Åren går över Myrlandet -89

Sid 17. Det blev fred samma vår som vägen togs i bruk. På examensdagen körde bilen med de hemvändande skolbarnen den nya vägen för första gången. Tjällossningen och det faktum att vägen ännu inte grusats, gjorde färden allt annat än angenäm. Chauffören svor och ångrade att han inte valt den gamla vägen. - -

På hösten återuppstod skolan i Myrlandet. En gammal buss körde runt i småbyarna och samlade ihop de barn som fanns. De blev arton stycken från fem olika klasser. De gick i samma skolsal och undervisades av en lärarinna. - - -

Denna höst behövde inte Frans Larsson och Lars Stål frakta sin mjölk till Hedmark. Varannan dag körde en mjölkbil vägen förbi, och nästan genast blev kolonisterna medlemmar i producentförening och började leverera mjölk till mejeriet i Hamnvik.

Sid 19. Familjen Stål var laestadianer. Det var inte något de gick omkring och skröt med. Snarare var namnet ett kors de hade att bära.
- Vi är kristna, helt enkelt. "Laestadian" är ett skällsord, men det var visst "kristen" också från början, förklarade Selma för Tora Lindström, som tålmodigt lyssnade till grannkvinnans utläggning. Inte är det någon garanti för saligheten att man kallas si eller så eller tillhör det eller det kristliga partiet. Det viktiga är att man kommit in genom den trånga porten, och det är att man tagit emot syndernas förlåtelse i Jesu namn och blod. "Ordet vart kött och tog sin boning ibland oss." Det skedde när Frälsaren kom för att lida, dö och uppstå, men inte tog han det Ordet med sig när han uppsteg till himlen, utan det är "kött" än i dag. Det vill säga att han bor i sina barn. - -
- Ja, nog är det sant, bestyrkte Tora.

Tora var inte kristen, men Selma hade alltid en känsla av att grannkvinnan lyssnade med intresse. Här var en själ som sökte, och "den som söker, han finner, och för den som klappar skall varda upplåtet". När nöden blev tillräckligt stor skulle Tora åtminstone veta var hon kunde finna det levande Ordet.

Sid 76. Andra veckan Greta var i tjänst blev det slakt. Axel kom och slaktade grisen och en kalv.
- Gud nåde dig om du åker till BB innan vi har det här klart! sade Greta till Mary. Jag kan inte ta reda på allt det här.
- Det kan du visst, det, bara du vill, retades Mary, men jag har ju sagt att jag nyper igen. Jag förstår inte vad du oroar dig för.
De skar ned kött och fläsk i glasburkar och kokade in dem. Den stora konserveringsapparaten puttrade på spisen dagarna i ända. De gjorde saltlake, som tömdes över sidfläsket i träsån. Den sattes sedan ned i golvkällaren under köket. De gjorde blodpalt och de kokade kött och fläsk, som de malde till syltor och korvar. Det doftade mat, och till sist kändes hela tillvaron flottig och hal. Men humöret var det inget fel på. Mary var ivrig att få undan allt, och hennes arbetslust smittade av sig. - - -

Greta skickades till Vikbergs med några smakbitar från slakten.
- Skidrar du? frågade Agnes sedan hon tagit emot och tackat.
- Ja, jag åker på skaren. Man får kryssa litet för barjordfläckarna, men det går bra.
- Vet du, det är något som jag längtar efter, sade Agnes stilla. Tänk om man finge åka skidor på skaren en gång till, när solen lyser mellan träden och det är så fint...
Greta rörde i kaffet och såg förundrad på den gamla kvinnan. Det var underligt att tänka sig tant Agnes på skidor. Tänk, att hon längtade efter det och att hon troligen aldrig mer skulle få göra det!
- Ni kanske kan prova i dag, sade Greta försiktigt.
Agnes smålog vemodigt.
- Nej, jag får vara glad så länge jag kan gå och skjuta sparken. Skidor har jag nog åkt det jag ska.
- Jag tror inte att jag sett tant Agnes på skidor någon gång.
- Nej, det är knappast troligt. Men jag brukade fara till skogen en sväng varje år, om jag var på benen. Jag skyllde på att jag skulle ta påskris eller kvastris eller så. Det var mest för att få komma ut och komma undan alla som var på en och runt om en. Men nu har man kommit andan, så nu behöver man ingenting att skylla på.
Agnes teg och såg ut genom fönstret på den solglittrande skaren och vårens första barjordfläckar. Greta ville trösta men visste inte vad hon skulle säga.