Artikel skriven av Lotta Back. lotta@norraposten.com som publicerades i pappersversionen av NorraPosten, vecka 49 2001. http://www.norraposten.com Jag har med vänligt tillstånd av Lotta Back fått ta med artikeln på min sajt "Skrönor & Myter" http://home.swipnet.se/fel ___________________________________________________________________ Bryt kedjan. Jag medger det villigt, jag har också gjort mig skyldig till att skicka vidare ett och annat kedjebrev. Det är så behändigt med e-posten, några klick och så tror man att man har räddat regnskog, kämpat för kvinnor i Afghanistan eller protesterat mot katter i burk. För några dagar sedan fick jag ett kedjebrev som innehöll en dikt som en döende cancersjuk liten flicka i USA ska ha skrivit. Hon ville enligt kedjebrevet sprida sitt budskap till så många människor som möjligt, så att de ska komma ihåg att njuta av tillvaron som hon snart måste lämna. Som lök på laxen skulle en cancerförening i USA betala ett bidrag för flickans tillfrisknande och rehabilitering, för varje person som kedjebrevet skickas till. För det första så är det inte tekniskt möjligt att följa hur många som skickar ett sådant kedjebrev vidare. För det andra så räckte det med ett telefonsamtal till nummerupplysningen för att få reda på att varken sjukhuset eller föreningen existerar. För att inte nämna alla ologiska detaljer i brevet. Flickan ligger döende och har bara en kort tid kvar, men så ska man samla pengar genom en tidskrävande och långsam metod för att bidra till hennes tillfrisknande och rehabilitering. Märker inte folk sånt? Man kan läsa om de vanligaste bluffarna på http://www.urbanlegends.about.com/library/blhoax.htm. På http://home.swipnet.se/fel/ finns det också mycket att inhämta om bluffar, myter och skrönor. Vad är då den psykologiska drivkraften bakom att hitta på dessa kedjebrev? Finns det en kick i att se hur långlivat det blir, eller när det börjar komma tillbaka till den som hittat på bluffen? Eller finns det andra motiv bakom, orsaker till att man samlar på folks e-postadresser? Finns det företag som betalar för epostadresser som de kan använda i reklamsyfte? Eller ännu värre, för att sprida virus? Det som händer när vi engagerar oss i kedjebrev efter kedjebrev är att det urholkar vår känsla av sunt förnuft och den inneboende naturliga misstänksamheten, som ska varna oss när allt inte är som det ska. Och då är tröskeln plötsligt väldigt låg, självbevarelsedriften som bortblåst. Snälla ni, inte tror ni väl att det faktiskt är någon som personligen sitter och adresserar direktreklamen med ert namn också? För vi sitter ju fortfarande som små barn under våra postlådor och väntar på att det ska komma ett brev. Lika spännande är det varje gång det plingar till i eposten, och vi klickar glatt upp allting trots att virusvarningarna duggar tätt. Och nu blir det jul och en massa trevliga julkort finns det som det är så enkelt att skicka vidare. Skriv ett eget julbrev istället! Våga vara personlig. De harmlösa kedjebreven går oftast ut på att dela med sig några väl valda ord om det flyktiga i livet och samvaron med våra medmänniskor. Och visst kan vi var och en behöva påminnas om att vi ska ta vara på dagen som är, istället för att bekymra oss för de dagar som kommer. Många gånger har jag skrattat, när någon väninna har skickat vidare trevliga skämt som driver med män. Och tycker man att den vackra dikten eller de minnesvärda orden verkligen är något som man vill dela med sig av, så kan man hellre klippa ut meddelandet och skicka ett nytt brev utan att sända vidare hela adresslistan. Kanske lägga till en personlig kommentar. Hemlig kopia-funktionen gör att var och en får känna sig som den enda mottagaren. Men varför behöver vi kedjebrev för att minnas att visa hänsyn om våra vänner och bekanta? Kunde vi inte istället ta för vana att skicka spontana egenhändigt nerplitade hälsningar som uppmuntran till människor vi tycker om? "Hej, hur har du det idag? Jag tänker på dig, kram." Svårare än så är det inte. Lotta Back lotta@norraposten.com http://www.norraposten.com ___________________________________________________________________ © Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden.