Många läser August Strindberg, Selma Lagerlöf eller någon annan stor svensk författare, men när jag läser svensk litteratur i, som jag kallar det - klassikersnitt, blir det helst Sven Lidman.

Intresset för Sven Lidman har gått upp och ned i Sverige, både inom kulturlivet och frikyrkorörelsen, därför tänkte jag att jag skulle presentera honom här, för den intresserade.

Sven Lidman föddes 30 juni 1882 i Karlskrona, och gavs namnet Carl Hindrik Sven Rudolfsson Lidman. Hans fader Rudolf Lidman var fil.dr., men hade trots denna sin utbildning ett tjänst inom tullverket. Hans mor Olga, född Wolf, kom ur en rik borgarfamilj.

Sven Lidman älskade genealogi, och studerade och uppehöll sig ständigt vid sin släkts bravader och titlar och göranden. Det var framförallt på faderns sida dessa nmankunniga personer fanns att se upp till, även om det på moderns sida fanns en viss förmögenhet att visa sitt intresse för.

Sven Lidmans far Rudolf dog tidigt och Sven hamnade under sin farbros Sams kära och väna hand, där han bodde på somrarna. Sam bodde och levde sitt liv enbent efter en olycka i militären i Västrerås.

Sam Lidman var en ståtlig man och ungkarl, han var en typisk renlevnadsmänniska och kan tyckas vara en tvångsmässig och rigid människa, detta kan man tvista om, men hans påverkan på Sven kan man inte förneka.

Sven tog sin examen och fortsatte sedan att läsa vid Uppsala Universitet och lyckades ta en jur.fil. examen, men fortsatte sedan till det militära, där han fortsatte att drömma och upplevde driften, som var mycket stor.

Här började Sven Lidmans estetiska period, vi följer i fotspåren på dem som delar in Lidmans liv enligt Kierkegaards stadier, det estetiska, etiska och religiösa stadiet; och från denna period skall läsa några dikter av Sven Lidman.

Det blir dikter från Pasiphaë 1904, Primavera 1905, som gjorde Lidman känd, då Oscar Levertin nästintill geniförklarade honom, Källorna 1906, Elden och altaret 1907, härefter slutade Lidmans diktarådra, inte helt, men nästan. Det kom en diktsamling till 1933 och det var Oroligt var mitt hjärta.

Sedan börjar Sven Lidmans etiska period med romanskrivandet, som hänför sig till Sveriges storhetstid, dock med ett mycket etiskt innehåll. Lidman hade gift sig med Karin Thiel under sin estetiska period men skilde sig efter några år, och hamnade i en religiös kris med dragning åt det katolska, samtidigt som han översatte Augustinus Bekännelser där han framförallt har uppmärksammats för sin egen inledning, som är bombastisk, skön och lidelsefull.

Lidman blir uppmärksammad av Lewi Pethrus och upptas snart i den stormande pingstväckelsen och blir Pethrus närmaste medarbetare, som predikant och redaktör. Många av hans predikningar stenograferas och ges ut i bokform, men efter en uppslitande schism mellan Lidman och Pethrus begär Lidman urträde ur Filadelfia i Stockholm och blir i stället medlem i Östermalms fria församling, och fortsätter att skriva efter en andra s k omvändelse, härefter kommer de s k bekännelseskrifterna, eller memoarerna.

Jag själv har funnit mycket nöje, igenkänning och sorg när jag läst hans memoarer. Det har talats om att dessa memoarer delvis är ett verk av hans son, Sven, som då arbetade på förlaget Natur och Kultur, men jag känner bara äkthet när jag läser dem. Vi kommer förhoppningsvis kunna läsa några rader ur dem senare. Men till att börja med får den som vill ta sig vidare till det urval jag gjort av hans dikter från dessa hans diktverk.

Jag hoppas kunna, om tid och känsla leva vidare, att utöka denna biografidel och uppdatera hans dikter. Vilket jag hitintills inte haft tid till. Förlåt. Men läs hans böcker, särskilt hans biografier - de är fantastiska. Hans diktböcker, som är oerhört svåra att få tag i, men de kan finnas på en del bibliotek.