Navigering


 

Känner du igen situationen!?

Att paddla enbart efter karta i obekant skärgård och över öppna vatten kan bli både jobbigt och tidsödande.
Situationen till höger är typisk, först paddlar man komfortabelt  i medsjö och medvind mot något som ser ut som en öppning. När man sedan upptäcker att man kommit fel, tvingas  man söka sig fram längs stranden i sidsjö och sidvind, bland bränningar och vågor, som tycks komma från alla håll.

Har du en spegelkompass, så kan du klara dig något sånär att hitta rätt på en gång. Landkompasser är dock primitiva hjälpmedel för orientering till sjöss d.v.s. navigering. Felet vid syftning ökar med avståndet och avstånden är alltid stora - 1 km är inte ovanligt.

Nej, lär dig den teknik, som används av andra sjöfarande och du ska finna att navigering ger dig ytterligare innehåll i paddlandet.

Vilken utrustning behövs?

Du behöver:

  • en båtkompass
  • en transportör
  • karta eller sjökort

Båtkompassen

I båtkompassen är kompassnålen utformad som en cylinder, som vrider sig när kanoten girar. Cylinderns mantelyta är graderad runt om med ett streck för t.ex. var 5:te grad, från 0 grader till 360 grader.

När kompassen är placerad på kajaken, avläses färdriktningen - kursen - med hjälp av ett indexstreck på kompasshuset. Kursen på bilden till höger är 82 grader. I stark blåst eller ström får man ta hänsyn till avdriften i sidled.

För tjugo år sedan gjorde jag en hållare för att sätta fast en gammal båtkompass på kajaken. Jag skrev också en artikel i kanottidningen "Kanotnytt" om navigering. Några år senare fanns en kanotkompass att köpa men jag visar ändå arrangemanget för den som har lust att göra något eget.

Transportören

Transportören används för att bestämma paddlingsriktningen. Riktningen eller kursen mäts relativt norriktningen, se kompassen.

Transportören är en sorts graderad vinkelhake, utförd av transparent material. Transportören på figuren är, här för tydlighets skull, graderad med linjer för var 30:e grad. Normalt brukar den vara graderad med en linje för varje grad. De övre gradtalen, normalt med röd text, användes för att bestämma västliga kurser och de undre, normalt med svart text, för ostliga kurser.

Kursbestämning

Transportörens långsida läggs längs den önskade färdriktningen. Långsidans mittpunkt läggs över en nordsydlinje på kartan. Kursen avläses där kartans nordsydlinje passerar kursgraderingen på den nedre av transportörens kortsidor.

Om avståndet är för stort mellan en av kartans nordsydlinjer och transportören, när den är utlagd utefter paddlingssträckan, kan man förskjuta transportören utefter dess långsida. Det kan man göra genom att styra upp långsidan med en linjal eller - varför inte - med två fingrar som i figuren nedanför!

Ibland får man memorera några kursvinklar och motsvarande brytpunkter i förväg, om förhållandena är sådana att man inte har en chans att bestämma ny kurs. Exempelvis när man rundar den lilla holmen på kartbilden ovan i sjögång och stark vind.

Kartan

Kartan bör ha skalan 1:50000. Detta innebär att 1 cm på kartan motsvarar 50000 cm i verkligheten eller 500 m.
Tar man 1 timma på sig att paddla 5 km, så motsvarar detta på kartan hela 10 cm! Man kan mäta hastigheten i knop eller nautiska mil per timma. 5 knop under en timma innebär att man förflyttar sig 5 nautiska mil eller 9,3 km (omräkningsfaktor x 1,852.)

Svenska Kryssarklubbens skärgårdskarta är utmärkt för skärgårdspaddling. På denna kan man hitta alla slags informationer. T.ex. om djupförhållanden, bränningar, serviceinrättningar, affärer, nödtelefoner och sist men inte minst viktigt - var man inte får gå iland - fågelskyddsområden.
Det är självklart att man respekterar dessa förbud!
I inlandet använder vi den topografiska kartan med information om berg och dalar men inte om djupförhållanden, affärer och serviceinrättningar som i Kryssarklubbens karta.
I valet mellan sjökort och topografiska kartan väljer jag sjökortet. Information om djupförhållanden är väsentliga. Över grund och där vågorna träffar på skär och holmar blir vattnet oroligt och svårpaddlat. Grunda vikar är inte så dumt ibland - bara kanoter kan komma in.

Kartfodral ja. I fodralet förvarar man kartor, transportör och turistinformation m.m. Fodralet måste sitta fast på något sätt. På kanoten eller på dig själv. Jag har använt ett kartfodral för skidorienterare. Med bärband runt halsen och fästband runt livet.

  

 

Version: 01.03A
© Gunnar Wallgard

Antal besökare f.o.m. 01-03-01: