Kenneln har tilldelats följande utmärkelser:

 

Svenska Kennelklubbens Bruksuppfödarepris

Svenska Kennelklubbens Bruksavelspris

Svenska Brukshundklubbens Korningsdiplom för avelstik

Svenska Brukshundklubbens Korningsdiplom för uppfödare

 

              

 

 

En liten presentation av oss ...

 

Sivert

Min första hund fick jag 1946, blandrasen Kim. Nästa hund var collien Zan och då blev jag även medlem i SBK och SKK. Efter fullgjord värnplikt tingade jag schäfervalp hos kennel av Klodoburg och sedan även hos Alex' kennel, men tikarna gick tomma. Istället inköptes dobermannen Anios Peter Pan. Han blev SE UCH och tävlade som rapporthund. År 1957 kom schäfertiken Frejahöjdens Ferra som fick ge namn åt kenneln.

 

Jag var bruksprovsdomare (1:a klass A) och korningsdomare tills åldersstrecket satte stopp. Tidigare även unghundsbeskrivare

för schäfer. Vid Bruks-SM 1985 i Halmstad dömde jag skydds-hundarna och vid Polis-SM 1966 i Arboga uppletande.

 

Jag har tävlat i rapport, spår och sök samt varit motförare till

SE BCH Ferradalens Ferro, se nedan. Ferro är en av de allsidi-gaste hundar jag fött upp.

 

Första kullen föddes 1962. I denna kull fanns bl.a.

SE BCH  TJH Ferradalens Aquito (Skh III, Sph I), ägare

Bo Sultán, Köping, som på SM i skydds placerade sig 2:a 1969 och 5:a 1970.

 

Hittills har 31 kullar fötts, så det har inte varit någon stor uppfödning. Aveln inriktas på mentalt och bruksmässigt bra hundar, vilka även ska ha en bra exteriör.

 

 

 

 

Ulla

Blev medlem i SBK 1967 och delägare i kenneln 1976.

Jag hade då collien Thåågårdens Ritzy-Mitzy och senare Bermarks Golden Assica. Har varit med och tränat och

tävlat med kennelns hundar samt vid planering och uppfödning av valparna. Dessutom är jag utbildad

instruktör och har även genomgått mentalkurs.

 

I sista kullen som Sivert och jag födde upp finns en

verklig allroundhund, nämligen Evas tik LPI  LPII  SE VCH  LPIII  LPELIT  SE LCH Ferradalens Elinor som även

erövrat cert i spårhundsgruppen samt tagit cert och BIR

på utställning.

 

 

 

 

... och delägare fr.o.m. 2009

 

Bosse

Min första schäfer var Bunks Sally som hämtades hem från Danmark. Hon efterföljdes av Ferradalens Ferro som blev BRUKSPROVSCHAMPION och SVENSK MÄSTARE i rapport samt även tog cert i spår och cert, BIR, BIG-2 på utställning.

 

 

Sedan blev det många års uppehåll med tävlandet bland annat för att mitt arbete tog mycket tid. När jag blev sjukskriven fick jag överta Cliff från Eva och började tävla igen. Det var ju hon som tränat upp honom och det märktes på resultaten. Det var nog Cliff som var ute och tävlade med mig. Men hur som helst med det: En hund att aktivera sig med när man inte mår bra kan verkligen göra underverk.

 

Det huvudsakliga uppdraget inom Brukshundklubben under åren har varit som domare för bruks- och lydnadsprov. Medlem i Brukshundklubben har jag varit sedan 1966, blev 1:a klass A-domare 1972 och utbildad instruktör ännu tidigare, men instruktörsjobbet är sedan flera år lagt i malpåse.

 

 

 

Eva

Medlem i Kennelklubben och Brukshundklubben har jag varit sedan 1961. Blev utbildad instruktör för bruksgrenarna 1967 och

20 år senare även för agility. Nuvarande uppdraget i Arboga BK

är inom tävlingssektorn.

 

Min första hund fick jag som 12-åring, storpudeln Botilda "Lottie". Helt fel ras på den tiden då det enbart var brukshundar som fick delta på bruksprov. Men det ändrades efter några år. Lottie blev godkänd i segrarklass spår, uppflyttad till högre rapport och vann t.o.m. en draghundstävling. Ett par år senare hade jag lyckats tjata till mig en hund till, riesenschnauzern Cleo. Och på den vägen är det. Det har alltid funnits flera hundar samtidigt.

 

Och så ett hopp till år 2000 då Sivert ringde och talade om att de

fått en kull schäfervalpar. Vi hade då 14-årige storpudeln "Rambo"

(SE LCH) och hans 8-åriga söner, "Chivas" (SE LCH) och "Jim"

(LP3  SE UCH  FI UCH). Så det blev en schäfer igen = Cliff.  4,5 år

senare kom Ferradalens Elinor och två år därefter överlät Sivert

och Ulla schäfervalpen Birkelands Ferra på oss. Och när den siste

av storpudlarna måste tas bort blev det två toypudlar istället.

 

Flera raser och individer med olika inriktningar har gjort att man provat på en hel del inom hunderiet: bruks- och lydnadsprov, utställningar med tillhörande klippning / trimning, drag, agility, vallning, grytprov och viltspår.

 

Och ett bra motto är:

Ingenting är omöjligt - det omöjliga tar bara lite längre tid.