören försökte ta
en filt som låg under honom och ge till någon annan.
Jag sa bara "Don´t fucking do that!" Jag ville bara döda
honom. Jag vet inte om han var full eller körde på en isfläck.
Jag visste bara att han hade kört bussen, och att Cliff var död.
Jag minns att våran turné-manager sa. "Okej,
samla bandet och ta dem tillbaka till hotellet."
Jag kunde bara tänka, bandet, det finns inget band längre,
det är bara tre killar!
