Kärlek - vad är kärlek? Alla vet på något sätt vad kärlek, men vem kan definiera den, vem kan förklara den? Jag tror ingen kan säga vad kärlek är. Den är ett mysterium, och jag hoppas att den så får förbli. Nu har forskarna slagit fast att de som är förälskade är galna, rent vetenskapligt är det nu bevisat. Och det har vi alla vetat givetvis, men nu är det vetenskapligt bestämt genom kemiska analyser av vår serotoninhalt, som då blir låg, liksom hos de som lider av tvångsneuroser, och vårt beteende är också galet. Men vilken glädje att det fortfarande finns dårar, det finns det alltför få av. Dårarna saknas, och nu menar jag inte dårar ur ett gammal testamentligt perspektiv utan ur ett nytestamentligt. Vi skall vara dårar. Det kan inte vara fel att pröva dårskapen på detta underbara sätt.

Som vanligt är detta bara reflektioner, jag skriver dem för att själv komma vidare, det är en form av bearbetande för mig, och jag tror inte att det är fel, man lär sig alltid något. Men finner du mina reflektioner, tankar och ord stötande får du inte döma mig för hårt vid det första påseendet, fråga mig först, sedan må du döma mig om du vill. Jag är en dåre jag med.

Jag kan inte rå för det, men när jag tänker på kärlek, så går mina tankar ofelbart till kärleken mellan man och kvinna, det är ett trångt perspektiv, men jag är väl också fången och offer för vissa föreställningar. Men här kommer jag nog att prata om kärleken mellan man och kvinna, men som den dåre jag är så tror jag att en del av detta tänkande också kan överföras direkt eller indirekt på andra typer av kärleksförhållanden.

Nya Testamentet avfattades på grekiska och de hade i stället flera ord för kärlek, en del framhåller att det finns fyra en del tre, i den tradition jag är uppvuxen i har man alltid framhållit tre. Jag vet att Rollo May som skrivit boken "Kärlek och vilja" framhåller fyra. Men då jag känner mig hemma i den tradition jag står i och i det jag fått höra sedan barnsben så håller jag mig till dessa tre.

Vi skall inte dyka ned djupt i dessa ord eller begrepp bara förtydliga att de finns. Det var eros, som för grekerna var en gud(eller halvgud), och alla som läst Platon har säkert läst om Sokrates samtal om kärleken och kärlekens gud - eros. Det är i alla fall den sinnliga kärleken, den som kan finnas mellan man och kvinna. Sedan har vi philia, som är den kärleken som består mellan vänner, släktingar o.s.v, samt till sist den gudomliga agape, den självutgivande kärleken. Det får räcka så.

Jag känner, min vän, att jag redan har tagit dyrbar tid av dig. Jag skall skynda vidare.

Den som känner eros makt, jag menar nu inte driftens makt, det är något helt annat, men kärlekens makt är något helt annorlunda. Jag tror att kärleken begär, men det är inte samma begär som begäret efter makt, lust, avund eller annat eländigt. Ty kärlekens begär är ett mysterium, och många vet att de inte begär den de älskar. De begär i stället någon helt annan. Det är som om de inte kan älska och begära samma person, det var det jag trodde kärleken gjorde. Hur konstigt är inte detta. Men det måste ha med skulden att göra på något sätt. Varför skulle man inte kunna begära den man älskar? Om nu begäret är rent, om det är s a s befruktat av kärleken till denna person. Freud talade om detta, att man älskade en och begärde en annan. Han menade att det hade med oidipuskomplexet att göra(utan att för den delen göra en djupdykning i psykonanlytiska teorier), men frågan är om detta stämmer. Vi har psykologiserat allt för mycket av det mänskliga livet och sönderstyckat det så att inget finns kvar av den helhet vi så väl behöver.

Freud menade att drifterna i det omedvetna fanns där och de styrde oss och vi var som en ryttare på en icke inriden häst, har inte en chans att styra henne. Denna drift tvingar oss till en massa saker, samtidigt har vi ett överjag som säger stopp och kanske en omvärld som också vill säga sitt och det stackars jaget har inte en aning om hur det skall stävja alla dessa viljor. Samtidgt finns också alla dessa fixeringar och umbäranden från det förflutna och vi är fångar. Vad har nu detta med kärlek och göra, kanske du frågar dig? Det vet jag inte än, men snart hoppas jag.

Jo, vi vet någonstans att våra begär är fel. Att vi har behov, kan inte på något sätt förnekas, vi har behov av mat, sömn, vätska, kärlek - en massa behov. Men behov kan också ta sig fomer av begär. Och alla dessa behov kan bli dödande behov. Vi kan äta för mycket och sova för mycket och nyttja vår kropp till orent leverne på olika sätt. Då blir det fel. Men på något sätt måste det också finnas ett rent begär, ett begär efter någon man älskar. Detta är och förblir ett mysterium och därför svårt att genomlysa. Gud har också ett begär efter oss. Han älskar oss och därför får han ett begär efter oss, kan du förstå. Det står i Bibeln att Gud älskar oss med en nitälskande kärlek, alltså svartsjuk. Han begär oss helt för sig själv, såsom det är med kärleken. Det finns ett rent begär, men ack så lätt det kan bli förorenat, vi är så lättlurade vi människor.

Maten är till för magen men kroppen är till för Herren skrev Paulus till de promiskuösa korinthierna. De hade nog inte riktigt samma problem som vi har idag med maten, har jag förstått. Men korinthierna trodde att de kunde bruka sin kropp hur som helst, den var bara ett skal utan beröring med resten av människan, som vi tror idag på många sätt. Även om vi så slagit fast om det psykosomatiska så har man ändå inte tagit fasta på det när det gäller sexuella relationer. Men det skall vi inte prata om här.

Vad jag skulle vilja slå fast är, att det kan inte finnas en sann kärlek utan etik(ett väl använt ord idag). Det kan inte finnas sann kärlek utan gränser för mig själv och andra. Det kan inte finnas sann kärlek om inte den självutgivande kärleken får korrigera, om inte agape får korrigera eros. Eros är underbar, låt oss tacka Gud för eros, men också för agape. Och vi får aldrig glömma att den sanna kärleken har ett pris och ett offer. Gud själv är det största exemplet på detta. Han älskade oss till döds. Vilken fasa och vilken glädje. Han betalade kärlekens pris.

Låt oss se kärleken som ett av livets stora mysterier.Och den goda nyheten måste väl också i dessa korta ord: att man får begära den man älskar.