Ur Bengt af Klintberg's bok "Den stulna njuren" 1994, sid 253, "Kräkmedel i systemspriten": " 'För en månad sedan satt jag och pratade med några vänner, och då berättade en av dem att han hade blivit bjuden på sprit av en som gjort den själv. Han sa också att det bästa med hembränd sprit är att man inte får någon baksmälla hur mycket man än dricker. Hembrännaren hade berättat för min vän att man mår så bra efteråt för att spriten är så ren. Den är helt ren, hade han sagt, för i den finns det ju inte kräkmedel som det finns i spriten på systembolaget. Orsaken till att det är kräkmedel i all systemsprit är att folk skulle kunna dricka ihjäl sig om det inte var det. De skulle kunna dö av akut alkoholförgiftning, och det vet ju alla att det gör människor nästan aldrig. Mina protester mot hans påstående hjälpte inte, i synnerhet som en tjugoårig flicka hade hört samma sak och var övertygad om att det var sant. Ett par veckor senare sa en medelålders man till mig att han hade hört samma rykte. Under påskhelgen var jag i Skåne, och en person i sällskapet där hade hört något liknande.' Frågan är om något rykte idag är så utbrett och så allmänt trott i Sverige, särskilt bland ungdomar, som ryktet att det finns kräkmedel i systembolagets starksprit. Jag har fått högvis med brev om detta. Skildringen härovan kom i april 1991 och var skriven av Kjell Rylander, högstadielärare i Västra Tunhem. Av breven framgår att det kan gå hett till när troende och tvivlare diskuterar ryktet. För de troende är kräkmedlet ett faktum, höjt över alla tvivel. Inte alltid kan de officiella instanser som tillfrågas bringa någon klarhet. Lucas Lindahl i Malmö (tvivlare) berättar i ett brev att han ringde till giftcentralen vid Malmö Allmänna Sjukhus och frågade hur det förhöll sig. Till hans oförställda häpnad svarade en sjuksyster: 'Visst finns det kräkmedel i svensk sprit, det vet ju alla! Om du vill veta mer så kan du ringa till alkoholkliniken.' Det gjorde Lucas, men där dementerade man ryktet med stor bestämdhet. De troende finns till och med i Systembolagets egen personal. I personaltidningen Bouquet redovisades nyligen en enkät bland drygt hundratalet anställda. Nästan var fjärde tillfrågad trodde att ryktet var sant! (Bouquet nr 5, 1993: Det finns inget kräkmedel i våra varor). Om det är någon sprit som kan misstänkas för att innehålla hälsovådliga ingredienser, så är det den hembrända. Åtminstone förr innehöll den ofta rester av finkelolja, vilket man slapp i systemspriten. Enligt en artikel i Dagens Nyheter den 5 april 1993 (Alltmer hembränt i hemmen) är den hembrända spriten numera av bättre kvalitet med bara obetydliga finkelrester. Men den är inte renare än systemspriten. I den utredning som refereras i DN-artikeln konstateras det att hembränningen har ökat kraftigt i Sverige under senare år. Orsaken är de höga spritpriserna på Systembolaget. Den totala mängden hembränd 50-procentig sprit uppskattas till närmare nio miljoner liter per år, vilket motsvarar cirka en femtedel av den totala spritkonsumtionen i landet. Det livaktiga ryktet om kräkmedel i systemspriten bör ses mot denna bakgrund. Det är många i Sverige som dricker 'hemkört', och för dem tjänar ryktet som en legitimering av en konsumtion som ogillas av myndigheterna. Vem vill frivilligt utsätta sig för kräkmedel? Egentligen är det inte svårt att förstå att så många tror att ryktet talar sant. Det ger t.ex. ungdomar en välkommen förklaring till att de har mått illa efter att ha druckit systemsprit. Uppkastningarna berodde naturligtvis på kräkmedlet, inte på att de drack mer än de tålde. Det som framför allt ger ryktet trovärdighet är att svenska myndigheter i andra sammanhang har uppträtt överbeskyddande mot medborgarna och försökt styra deras konsumtionsvanor. Många har i friskt minne Brödinstitutets kampanj för att vi ska äta 6-8 brödskivor om dagen. Det kan förefalla som en paranoid tanke att myndigheterna i hemlighet skulle bekämpa akut alkoholförgiftning med kräkmedel, men det är en tanke som attraherar alla dem som menar att myndigheterna fattar beslut över deras huvuden. Man skulle också kunna koppla ryktet till kritiken mot miljögifter och farliga tillsatser i mat och dryck. Eftersom så mycket av det vi äter och dricker är besprutat och försett med okända kemiska tillsatser, varför skulle Systembolagets sprit vara ett undantag? Utifrån det perspektivet framstår den olagliga framställningen av alkohol som inte ger baksmälla nästan som en form av glesbyggdsindustri, bedriven av driftiga småföretagare i konkurrens med monopoljätten Systembolaget! Vin- & spritcentralens produkter är inte de enda njutningsmedel som har blivit föremål för envisa rykten. På Tobaksmonopolet får man ofta besvara frågor från allmänheten om det är sant att det tillsätts urin till snus, eller att snus innehåller finkrossat glas som gör små hål på slemhinnan i munnen och får nikotinet att gå snabbare ut i blodet. Svaret är detsamma som för ryktet om kräkmedel i systemspriten: det är inte sant." Ur: Tidningen Metro, onsdag 17 juni 1998, sid 11: ------------------------------------------------- Rubrik: Svenskt brännvin fick utmärkelse. "I 121 år har Renat Brännvin sålts i Sverige och nu får det ett internationellt erkännande i form av en guldmedalj. Det är tidningen The International Wine and Spirit Competition i London som tillverkaren Vin & Sprit AB utsetts till Distiller of the year - Årets destillerare. Men det var inte bara brännvinet som bidrog till utmärkelsen. Lika bra gick det för en annan av företagets trotjänare, Grönstedts cognac, som belönades med två guldmedaljer. (TT)"