Känn igen en vandringssägen:

* Det är alltid tal om ett drama fyllt av underliga 
händelser, märkliga sammanträffanden och ett slut 
som antingen är roligt eller skräckinjagande. 
Den är trovärdig och saknar lösa ändar.

* Historien kan ha verklighetsanknytning men är 
nästan alltid mycket vidareutvecklad.

* Huvudpersonen är någon nära berättaren. 
Men historien kan också ha stått i tidningen.

* Platsen är ofta ett område som alla känner men den 
exakta punkten är aldrig angiven.

* Om man försöker nysta upp historien finns det 
aldrig någon dokumentation. Spåret försvinner i ett 
dimmigt intet.


- Lisa Förare Winbladh har sagt en intressant sak om 
myter i "Vår Föda" nr 2 1997: 
"Det finns tre kriterier för en bra myt: den ska vara 
vardaglig och kunna hända dig, den ska vara vederhäftig 
med pikanta detaljer och den ska vara så kittlande att 
den är värd att berätta. Sammantagna avgör de tre 
kriterierna hur stor chans du har att göra succé i 
fikarummet. 
- Myten känns sannare än sanningen. Den får journalisten 
att glömma fakta. Vandringshistorier är myter som 
uppstått därför att man hellre berättar en historia 
som är bra än sann. Ett exempel är världens dyraste 
kakrecept som till och med hamnade i Allt om Mat."
http://home3.swipnet.se/~w-37418/kakor.html