Drömmen du bär -99

Sid 31. SÖNDAG DEN 14 FEBRUARI. Vilken kväll det blev i går! Vi var en grupp om fem flickor som kom att prata religion och filosofi. - - Visst står jag själv på samma ställe även efter gårdagens resonerande, men jag är så glad åt våra samtal. Vi kom varandra så nära. Alla kan emellertid inte dras med i diskussionen. Det är inte heller alla som vill. Solveig sa t ex när hon hörde talas om debatten: "Det finns två saker man inte ska diskutera: politik och religion." Nähä?

ONSDAG DEN 17 FEBRUARI. Vi har fått tillbaka husdjursskrivningen. Jag hade högsta poäng och Bra! Jag kände mig dum när Antman talade om det, högt, för allihop. Barbro och Britta hade båda en halv poäng mindre än jag. Det var snällt av fröken Antman att ge mig denna uppmuntran. - Sedan har fru Berglund gått igenom kapitlet fortplantningen i hälsoläran. Jag ville kräkas - det är så äckligt! - men samtidigt var det intressant att få höra hur det förhåller sig, utan krusiduller och omskrivningar. Men visst finns det fortfarande frågetecken. Fru Berglund uppmanade oss att fråga om det är något vi undrar över, men det gjorde vi förstås inte.

Sid 74. Malin ringde och småpratade en kväll.
- Vad gjorde du över helgen? frågade hon.
- Ingenting, svarade Nora sanningsenligt.
- O, vad jag tycker synd om dig! utbrast väninnan. Längtar du inte efter något?
- Tja, jag hade gärna gått på bio i lördags, men det går ju ingen buss upp till Skogsbyn på lördagskvällen, så...

Hon gjorde en ironisk grimas åt sig själv. Hon hade slingrat sig undan den besvärliga frågan. Inte längtade hon speciellt mycket efter att gå på bio, men något måste hon ju säga. Om man inte ens längtade, då var det nog riktigt illa ställt.

Sid 88. De hade lämnat av Malin och hennes sällskap. Nu satt de i bilen vid Bengts mjölkbrygga och pratade.
- Vad är det du grunnar på? frågade han.
- Grunnar jag på något?
- Ja. Tror du inte att jag märkt det? Ut med språket nu!
Det gick inte att komma undan. Öjvind nöjde sig inte med hennes halvkvädna visor. Hon förvånades över hans envetna frågande och hans förmåga att lyssna.
- Vad drömmer du om då, i stället för det här?
- Tja, säg det! Det är så vagt.
- Men något är det?
- Det är väl mest en känsla jag har. Jag skulle vilja läsa mera, se mera, kanske jobba i södra Sverige eller så.
- Jag har varit söderut, sade han. Vi var ner och tittade på ett jobb, jag och en kompis. Det är likadant där som här. Tro mig! Folk arbetar, äter, sover, älskar och hatar överallt. Precis likadant.
- Ja, det är klart. Men...

Hennes jag blev granskat och vänt avigt och rätt. Hon tyckte om honom därför att han kunde diskutera, men samtidigt ville hon komma undan hans analys. Den var så skarp. Hon såg sig själv och sin velighet med hans ögon. Det var besvärande.

Sid 101. Huset de kom till var ett rödmålat före detta bostadshus. Här hade bott folk för inte så länge sedan, förstod Nora. Ladugården verkade också fullt användbar. De steg in i det stora köket och Linus började genast göra eld i spisen. Skafferiet fanns till höger om köksdörren och till vänster om den stod en liten diskbänk med zinkbaljan upp- och nervänd i väntan på disken. På väggen ovanför fanns ett skåp för kärlen.

Nora packade in varor i skafferiet. - -
- Du får tänka på att ha allt under lock, sade Linus. Vi har nog en del småfolk som vill dela maten med oss.
Jaså, råttor. Ja, det fick man räkna med i skogen.

Karlarna tog fram tallrikar och åt en kall frukost; tunnbrödsbryta med falukorv. Nora förstod att de var ivriga att komma ut i skogen. Klockan var redan tio och den här årstiden gällde det att ta vara på dagsljuset. - - -

Kockans rum bestod av två lämmar från en rastkoja, som var uppställda i ett hörn av köket. Väggarna nådde inte ända upp till taket och meningen var nog att värmen skulle leta sig in den vägen. Kuren var lika lång som sängen. Ett litet bord och en stol stod inklämda till höger om dörren. Mera rymdes inte. Nora rullade ut sovsäcken och filten på halmmadrassen därinne och satte ryggsäcken innanför dörren. Hon konstaterade att den gick att regla inifrån och kände sig ganska nöjd med sin vrå.